Här grips en superspridare

En mörk novemberkväll kör en man in på parkeringen utanför sitt hus i Västsverige. Stugan har fördragna gardiner och på marken ligger fullt med bråte som krukor med vissna växter och elskrot.

Mannen kliver ur bilen och klär vindrutan med ett frostskydd. Det kommer att bli en kall natt, ner mot 15 minus, och han ska upp och jobba tidigt i morgon bitti.

Efter att ha gått sin vanliga runda för att se att allt är i sin ordning, går mannen uppför den lilla trappen och stänger dörren.

Fyra meter bort från huset, gömd i skuggorna från träden, ligger tre män från regionala insatsstyrkan. De är klädda i vita specialdräkter som klarar timmar av kyla och som smälter in i snön. De har återkommit till huset under flera veckor för att spana, och i kväll ska mannen gripas.

Mannen måste gripas i exakt rätt stund 

En mil från platsen, på en rastplats utmed riksväg 45, står insatsbussen uppställd bakom lastbilar som parkerat för natten. På Rakel hörs insatsstyrkans röster som rapporterar från omgivningen runt huset.

– Han går runt ett närliggande uthus, nu går han in i huset, säger en insatspolis.

Bara sekunder senare sprakar radion till igen. Den här gången är det hemliga tvångsmedelsgruppen, HTM, som har till uppgift att bevaka all datatrafik från den misstänktas dator.

– Han är aktiv, säger personen från HTM-gruppen, och syftar på att mannen har satt sig ner vid sin dator.

Det är mycket som står på spel. Mannen måste gripas i exakt rätt stund, fortfarande inloggad på sin dator, för att it-forensikerna snabbt ska kunna säkra materialet.

Aktionsgruppen tror att mannen har grova övergreppsfilmer på barn på sin dator.

På plats har insatsstyrkan fått order om att gripa den misstänkta så fort han lämnar stugan under förutsättning att HTM-gruppen gett bekräftelse på att han är aktiv vid datorn. Nu gäller det att invänta rätt tidpunkt.

– Tajmningen är allt, säger Mariell Johansson på regionalt it-brottscentrum Väst som leder operationen från insatsbussen.

Radion sprakar till igen:

– Han har gått ut ur huset, säger mannen från insatsstyrkan.

Mariell Johansson tittar spänt på insatsledaren som inväntar bekräftelse på om den misstänkta gripits. Det är alldeles tyst i bussen. Ingen kommunikation kommer från platsen.

Insatsledaren anropar gruppen på plats:

– Kan vi få bekräftelse på att ni gripit misstänkt?

Det dröjer några sekunder, sedan kommer svaret.

– Jackpot, jackpot!

Högt uppsatt i pedofilnätverken 

Ärendet kom in till Mariell Johansson och hennes grupp via underrättelsetjänsten. Mannen som misstänks för brott, tros vara en högprioriterad aktör på Darknet. Han misstänks inneha stora mängder bilder och filmer som visar sexuella övergrepp på barn. Han misstänks även vara en superspridare, högt uppsatt i pedofilnätverken, men insatsgruppen vet inte i förväg vad de kan komma att hitta i mannens dator.

Förutom att gripa mannen ska insatsstyrkan även ta sig in i bostaden för att hålla datorn vid liv. Slocknar skärmen finns det en risk att datorn loggas ut och blir oåtkomlig.

En insatspolis har därför fått som uppgift att röra på datormusen tills att it-forensikerna kommer till platsen.

Alla på plats har fått noga instruktioner: Rör ingenting! Klicka inte på några lampknappar och dra inte ut några sladdar.

Orsaken är att gärningspersoner, som har sexuella övergreppsmaterial på barn i sina datorer, ofta har ett avancerat tekniskt skyddsnät installerat. Att då klicka på fel knapp eller tända en lampa vid en husrannsakan kan få katastrofala konsekvenser för en utredning. En avstängd dator kan vara omöjligt att komma in i, även för den bästa it-forensikern.

Mariell Johansson och gruppen har via underrättelsetjänsten fått reda på att mannen har två säkerhetskopior där han förvarar allt sitt material. Nu letar kollegorna igenom varenda vrå för att försöka lokalisera någon av lagringsenheterna. Allt it-relaterat sparas, disketter, cd-skivor och molnlagringsutrymmen söks igenom i jakten på bevis som kan användas i en rättegång.

Cd-skivor, disketter och hårddiskar tas i beslag. Bild: Tomas Seger

Mariell Johansson lägger in bevismaterial från husrannsakan i bilen. Ofta genomför Isöb sina egna tillslag, men vid mer komplexa fall tar de hjälp av andra aktörer inom polisen. Bild: Tomas Seger

Uppdrag: identifiera utsatta barn

Ett par år senare, den 15 oktober 2025.

