Hur många kalla fall finns det?

– Det finns ingen exakt siffra, men vi räknar med mellan 800 och 900 ouppklarade mordfall som vi har arbetat mycket med och där vi tidigare såg att det fanns mer att göra.

Sedan förra året har du den nya funktionen nationell kalla fall-kontakt. Vad gör du?

– Samordnar olika frågor när det gäller arbetet med kalla fall. Under våren har jag besökt alla kalla fall-grupper i regionerna för att höra vilka behov och utmaningar de har, och hur vi kan omhänderta dem enhetligt. I uppdraget ingår också att vara med i en expertgrupp för kalla fall-verksamheten. Den ska skapa samsyn i arbetet. Jag är också nationell samordnare för ett mentorsteam för grova våldsbrott. Jag ska identifiera i vilka ärenden teamet kan erbjuda stöd för utredningsledare och utredare.

Hur gamla är de kallaste fallen?

– Preskriptionstiden togs bort 2010 för ouppklarade mord från den 1 juli 1985 och framåt. Så fallen kan inte vara före det datumet. Det var på grund av Palmemordet som preskriptionstiden togs bort.

Vad krävs för att få utreda såna fall?

– Kalla fall-grupperna brukar bestå av erfarna utredare som har jobbat länge med att utreda dödligt våld, och de arbetar enbart med detta.

Varför har du har specialiserat dig på den här typen av brott?

– I slutet av 90-talet blev jag spaningschef i Göteborg, och där hanterades de kalla fallen, så jag har arbetat med det sedan dess, både som utredare och chef.

Du medverkar i Polismuseets nya utställning Polisliv?

– Ja, där berättar jag om Backabranden, alltså diskoteksbranden i Göteborg 1998, där 63 ungdomar miste livet.

Hur skulle du beskriva den utredningen?

– Komplex och påfrestande. Inte nog med att det var en fruktansvärd händelse, alla blev också hårt ansatta – polisen, andra myndigheter, sjukvården.

Hur har händelsen påverkat dig?

– Den finns kvar, och varje gång jag är i ett sammanhang där någon berättar var utrymningsvägarna finns tänker jag på branden.

Hur många mord har du utrett?

– Jag har under åren medverkat i ett hundratal utredningar både som utredare och ansvarig. Ett av de första fallen jag fick förmånen att jobba med var mordet på John Hron 1995*. Jag ser det som en förmån för att jag har fått göra nytta, framför allt för de efterlevande. Vi har en skyldighet att klara upp fallen för att ge de döda och deras efterlevande upprättelse. Jag har fortfarande kontakt med anhöriga i några ouppklarade ärenden som jag arbetade med när de var färska, och som nu är kalla. Samhället glömmer fallen, men de anhöriga lever kvar i dem.

Vilka fall har satt djupast spår?

– Branden, morden på John Hron och Bobby** och flera fall där kvinnor blivit mördade utomhus av en främmande person.

Hur har du orkat jobba med så tunga ärenden?

– Jag hade varit polis i tio år när jag började jobba med dödligt våld, så jag fick möjlighet att växa in i det. I dag görs också uppföljning och debriefing hela tiden. Det var efter Backabranden som debriefing infördes brett ute i verksamheten. Det gäller också att skydda sig.

Hur har du skyddat dig?

– Jag har en väldigt förstående familj. När man jobbar länge med ouppklarade mord blir ryggsäcken tyngre och tyngre. Därför är det extra viktigt att ha det bra privat, så att man orkar bära den.

*En 14-åring som dödades av nynazister.

**En 10-årig pojke som dödades av sin mor och hennes sambo 2006.

Här berättar vi vår polishistoria