I väntan på tillräckligt säkert
På huk, ivriga att få gå in och rädda liv. I polisområde Östergötland får man upp tempot i räddningsarbetet vid pågående dödligt våld.
– Jag har flera brandmän redo här, har vi någon kollega som kan komma till entrén och gå in med dem för att hjälpa skadade?
Jonas, områdespolis i Motala, går ut med frågan på radion, samtidigt som han står vid en dörr och bevakar en längre korridor, kantad av flera klassrum. I de stängda klassrummen finns rädda elever som hört skott och som nu hukar bakom välta skrivbord. Polis har uppmanat dem att stanna där och fortsätta barrikadera sig, det är säkrast just nu.
Övningsscenariot på Linköpings universitet påminner starkt om verklighetens dödliga skolskjutning på Campus Risbergska: En ensam gärningsperson med jaktvapen tar sig in och börjar skjuta elever.
Jonas kom hit som fjärde patrull och vet att jakten på gärningsperson pågår för fullt längre in i universitetsbyggnaden. Flera resurser finns på plats.
– Då finns det ingen anledning för mig att fylla på där, utan då gäller det hitta andra uppgifter, säger han.
Jonas gjorde några lokaliseringssök i korridorer, innan han positionerade sig vid dörren på entréplan. Något han senare kommer att få beröm för i utvärderingen.
”Tagen terräng håller vi”
”Tagen terräng håller vi – den släpper vi inte”. Med det menas att den tillräckligt säkra ytan som skapats – entrén på Linköpings universitet i det här fallet – ska bevakas av polis, för att inte riskera att bli osäker igen – och utökas successivt.
På skadeplatsen på entréplan, bara några kliv från Jonas, har polisen upprättat en samverkanspunkt skadeplats, en SPS.
Det är en tillräckligt säker plats där polis, räddningstjänst och ambulans ska samverka för att rädda liv. Ett ständigt sorl av röster hörs här. En av poliserna, Linus Staf, bär en gul armbindel. Den visar att han är direkt underställd chef, duc, och leder arbetet här, tillsammans med en ledningsperson från räddningstjänsten och en medicinskt ansvarig person.
Områdespolisen Jonas hjälper till att bära ut en ”skottskadad” student till uppsamlingsplatsen för skadade. Bild: Minna Ridderstolpe
Duc – en komplex roll
– Duc på SPS är den svåraste uppgiften man kan ha i hela insatsen. Alla poliser ska vara mentalt beredda på att kunna axla den rollen, säger Marcus Sjödin, en av polisens cirka 15 utbildare, som noggrant följer deltagarnas arbete i dag.
Hur ska resurserna fördelas bäst? Var i byggnaden är det tillräckligt säkert just nu att vårda skadade? Hur är det med ambulansresurser, ska räddningstjänst och polis hjälpa till att köra skadade till sjukhus?
Linus Staf behöver förmedla lägesbilder både uppåt till polisinsatschefen och neråt till blåljuskollegor i byggnaden, och fatta och samordna en mängd olika beslut – ofta med ofullständig information. Och allt ska ske sekund- och minutoperativt, under stor stress och press.
– PDV, pågående dödligt våld, är det svåraste vi någonsin ställs inför. Som duc måste jag försöka skapa struktur och få en överblick över vad som hänt och händer, och försöka begränsa skadorna. Det gäller att ha hög tillit till sina kollegor, att de söker nya uppgifter och tar ansvar, säger Linus Staf, som är tacksam över att få öva på den komplexa rollen i dag.
Snabbt få till en tillräckligt säker plats
Att snabbt få till en plats som är tillräckligt säker så att det går att börja samverka, är avgörande för att rädda liv. Det har år av övningar med räddningstjänst och ambulans visat, framhåller Björn Wessman, vakthavande befäl på RLC. Han är en av dem som ansvarar för den stora samverkansövningen i, PDV, på Linköpings universitet.
– Polisen måste börja se och förstå att vi är en del av sjukvårdskedjan. Vi måste börja förstå att vi är här för att rädda liv, inte bara avbryta pågående dödligt våld. Alla kan inte jaga gärningsperson, det är varken resurs- eller tidseffektivt. Kommer du fram som fjärde eller femte patrull behöver du kanske fundera på andra uppgifter: skapa säkra zoner, till exempel, för att få in räddningspersonal. För hur ska vi börja transportera svårt skadade om vi inte har tillräckligt säkra områden att jobba tillsammans i?
