När började du jobba mot gängen?
Uthålligheten över tid är den största utmaningen i Bob-arbetet, enligt Carin Götblad. Bild: Tim Aro, TT
Hallå där Carin Götblad, ordförande för nationella Bob*-rådet. När började du jobba mot gängen?
– Redan 2010 såg jag en oroande utveckling bland barn och unga i utsatta områden i Stockholm, där jag var länspolismästare. Då föreslog jag bland annat förebyggande insatser som lokal närvaro och samhällsråd med myndighetschefer, näringsliv och civilsamhället, en föregångare till Bob-arbetet vi har i dag. Vi startade också ungdomsråd, utbildade om ungdomskulturer och öppnade mindre poliskontor i utsatta bostadsområden. Mitt stoltaste ögonblick var när vi öppnade det 27:e och sista poliskontoret.
Varför behövs Bob?
– Vi behöver en struktur för hur samhället arbetar kring barn i riskzon. Insatserna måste komma tidigare, vara bättre samordnade och mer uthålliga. Genom Bob bygger vi en kultur där polis, socialtjänst, skola och andra känner både enskilt och gemensamt ansvar.
Vad är skillnaden mellan Bob och operation Augere?
– Augere är en tillfällig förstärkning av Bob-samverkan som ska stärka samhällets förmåga att agera snabbt och samordnat vid oro för ett barn. Arbetet ska bland annat öka kunskapen om informationsdelning utifrån den nya lagstiftningen.
Hur etablerat är Bob i dagsläget?
– Majoriteten av landets kommuner har infört Bob i någon form, även om arbetet ser olika ut och har kommit olika långt.
Vilka resultat ser du?
– Medvetenheten om problemen med barn och unga i grov brottslighet har ökat markant. Fler tar större ansvar och förstår att lösningar kräver gemensamma insatser här och nu, i stället för att någon annan ska lösa problemet.
Vad behöver polisen bli bättre på?
– Vi behöver bygga stabila och långsiktiga samarbeten och tänka nytt. Genom vår struktur för driftcenter har vi förbättrat vår förmåga avsevärt och andra myndigheter behöver göra likadant. Vi behöver också följa utvecklingen inom socialtjänst, psykiatri, arbetsmarknad och civilsamhället för att förutse problemen bättre.
Vad krävs av chefer för att Bob ska fungera?
– Eftersom brottsförebyggande arbete är svårt att mäta på kort sikt, är det avgörande att chefer på alla nivåer engagerar sig i det. Annars äts resursen blixtsnabbt upp av det händelsestyrda arbetet.
Vilken är den största utmaningen?
– Uthålligheten över tid – att sy ihop de olika myndigheternas uppdrag till en stabil helhet.
Hur är det att vara ordförande för nationella Bob-rådet?
– Det är hedrande och roligt. Brottsförebyggande arbete har gått som en röd tråd genom mitt yrkesliv – från mitt första jobb som förskollärare till rollen som polismästare.
Vad är nästa steg inom Bob?
– Att inkludera civilsamhället och näringslivet mer. Det finns en oerhört stark vilja i hela samhället att hjälpa till. Ett exempel är de så kallade SAO-jobben** som ger högstadieelever i utsatta områden betalda fritidsjobb genom organisationen ”Nästa generation Sverige” som jag har varit med och grundat.
– Civila organisationer skulle också kunna erbjuda långsiktiga samtalskontakter till unga.
* Barn och unga i organiserad brottslighet
** Studiemotiverande arbetslivsorientering
Personligt
Vad är det svåraste du har gjort?
– När jag var ny länspolismästare mördades utrikesminister Anna Lindh. Trycket var hårt och jag fick vara tuff grindvakt för att undvika att för många la sig i. Vi hade skickliga medarbetare på rätt plats och mordet löstes snabbt.
När lärde du dig senast något nytt?
– Nyligen när jag spelade hästpolo för första gången.
Vad gör dig lycklig?
– Mitt arbete, goda kollegor, min familj, mina marsvin och min hund Selma som jag nyligen har adopterat från Rumänien.
En dröm du lagt åt sidan?
– När jag slutade som länspolismästare samlade kollegorna till en pensionerad polishäst till mig, den finaste present jag någonsin fått. Men jag har fortfarande inte hämtat ut hästen, tiden räckte inte till. Den är nog död nu.
Marsvinen Nala och Lillungen tillsammans med den nya familjemedlemmen Selma. Bild: Privat