"Vi ingriper mot brott utan att dalta"

I jobbet möter hon grovt gängkriminella som försökt kartlägga hennes privatliv: vilken bil hon kör, var hon bor, hennes familj. Själv vägrar Sandra låta sig påverkas av de förtäckta hoten.

Hur agerar du i jobbet för att minska risken för påverkansförsök?

– Vi områdespoliser i lokapolisområde nordost i Göteborg har en tydlig strategi i vårt arbete. Vi är extremt noga med att både sätta gränser och bygga relationer. Vi vinner mycket på att vara korrekta. Ingen ska behöva tappa ansiktet i onödan. Det bygger respekt och jag är stolt över vårt arbetssätt.

Kan det uppfattas som att ni är för mjuka?

– Vi ingriper mot brott och ordningsstörningar utan att dalta. Och vi är tydliga i samband med att vi ingriper och förklarar varför vi gör som vi gör: ”Nu visiterar vi dig och du har knark på dig. Du kan inte röka cannabis här i centrum. Jag måste reagera på det, det måste du förstå.”

Hur ofta utsätts du för subtila och olagliga påverkansförsök?

– Påverkansförsök är vanliga, men då handlar det om mer subtil påverkan än rent brottslig som kan bevisas och straffas.

Säg att vi kontrollerar ungdomar utanför Hjällbo centrum. Vi jobbar mot den lokala problembilden med narkotikaförsäljning och visiterar dem för att se om de har narkotika på sig. En del av dem har attityd – väldigt mycket attityd. Till exempel kan någon av dem plötsligt fråga hur min mamma mår, vad hon har gjort i dag – ett försök att få mig ur spel som polis och att jag ska undvika att ingripa.

Hur reagerar du då?

– Risken är att sådana subtila saker blir normaliserade, att ingen av oss reagerar till slut. Men bland oss områdespoliser är det alltid någon som markerar mot sådana kommentarer. Det gäller också okvädingsord. Det bemöter vi direkt. Om någon kallar oss ’jävla horor’ markerar vi. Sådant accepterar vi inte. Inte heller om någon spottar på marken när jag passerar.
Då stannar jag direkt och konfronterar.
Vi svarar upp mot dåligt beteende.

Vad tror du är syftet med subtila hot?

– Påverkansförsöken är ett sätt att få oss att inte ingripa. Det rör sig nästan aldrig om direkta hot utan mer kommentarer om att de vet var jag bor eller att de tagit reda på vilken bil jag kör privat. ”Den är vit, va?”

Vad tänker du efteråt när du kommer hem?

– Jag har vittnat i många stora rättegångar och har skinn på näsan, men det finns tillfällen när jag kommit hem sent på kvällen efter att ha jobbat. Det är klart att tanken kan slå mig då, vad som skulle hända om jag blev konfronterad på min fritid. Det vore onaturligt om jag aldrig funderade så. Visst, jag är polis men min familj har inget med det att göra och är inte med på de spelreglerna.

Vilka andra påverkanssituationer har du hamnat i?

– En annan form är när andra ungdomar strömmar till vid ett ingripande och börjar ifrågasätta. Då delar vi i gruppen upp oss. En patrull griper och kör in och vi andra stannar kvar och ser till att det blir lugnt på plats. Det handlar om att vara kommunikativ. Ofta reagerar de som står runt omkring för att de inte förstår. De har bara sett en liten del av händelseförloppet.

Och hur löser du det rent konkret?

– Häromdagen var det en brottsmisstänkt kille med dålig attityd som vägrade låta sig kontrolleras. Hans kusin var i närheten och såg inte riktigt vad som hände men blev ändå vansinnig på oss.

I ett sådant läge förklarade vi att vi genomförde en tjänsteåtgärd men att vi inte kunde bryta sekretessen. Det slutade med att kusinen tog oss i hand och sa: ”Beter min släkting sig så igen så ska jag säga till honom.”

Fungerar strategin med att bygga relationer även när det gäller tungt kriminella?

– Gängen vet vem jag är och jag vet vilka de är. Jag möter personer i jobbet som har ett tungt kriminellt förflutet. Någon som försökt köra på en polis – det är inga duvungar. Men desto mer relation du bygger, desto mindre benägna är de att gå på dig. ”Tjuv & polis” – det är spelet vi signat upp för på båda sidor. Men det kan leda till en annan form av påverkan: ”Du vet vem jag är, jag är schysst mot dig, då kan väl du vara schysst tillbaka?”

Har du funderat på att skaffa dig skyddade personuppgifter?

– Nej, det har jag inte. Framför allt tycker jag att det borde finnas andra sätt att skydda polisanställdas personuppgifter utan att skapa onödiga hinder för mig som privatperson.

Vad gör du själv för att stärka ditt skydd?

– Jag tänker till exempel på hur jag använder sociala medier men också hur vi poliser tilltalar varandra ute på gatan. Det är sjukt egentligen att vi ska behöva tänka så men det har att göra med var vi jobbar och vilka vi möter. Vi får inte bjuda på några uppgifter som kan användas på fel sätt av kriminella.

Ett förslag som många för fram är att använda tjänstgöringsnummer istället för namn, vad tycker du?

– Många av oss tycker att det är fel att vi som poliser ska behöva exponera vår identitet i varje pm eller dokument vi skriver. Det hade räckt med att ange tjänstgöringsnummer – vår identitet skulle ändå bli sökbar men det försvårar för kriminella som vill komma åt mitt namn. Nu är alla uppgifter så lättåtkomliga.

Läs även: "Det finns inga genvägar"