En svensk, en norsk och en gräns
Sina Karlson Lysen, operativ utredare, och Elias Kaspersen, områdespolis, är båda uppvuxna i gränsområdet och vana vid att höra både norska och svenska. Språksvårigheterna är större för kollegor som inte är uppväxta nära gränsen, menar de. ”Men vi har ingen ordlista eller så på väggen.” Bild: Lars Hedelin
Elias Kaspersen och Sina Karlson Lysen jobbar tillsammans mot gränsöverskridande brottslighet. De sitter under samma tak, åker i samma bil. Men för att få sitt automatkaffe behöver Sina Karlsson Lysen gå över till Sverige.
En gemensam svensk-norsk polisstation mitt på gränsen. Hur stort är det?
Elias: Det är unikt. Det ska vara den första polisstationen i modern tid som delas mellan två länder.
Vad betyder det för samarbetet, att bokstavligen sitta ihop?
Elias: Den stora skillnaden, tycker jag, är att vi nu sitter en svensk polis och en norsk polis i samma bil. Det ger oss fler möjligheter. När vi vill kolla upp en norsk medborgare har vi tidigare behövt kontakta vår regionledningscentral, som kopplar oss till en operationscentral i Norge, och som först där gör en slagning i systemen. Nu blir det sekundoperativt istället – Sina kan slå i norska systemen direkt!
Sina: En annan fördel med samarbetet är att Sverige har den gränsnära lagen, som ger större möjligheter till husrannsakan i fordon. Norge har inte den.
Elias: Vi nyttjar våra länders fördelar i samband med brott. Om det är något brott vi vet straffar högre i Norge, försöker vi anpassa oss och göra gripandet på den sidan gränsen.
Beväpningen har varit en brännande fråga. Men norska Stortinget beslutade i somras att norsk polis ska vara permanent beväpnad. Vad säger ni om det?
Sina: Det känns bra. Jag tror de flesta poliser är eniga om att det är så det ska vara.
Elias: Precis, beväpningen är en förutsättning för vårt samarbete. Svensk polis åker inte obeväpnad över gränsen.
Största poliskulturella skillnaden?
Elias: Jag är förvånad över hur lika vi är – trots att vi är olika länder. Det är samma bemötande, samma tankesätt bland de norska kollegorna ...
Sina: Jag håller med! Jag kommer inte på något som skiljer oss som sticker ut.
Och språket då – förstår ni varandra?
Elias: Visst blir det missförstånd ibland. Vi har lite olika nomenklatur och i radiosammanhang kan det bli svårt. Norrmännen säger till exempel ”over” när de avslutar ett meddelande, vi säger ”kom”. Vart ska vi komma, undrade norskarna i början. Och vi förstod inte var vi skulle gå över …
Sina: Och vi säger ”efterforskning” och ni ”utredning”, det var lite svårt i början! Men nu har vi, speciellt på radion, lärt oss att vi ska prata sakta och tydligt.
Berätta om ett lyckat ärende!
Elias: När vi precis börjat jobba operativt tillsammans fick vi ett case som ringar in vårt arbetssätt, hur vi ska jobba mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.
Sina: Det började med att två svenskar knackade på hemma hos äldre personer i Norge för att sälja brandsläckare. Bedrägerimisstankar väcktes, priserna var orimligt höga.
Elias: Tullen, eller toll, som det heter på norska, blev informerad om svenskarnas bil. Vi åker ut och letar och får syn på den svenskregistrerade bilen nästan direkt. Vi följer efter till gränsen där vi gör en kontroll enligt gränsnära lagstiftningen. Den ena personen visar sig vara efterlyst för flera större bedrägerier. Vi hittar också narkotika som han planerade att ta med sig till Norge. Han grips.
Sina: Hela kedjan är med här: Norsk polis blir informerad om misstänkt brott, infon går rakt till tullen och sedan åker vi, svensk och norsk polis, ut och agerar tillsammans.
En norsk + en svensk i bilarna gäller varje dag. Bild: Lars Hedelin
På gemensamma stationen sitter svensk polis på ena sidan, norsk på den andra. Har ni olika toaletter också, och en svensk och en norsk kaffeautomat …?
Elias: Vi har bara en kaffeautomat och den står på svensk sida, så de norska kollegorna måste gå till Sverige för att få kaffe (skratt). Men vi rör oss obehindrat i lokalerna och har allt gemensamt. Det är bara våra kontorsplatser som är stationerade på varsin sida om gränsen.
Sina: Och det beror på att vi har olika it-system. De svenska kablarna passar inte in i en norsk PC, och tvärtom …
Har ni fått några reaktioner från allmänheten?
Elias: Många uppfattar att det är mycket lokal polisnärvaro i gränsområdet. Det händer saker, det är ofta blåljus. Jag har också märkt att när vi gör kontroll i Sverige och har norska kollegor och norska bilar med, så blir svenskarna lite chockade. De tror att det måste vara något väldigt stort som hänt eftersom ”internationell polis” är med. Men det är ju bara vi som samarbetar mera, varje dag …
Prisad polisstation
Stationsnamn: Eda–Eidskog polisstation.
Plats: Mitt på gränsen mellan Eda kommun (Sverige) och Eidskog kommun (Norge).
Byggnaden: Halva huset står i Sverige, halva i Norge – gränsen markeras inne i huset med en matta. Myndigheter som samverkar: svensk polis, norsk politi, Tullverket och Tolletaten.
Syfte: Stärka samarbetet mot gränsöverskridande brottslighet, med fokus på organiserad kriminalitet, narkotika, vapen och fordonsstölder.
Prisad: Mottog Nordens samarbetspris 2025. ”Genom sitt unika samarbete bidrar den norsk-svenska polisstationen till att skapa trygghet och säkerhet för invånarna i Norden. Vi är övertygade om att gränsöverskridande samhällsutmaningar bara kan lösas tillsammans”, kommenterade Josefin Carlring, generalsekreterare i Föreningen Norden, som delade ut priset i somras.
Källa: Intrapolis