"Vi behöver mod och civilkurage"

Om den unga Erika Gyllenswärd hade vetat att hon som vuxen skulle stå och prata inför flera hundra människor från drygt 50 länder – på engelska – hade hon bara skakat på huvudet. Hon var mobbad som barn. I låg- och mellanstadiet var det riktigt illa.

– Jag hånades och retades för utseende, kläder, hur jag var eller vad jag sa. En klasskompis sa att hon tyckte det var kul att leka med mig, men kunde inte göra det för då blev hon utfryst. Det präglade mig.

Jag blev den supertysta, som en grå mus. Det gällde att smälta ihop med väggen för att inte synas. Så var jag fortfarande när jag gick på Polishögskolan, säger hon.

Erbjöds bli polisinsatschef

Vändningen kom när hon varit polis i nio år och jobbade som ordningspolis på Arlanda. Hennes chef, Kjell Östling, sa plötsligt en dag ”Jag vill att du börjar som yttre befäl och polisinsatschef”.

Erika Gyllenswärds första impuls var att säga nej. Hon skyllde på att hon inte hade någon utbildning för det. Men då blev hon erbjuden att gå kursen för att bli polisinsatschef. Hon ändrade sig och tackade ja.

– Jag var tyst, försiktig och blyg. Vi var tolv personer på kursen och andra dagen skulle vi sitta i en ring och berätta något personligt. Det var skitjobbigt, men jag berättade om mobbningen.

Där och då bestämde hon sig för att lämna det jobbiga bakom sig, det skulle inte få påverka henne mer.

– Det var inte min skam att bära. Ansvaret ska läggas där det hör hemma, på de som utövade det psykiska våldet och mobbningen.

”Drivet att jobba med utsatta ger mig energi”

Erfarenheten av att vara utsatt har istället blivit hennes drivkraft. Hon vill vara en röst för den som inte har en röst, och jobba för att samhället ska bli en bättre plats.

– Drivet att jobba med utsatta ger mig energi, och i dag kan jag prata inför hur många personer som helst.

Att föreläsa är en stor del av Erika Gyllenswärds arbete i dag. När vi ses, en tidig vintermorgon på en konferensanläggning i Stockholm, ska hon en timme senare medverka på en konferens som Jämställdhetsmyndigheten anordnar.

Veckan innan har hon varit runt på olika orter och föreläst under Orange week. I höstas medverkade hon på en konferens i Barcelona, European Conference Domestic Violence. Hon var där för att presentera operation Beta och ett regeringsuppdrag som hon har lett och som redovisades i höstas: om att höja polisanställdas kompetens om psykisk ohälsa i samband med brott i nära relationer*. På plats fanns representanter från 50 länder.

– Det är ett högt tryck på de här frågorna inom polisen just nu och det görs ett fantastiskt arbete på många håll, säger Erika Gyllenswärd.

Skillnader mellan äldre och yngre

Idag har 80 procent av lokalpolisområdena särskilt utsatta brottsoffer som ett av sina mest prioriterade områden och olika metoder sprider sig. Några exempel är att lokalpoliser genomför fridsinsatser och att poliser med särskild kompetens i samtalsmetodik söker upp förövare för att förmå dem att sluta använda våld, och söka hjälp för att bryta sitt våldsamma beteende.

Polisen har även genomfört flera nationella informationskampanjer under namnet Våld är inte en privatsak, som under 2025 hade fokus på våld i äldres relationer. Varje vår medverkar polisen i att sprida kampanjen Svartsjuka är inte romantiskt, som riktas mot unga.

Ser våldet olika ut om man jämför äldres och yngres relationer?

– I en relation där paret har levt ihop i många år kan våldet vara oerhört normaliserat för båda parterna. Äldre par kan ha många omkring sig, som hemtjänst och sjukvård som behöver ha mer kunskap om detta.

– Yngre är i princip alltid nåbara digitalt och de utsätts ofta online. Det är vanligt att hitta porr i beslagtagna mobiler bland unga, framförallt killar, och strypvåld är utbrett. Det är den ultimata kontrollen en person har över en annans liv. ”Ditt liv ligger i mina händer!”. Men det är oftast inte meningen att personen ska dö.