Åtta handläggare sitter runt två bord i ett litet konferensrum i kvarteret Kronoberg på Kungsholmen i Stockholm. De representerar samtliga polisregioner och har bara ett mål med arbetet som ligger framför dem: Att identifiera barn som utsätts för sexuella övergrepp.

När en misstänkt person grips för barnpornografibrott har Isöb (internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn) två viktiga uppgifter. Den ena går ut på att ta reda på om den misstänkta själv begått övergrepp, den andra att utreda om personen innehar övergreppsmaterial.

Det senare hade mannen som greps vid insatsen i Västsverige. Han dömdes för grovt barnpornografibrott eftersom man kunde bevisa att han hade filer som skildrar sexuella övergrepp på barn på sina lagringsenheter.

En person som döms för innehav kan lämna efter sig tusentals, ibland miljontals övergreppsfiler som behöver analyseras för att kunna identifiera och förhoppningsvis hjälpa de barn som är utsatta. Det ska gruppen i kvarteret Kronoberg göra.

Mimmi Nöjd, förundersökningsledare på Noa, och Jonas Edin, Isöb-utredare i region Nord. Bild: Minna Ridderstolpe

Gruppen utgör en så kallad victim identification taskforce, eller VIDTF som det förkortas. Under en vecka, ett par gånger om året, samlas de för att arbeta igenom filer som kommer från ärenden i regionerna, men också från Interpols system ICSE (international child sexual exploitation database). Där lagras bilder och filmer som skildrar sexualbrott mot barn från hela världen. En del barn har kategoriserats som svenska.

– Det kan vara så att vi hör att någon pratar svenska eller att vi ser något i filen som tyder på att det händer i en svensk miljö, säger Christer Andersson, VID-specialist på Noa Isöb.

Svensk polis deltar också i internationella taskforce, som arrangeras av Europol och HSI (homeland security investigations).

– Syftet med de internationella insatserna är att fastställa nationaliteten på barnen så respektive länders utredare kan ta vid, säger Christer Andersson.

Flera funktioner hjälper till med analysen

Inne i rummet i kvarteret Kronoberg delar handläggarna erfarenheter och kunskap och hjälps åt att lista ut vilka pusselbitar i materialet som är värda att djupdyka i. De tar även hjälp av andra funktioner inom polisen: underättelsetjänsten och internationella LEA (law enforcement angency), bild- och ljudforensiker som förbättrar filernas kvalitet, NFC som undersöker digitala spår och gruppen för teknisk inhämtning som identifierar miljön som syns i filerna.

– Det är ett samarbete. Flera funktioner är beredda att hjälpa till på håll, säger Christer Andersson.

Det är många frågetecken som ska rätas ut, och när övergreppsmaterialet analyseras känner inte gruppen till under vilka omständigheter som materialet kom till – har det skett ”frivilligt”, under hot och tvång eller har det skickats till en pojkvän.

Andreas Grym, Isöb-utredare i Väst, har ett ärende där målsägande är svår att identifiera. För att komma vidare har han kontakt med en byggnadsantikvarie för att försöka lokalisera platsen för brottet. Han får hjälp att identifiera stuckaturer som syns i materialet, i förhoppning om att det ska ge ledtrådar om var målsägande befinner sig.

– Vi kallar specialisterna för ”nördar”. Det kan verka nedlåtande, men deras kompentens är otroligt viktig när vi har svårt att fastställa vem målsägande är.

Gruppen använder ofta specialister – allt från proffs på parkettgolv till experter på svenska vattentorn.

”Alla regioner borde ha en VID-specialist”

Med på taskforcen är också Jenny Franzén, den första som fått titeln VID/HVT-specialist (high value targets). Hon delar sitt arbete mellan identifiering av brottsoffer och identifiering av high value targets, det vill säga misstänkta gärningspersoner. Tidigare har hon arbetat som förundersökningsledare inom Isöb på regionalt it-brottscentrum i region Öst.

– Nu kan jag lägga ner mer tid på att analysera filer, så att vi kan stoppa pågående övergrepp även på de mest svåridentifierade barnen i ett tidigare skede, säger Jenny Franzén.

Hon önskar att alla regioner skulle ha en VID-specialist, eftersom det skulle förenkla samarbetet mellan regionerna.

– Det skulle gynna samarbetet. Förr har vi jobbat ganska enskilt per region, men våra förövare är inte regionala. De är nationella och ibland internationella. Vi behöver jobba tillsammans för att komma åt dem, säger Jenny Franzén.

När gruppen identifierar ett barn kvarstår arbetet med att kontakta målsäganden. Har misstänkta gärningspersoner identifierats skickas det ut till regionerna för fortsatt arbete.

– Jag är otroligt stolt för varje målsägande vi hittar, säger Christer Andersson.

Han tillägger:

– För varje barn räknas.