Björn Wessman övningen en trappa upp, på våning två. Här uppe har han fri sikt ner över det som utspelar sig på entréplan. Av och till tittar han på sitt armbandsur.
– Sju minuter efter att larmet om PDV kom, har det upprättats en SPS. Tio minuter tog det innan första skadade person fördes till sjukhus. Tidigare år har det tagit 30 till 40 minuter att ens få ihop en samverkanspunkt. År av övningar ger effekt, summerar Björn Wessman nöjt.
Intill en spiraltrappa, fortfarande på entréplan, har Linus Staf upprättat uppsamlingsplatsen för skadade – vilket också är ducens uppgift, tillsammans med ansvarig från ambulansen på SPS. Här ligger en handfull elever på rad på golvet med blodiga och verklighetstrogna skador på ansikte och kropp. Det gråaktiga golvet blir allt rödare. Jonas har burit en skottskadad elev hit, efter att först ha satt en cheast seal på ingångshålet i bröstet. Han hjälper också till att prioritera vårdbehovet hos de skadade: Röd är lika med livshotande skador som kräver omedelbar hjälp, gul innebär allvarliga skador och grön står för lindriga skador som kan vänta.
Omkring 50 studenter från polisutbildningen i Växjö var figuranter i samverkansövningen i PDV på Linköpings universitet. Även gymnasieelever agerade skadade. Åtminstone ett par av dem deklarerade glatt att de vill bli poliser i framtiden. Bild: Minna Ridderstolpe
”Även i het zon kan vi göra små saker”
Längre in i byggnaden, i ett mindre rum med två skrivbord, ligger en halvt medvetslös student på golvet. En klasskamrat lutar sig över henne och ropar förtvivlat på hjälp. Studenten har en skada i halsen, mörkrött blod sipprar ut och färgar tröjan röd. ”Mycket brådskande” står det på en lapp på magen. En polis, som söker av utanför klassrummet med draget vapen, hör skriket och tar sig dit, samtidigt som en kollega håller koll utanför dörröppningen.
Kritiskt skadad student som snabbt behöver vård. Bild: Minna Ridderstolpe
– Tryck i såret för att stoppa blodflödet! instruerar polisen klasskamraten som sitter böjd över den nu medvetslösa studenten, innan han fortsätter vidare framåt i byggnaden. Han ropar i radion att en kritiskt skadad person finns här.
Någon sekund senare tittar en utbildningsledare från sjukvården in och frågar om polisen ”gjorde något här inne”.
– Han bad dig trycka i såret? Bra! Då gjorde han något i varje fall. Det är det vi vill, säger sjukvårdsutbildaren.
Björn Wessman betonar återigen det viktiga vårdtänket:
– Även i het zon kan vi göra små saker. Det kan ta tre sekunder att vända en skadad person från ryggläge till bukläge, för att ge bättre förutsättning för fri luftväg. Då köper vi lite extra tid för den personen. I varm zon kanske vi kan lägga 30 sekunder på att sätta en tourniquet på en skadad och därmed rädda den personen från att förblöda.
Rörliga grupper räddar fler liv
Snart kommer en annan polis, Oscar, in i rummet där den medvetslösa studenten ligger. Med sig har han två brandmän som bär på en bår. Tillsammans bildar trion en så kallad rörlig grupp. Medan Oscar vaktar dörröppningen får brandmännen upp den blödande studenten på båren.
De rörliga grupperna är ett resultat av arbetet med att utveckla PDV-konceptet i Östergötland, tillsammans med räddningstjänst och ambulans. Syftet: Att snabbare få in räddningspersonal och kunna vårda och/eller få ut skadade och på så sätt rädda fler liv.
– Grupperna blir som små satelliter, in och hämta skadade och tillbaka. Polisens roll är att skydda räddningspersonalen, förklarar Björn Wessman.
”Deras säkerhet ligger i era händer”, som en av polisens utbildningsledare uttryckte det på utvärderingen, för att betona vikten i uppdraget.
