"Det finns ett mörkertal"
Sofia Zitouni jobbar med lägesfunktion inom problemområde Ordning och säkerhet på nationellt driftcenter (NDC). Bild: Minna Ridderstolpe
Sofia Zitouni jobbar på nationellt driftcenter, NDC, för att öka kunskapen om våldsbejakande misantropi, VBM. Det handlar om rörelser som No Lives Matter.
Stockholm hösten 2024: En 14-årig pojke attackerar en kvinna med kniv och någon månad senare hugger han en kniv i ryggen på en äldre man som går med rullator och är på väg hem från sin frus demensboende.
Borås i januari 2025: En 14-årig pojke knivhugger en kvinna som är ute och rastar sin hund. Attackerna filmas och sänds live på Telegram och Discord*. Offren är slumpvis utvalda.
Båda fallen kopplas till internationella, löst sammansatta nätverk som No Lives Matter (NLM) och 764, vilka är en del av The com network. Polisen använder begreppet Våldbejakande misantropi, VBM, för att ringa in den typen av brott.
Vägledning kring VBM
Sofia Zitouni jobbar sedan i mars på nationellt driftcenter, NDC, och är med i en arbetsgrupp som fokuserar på just VBM. Gruppen har tagit fram en vägledning och checklista för inre och yttre polispersonal, för vad de ska göra om de misstänker att ett fall kan koppas till VBM.
– Vi vill öka medvetenheten bland all personal, så att de kan ha på sig VBM-glasögon när de gräver i ärenden. I vägledningen finns det vissa indikatorer på när det kan röra sig om VBM och information om vart man kan vända sig för stöd, säger Sofia Zitouni.
Arbetsgruppens uppdrag är inte att arbeta med specifika ärenden utan att dela information och bidra till ökad kunskap.
– Det är mycket vi fortfarande behöver förstå om VBM.
Lägesbild för ordning och säkerhet
Ett av Sofia Zitounis uppdrag på NDC är att hålla ihop arbetet med en nationell lägesbild för problemområdet ordning och säkerhet som tas fram varje vecka.
– Vi är många som jobbar med lägesbilden. Jag håller ihop arbetet och hämtar in information från olika håll, bland annat från de regionala driftcentren, från dialogpolisen och Noas underrättelsetjänst.
– Jag sitter med på olika möten för att förstå vad som händer, få information och följa upp tidigare information.
Sedan ska informationen analyseras.
– Vi försöker se mönster och identifiera avvikelser. Vad händer i regionerna och varför? Vad tror vi att det kommer att leda till? Vad behöver vi mer kunskap om?
När lägesbilden är klar skickas den ut internt inom NDC och till de regionala operativa koordinatorerna för ordning och säkerhet.
Vad vill de här rörelserna uppnå?
– Att skada människor och samhället i stort. De ser våld som ett självändamål och saknar politisk drivkraft och ett konstruktivt slutmål. De söker upp andra unga på nätet via till exempel spelsajter, eller olika forum. De riktar ofta in sig på unga som har någon uttalad form av skörhet. Offren tror att de har hittat nya vänner online, men luras att göra något som blir en hållhake på dem. Sedan utpressas de till att förnedra eller skada sig själva eller andra.
Vet ni hur utbrett det är i Sverige?
– Nej, men vi vet att det finns tongivande aktörer här och vi vet att det finns ett mörkertal.
I många länder hanteras den här typen av brott under terrorlagstiftningen, men inte i Sverige. Här sker arbetet som samverkan mellan polisen, Säkerhetspolisen, skolan, socialtjänsten och psykiatrin.
Bott och jobbat utomlands
Sofia Zitouni började jobba inom polisen för fem år sedan.
– Alla på NDC har sin grundtjänst någon annanstans, själv tillhör jag internationella enheten på Noa. Man blir nominerad till NDC i sex månader, som kan förlängas till ett år och så är det för mig.
Hon bodde och arbetade utomlands i olika omgångar i över 25 år innan hon började inom polisen.
Redan när Sofia Zitouni var åtta år bestämde hon sig för att hon ville jobba med att hjälpa människor. Hon satt framför tv:n hemma i Tensta i Stockholm och såg hur FN-bilar levererade mat till befolkningen i Etiopien under en stor svältkatastrof.
– Då tänkte jag ”det där vill jag också göra!”.
Med den målbilden pluggade hon Orientalistikprogrammet på universitetet och tog en fil.mag. i Internationellt humanitärt bistånd.
Den första utlandserfarenheten var i Egypten. Hon flyttade dit som en del av sin utbildning och blev direkt kär i Kairo.
– Värmen, ljuset, människorna, alla sinnesintryck! Det är en stad som aldrig sover och som har en fantastisk historia.
Där fick hon praktikplats på svenska ambassaden. Sedan har hon arbetat på ambassader i många andra länder och för Sida och FN. Förutom Egypten har hon jobbat i Sudan, Bosnien, Palestina och på Sri Lanka.
Sudan under folkomröstningen om självständighet 2011. En sudanesisk tv-kanal intervjuar Sofia Zitouni om hur ambassadpersonalen observerar folkomröstningen. Bild: Privat
Även när Sofia Zitouni bott i Sverige har hon arbetat internationellt och rest till länder som Afghanistan, Irak och Jordanien. Nu åker hon utomlands som internationell valobservatör en gång per år.