Utvecklar polisens arbete

Erika Gyllenswärd har arbetat mot våld i nära relationer i nästan hela sitt yrkesliv. Bland annat som ingripandepolis, yttre befäl och chef för Bops (polisens brottsoffer- och personsäkerhetsverksamhet) i polisområde Stockholm nord. Sedan 2010 är hon verksamhetsutvecklare på UB Väst, Noa.

Ceremonin i Stockholms stadshus efter 30 år i statlig tjänst, i december 2025. Bild: Privat

– Mitt uppdrag är att utveckla polisens arbete mot våld i nära relationer. Arbetet behöver ske på alla nivåer – strategisk, nationell, regional och lokal nivå.

Erika Gyllenswärd arbetar både nära kärnverksamheten och mer övergripande, med regeringsuppdrag, som sakkunnig och som referensperson i olika nätverk. I operation Beta var hon ansvarig för metodutvecklingsarbetet.

– Det tas stora steg framåt, säger hon.

Attityden behöver förändras

Men det finns problem som står i vägen.

– Inom operation Beta lyfte vi den interna attityden mot våld i nära relationer som det största problemet. Den är som en mur, där många chefer inte prioriterar problemet, säger Erika Gyllenswärd.

Kan du beskriva attityden?

– Det finns enskilda som har ett synsätt där brott i nära relation förminskas till ”familjeangelägenheter” och ”bråk” snarare än brott.

– Ibland kan det även finnas brister i bemötandet mot personer som inte är ”de ideala brottsoffren”, på grund av till exempel missbruk, kulturell bakgrund och könstillhörighet. Man tar inte hotbild och riskhöjande faktorer på tillräckligt stort allvar.

Vad krävs för att det ska bli en förändring?

– Modiga medarbetare och ledare. Det handlar också om att göra sitt jobb fullt ut. Alla behöver se hur de kan arbeta vålds- och brottsförebyggande utifrån sin funktion. Vi kan göra lite till, till exempel förmedla vår oro till socialtjänsten, både för våldsutsatta och våldsutövare.

En annan viktig del, menar Erika Gyllenswärd, är att tänka på hur man pratar och att visa omtanke om varandra. Hon påpekar att polisen, som har drygt 40 000 medarbetare, speglar samhället – så självklart finns det kollegor som både varit och är våldsutsatta, och även de som är våldsutövare.

– Hur vi uttrycker oss och bemöter andra har stor betydelse för arbetsklimatet, vår egen attityd och kulturen. Säg ifrån när någon uttrycker sig dåligt eller kränkande – även om sin partner. Här kan vi göra stor skillnad och bryta personers våldsutövande. Mer mod och civilkurage!

Ökad förståelse och mer resurser

Erika Gyllenswärd tycker att alla medarbetare behöver höja sin kompetens om risk- och sårbarhetsfaktorer, våldets dynamik och normaliseringsprocessen.

– Förstår man fenomenet mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer, så kommer många andra saker på köpet.

Hon säger också att det behövs mer resurser i utredningsgrupper.

– De som jobbar med andra grova brott har ofta stödfunktioner inom it, som hjälp att tömma telefoner och analysera innehållet, samt finansiella utredare. Dessa stödfunktioner saknas ofta i de grupper som jobbar mot brott i nära relationer och jag undrar varför.

Olika brottsområden kan hänga samman

Erika Gyllenswärd tycker också att det behövs en tydligare styrning från ledningen på alla nivåer.

– Signalvärdet från våra chefer är oerhört viktigt och de behöver se och förstå sin roll som kulturbärare.

Vad är det viktigaste cheferna behöver göra?

– Att inte hålla olika brottsområden från varandra, för de hänger samman. Alltså behöver våld i nära relation undersökas även med andra ingångar än just relationsbrott.

Kanske, säger Erika Gyllenswärd, kan en vårdslös körning vara en del i ett våldsutövande. Där kan hastighetskontroller vara en ingång. Eller så kan ett ofredande på krogen vara toppen på ett isberg av våld i en nära relation.