Linus Staf om fördelarna med arbetssättet:
– När vi och räddningspersonal har varandra inom en armlängds avstånd blir kommunikationsvägarna kortare. Vi pratar direkt med varandra om läget, istället för att behöva ropa i radion att platschefen på SPS ska meddela räddningsledaren som i sin tur ska förmedla lägesbild. Vi vinner tid med de rörliga grupperna.
– Och vi vill ju inget hellre än att gå in och börja jobba, vi vill inte stå och stampa! säger en kollega på räddningstjänsten.
Ett helt annat mindset
Och det är just här, i samverkanskulturen, som den viktigaste vinsten finns, efter år av gemensamma övningar och utbildningar:
– Räddningstjänst och ambulans är helt inställda på att de ska in i byggnaden. De ställer upp på rad och säger ”nu vill vi in”. Det är ett helt annat mindset, säger Linus Staf.
– När vi började samverka för sju år sedan ville man inte gå in förrän byggnaden var helt säkrad. I dag är det inga problem alls för de andra blåljusaktörerna att arbeta i tillräckligt säker zon, så länge polisen är tydlig med var, hur och för vad det är tillräckligt säkert, fyller Björn Wessman i.
Inför den stora samverkansövningen i Linköping har blåljusmyndigheterna fastställt ett gemensamt övningsplan och polisen har inom ramen för polisiär konflikthantering, Polkon, utbildat all yttre personal i Östergötlands metod för PDV-händelse.
– När vi alla övar likadant pratar vi samma språk. Vi vet vad vi ska göra och vad som förväntas av oss, vi behöver inte fråga lika mycket i radion, säger Björn Wessman.
I utvärderingen av polisens arbete vid skolskjutningen på Campus Risbergska, framkom att mycket fungerade bra, poliserna på plats handlade enligt träning och koncept i PDV. Huvudkritiken rör tempot i räddningsarbetet, att livräddande åtgärder behöver genomföras snabbare.
– Här känner jag att vi ligger rätt till i hur vi övar i Östergötland, säger Björn Wessman.
Just nu pågår ett arbete med att se över hur PDV-utbildningar i landet bedrivs inom Polkon. En del av arbetsgruppens arbete innebär att sammanställa ett mer ”enhetligt utbildningsmaterial i syfte att skapa nationell samsyn kring framgångsfaktorer vid hanteringen av denna typ av situation”.
Arbetsgruppen leds av Carl Wilén och Slawomir Gozdzik, nationella samverkanssamverkansgruppen för Polkon, samt representanter från polisutbildningsenheten.
Hur ska PDV-konceptet utvecklas för att räddningsarbetet ska gå snabbare?
– Självklart tar vi med oss det som framkommer i utvärderingen av skolskjutningen på Risbergska. Men vi har inte landat i hur än. Är det huvudsakligen en PDV-, sjukvårds-, lednings- eller samverkansfråga? kommenterar Carl Wilén.
Planen är att PDV-materialet som tas fram ska vara klart när den nya grundutbildningen vid Uppsala universitet startar vårterminen 2027.
Ordlista
Het zon: Riskzon. Området som är farligast just nu, där gärningsperson som utövar pågående dödligt våld konfronteras.
Varm zon: Också riskzon. Tillräckligt säkert område om platsen skyddas av polis.
Kall zon: Säker zon. Område utanför riskzonen.
Cheast seal: Ett gelbaserat förband som täcker genomträngande bröstsår.
Tourniquet: Ett avsnörande förband för att stoppa massiva, livshotande blödningar i armar eller ben.
Gemensamma blåljusmål
I polisområde Östergötland ingår fyra delmål i det gemensamma blåljusmålet att avbryta det pågående dödliga våldet och rädda liv.
1. Tillräckligt säker. Polisen ska så snabbt som möjligt skapa en zon som är tillräckligt säker för att kunna upprätta en samverkanspunkt och genomföra delmål två.
2. Tillsammans. Polis samverkar med räddningstjänst och ambulans på samverkanspunkten och skadeplatsen, SPS.
3. Skyddar grupp. Polis skyddar grupp för att lokalisera och få ut skadade. De rörliga grupperna kan se olika ut, men grundkonstellationen är att två poliser skyddar två brandmän och en person från ambulans.
4. Håll tagen terräng. Den tillräckligt säkra ytan ska bevakas av polispersonal och utökas utan risk för att bli osäker igen.