Fick posttraumatiskt stressyndrom
Sofia Zitounis senaste utlandsuppdrag var 2017. Då arbetade hon i Hebron, som utsänd för Folke Bernadotteakademin.
Där var hon politisk rådgivare på en polisiär observatörsstyrka, med civila och poliser från fem länder.
– Min roll var att följa det politiska läget lokalt, regionalt och internationellt för att se hur det påverkade olika grupper i Hebron, och sedan rapportera till observatörsstyrkan och till de fem ländernas ambassader.
Sofia Zitouni i Hebron där hon var politisk rådgivare på Temporary international presence in Hebron (TIPH), 2016–2018. Bild: Privat
När USA:s president Donald Trump sa att Jerusalem tillhörde Israel utlöste det starka protester.
– Jag satt och skrev rapporter om det som hände när jag såg två stridsvagnar jaga demonstranter. De använde ljudbomber och det var ett enormt starkt ljud. Jag blev väldigt rädd.
Händelsen fastnade i henne, men hon fortsatte att jobba dygnet runt. En vecka senare började hon få symtom på det som senare visade sig vara PTSD, posttraumatiskt stressyndrom. Men hon förstod inte det då. Hon fortsatte jobba och några månader senare flyttade hon hem till Sverige.
Efter några veckor hemma åkte Sofia Zitouni till Kabul för att hålla en utbildning för kvinnor i dialog och fredsmedling. I samband med ett bombdåd där fick hon sin första panikångestattack. Sedan följde fler symtom: sömnproblem, stelhet i kroppen, minnesproblem och plötsligt kunde hon varken läsa eller skriva. Hon fick också svårt att andas. Men hon fortsatte att resa till Afghanistan och Irak.
En workshop i dialog och medling för kvinnliga fredsmedlare i Kabul 2018. Arrangör: Myndigheten Folke Bernadotteakademin (FBA). Syftet är att stärka afghanska kvinnors roll i fredsbyggande processer. Bild: Privat
– Jag trodde först att jag hade en för tung skyddsväst och sedan att jag fått astma. Så jag skaffade en lättare skyddsväst och astmaspray och fortsatte att jobba …
Till sist blev Sofia Zitouni sjukskriven för utmattning, vilket visade sig vara fel diagnos. Först senare fick hon rätt hjälp på veterankliniken i Uppsala, som är inriktad på personer som har arbetat i krigsområden.
– De utredde vilken behandling jag behövde, bland annat terapi.
Idag mår hon bra, även om hon påpekar att det troligtvis inte går att bli helt återställd.
– Nu är jag medveten om vad som triggar mig och jag har en bättre verktygslåda för att kunna jobba i konfliktmiljöer.
Föreläser om stresshantering
Erfarenheterna ledde till att hon utbildade sig i att förebygga och hantera stress. Som en bisyssla föreläser hon nu för magisterstudenter som studerar humanitärt bistånd och katastrofriskreducering.
– Jag berättar min historia för jag vill inte att någon ska må så dåligt som jag gjorde. Det är viktigt att ta hand om sin mentala hälsa när man jobbar i konfliktområden.
Varför bytte du bana och sökte jobb inom polisen?
– Jag har alltid velat jobba med internationella relationer från olika vinklar – och polisen är en del av det.
Vad är det viktigaste du vill förmedla om VBM till kollegor?
– Jag har flera medskick: En person kan ha en ledande befattning i den här miljön trots ung ålder, funktionsvariationer eller psykisk ohälsa. Det är viktigt att jobba med olika tvångsmedel, bland annat för att kunna ta teknisk media i beslag. Det är ett internationellt fenomen, så glöm inte att ni kan kontakta Europol. Vårt arbete här kan rädda barn i andra delar av världen. Slutligen: Ha ett VBM-perspektiv i alla ärenden, för brottsrubriceringen kan se olika ut.
De dåd som skedde i Sverige i början av året och förra hösten var de första VBM-fallen i Sverige som gått till åtal. Båda förövarna har dömts att betala skadestånd till offren.
*Telegram och Discord är två digitala kommunikationsplattformar.
Elva snabba
Rådet till 20-åriga Sofia: Sakta ner!
Då skrattar jag: Ofta.
Då gråter jag: När jag skrattar.
Favoritpolisfilm/serie: Mindhunter.
Mitt bästa sätt att koppla av: Meditera.
Favoritplats: Uppe i bergen i Jemen.
Längtar alltid till: Medelhavet.
Förebild: Det skiftar, men alla som lyckas ta sig ur svårigheter och delar med sig av erfarenheterna till andra.
Motto: This too shall pass.
Det gör jag om fem år: Njuter av det vackra i livet.
Min dröm: Bo i ett hus med takbjälkar (ett måste i min dröm) vid Medelhavet.
Våldsbejakande misantropi, VBM
Polisen och Säkerhetspolisen använder våldsbejakande misantropi, VBM, som ett samlingsbegrepp för extremistisk våldsutövning som grundas i ett generellt hat mot människor och samhället. I media nämns nätverk som 764 och No Lives Matter (NLM).
Hjälp vid misstänkta fall av VBM
Nationellt driftcenter, NDC, har tagit fram en vägledning/checklista för hur ärenden som misstänks ingå inom VBM ska hanteras: Information VBM