Hon berättar om en händelse från sommaren 2025, när hon hoppade in som utredare i region Väst. En kille på krogen misshandlade en annan kille som hade pratat med hans flickvän. Det kom fram uppgifter om att det kunde röra sig om ett svartsjukt och kontrollerande beteende.

– Vi frågade flickvännen om han utsatt henne också för våld. Hon nekade men hennes kompisar berättade att hon var utsatt, så jag gjorde en anmälan med hjälp av generalklausulen, en sekretessbrytande regel, till kommunen.

Med hjälp av den kan polisen utan samtycke förmedla oro över en person till socialtjänsten.

– Vi skulle kunna göra det oftare. Sjukvården och socialtjänsten har också rätt att informera oss, men jag tycker inte att de gör det tillräckligt ofta, och det beror förmodligen på okunskap och en rädsla för att göra fel.

”Vi har alla ett förebyggande uppdrag”

Erika Gyllenswärd tycker att förståelsen har ökat inom polisen för hur viktigt det är att jobba brottsförebyggande mot våld i nära relationer, och att ha med sig det tänket i olika situationer.

– Men ännu fler behöver kunna identifiera våldet för att upptäcka det och ställa riktiga frågor. Bredda perspektiven! Det kan göra att arbetet tar lite längre tid, men det kommer att göra enorm skillnad på lite längre sikt. Vi är med och bryter våldsspiralen. Och vi har alla ett förebyggande uppdrag, oavsett vilken tjänst vi har inom polisen. Det kan vara så enkelt som ett gott bemötande och att förmedla kontakt till en frivilligorganisation.

Erika Gyllenswärd jobbade under några år i Norge, som verksamhetschef på Indre Østfold Krisesenter, ett kommunalt skyddat boende. Där bodde varje år cirka 80 kvinnor och 80 barn. Anledningen till att hon hamnade i Norge var att hennes man, som är norrman, ville hem till Norge efter många år som bombtekniker och bombhundförare i Sverige.

– Krisesenter var jättebra! Den typen av verksamhet fungerar bättre i Norge än i Sverige. Enligt norsk lag ska alla kommuner ha ett skyddat boende. Där finns utbildad personal dygnet runt, och de som har behov av att komma – kvinnor, barn och även män – kan göra det direkt utan att behöva placeringsbeslut av socialtjänsten, vilket krävs i Sverige.

Efter några år på Krisesenter blev hon ungdomsutredare i Strömstad, som ligger nära norska gränsen. Då flyttade familjen dit. År 2021 fick hon sitt nuvarande jobb på Noa.

– Jag trivs fantastiskt bra. Jag får arbeta på olika nivåer och vara med och göra skillnad i ett utvecklingsperspektiv. Jag får vara bollplank i allt från regeringsuppdrag och statliga utredningar till den viktiga kärnverksamheten.

Vad önskar du för framtiden?

– Att alla som jobbar med människor lär sig tillräckligt mycket om våld i nära relationer för att kunna upptäcka det. Och mer civilkurage och omtanke från hela samhället. De våldsutsatta jag möter säger ofta att det värsta är alla runt omkring som anar eller vet, men inget gör. Det är som att tala om för förövaren att det är helt okej. Den utsatta kan förneka att den utsätts, bli arg och till och med bryta kontakten med dig – men du sår ändå ett frö, som kan starta en process för att söka hjälp.

Du ägnar all arbetstid åt kampen mot våld i nära relationer. Kan du koppla bort det när du är ledig?

– Nja, jag har det med mig hela tiden, och jag tycker att jag är privilegierad som får arbeta med något jag verkligen är engagerad i. Det ger kraft och energi.

*Regeringsuppdrag: Stärkt kompetens hos polisanställda för att bemöta psykisk ohälsa i ärenden om brott i nära relation: Ju2022/02417.

Till vänster: Erika Gyllenswärd som nybakad polis, examen var i december 1996. Till höger: Erika Gyllenswärd med sin son 2001. Bild: Privat