Besök som räddar liv

– Har han försökt ringa eller trakassera dig på andra sätt? Bra att du inte svarar när de ringer från okänt nummer. Fortsätter det kan vi spåra numret.

Marin Marmgren sitter i baksätet och pratar i telefon. Det är sent på eftermiddagen en mulen torsdag och polisbilen har just rullat ut från garaget i Sollentunas polishus. Moa Rasmusson kör och Siri Gottlander sitter bredvid.

Kvinnan Martin Marmgren pratar med förföljs och trakasseras av en man hon hade en relation med för flera år sedan. Han har fått flera kontaktförbud som han struntat i. Nu har han just släppts efter att ha suttit i fängelse för en mängd brott mot flera målsägare, bland annat olaga förföljelse.

– En klassisk stalkare, konstaterar Martin Marmgren.

– Direkt när han kom ut stöttade vi kvinnan i att ansöka om att han skulle få utvidgat kontaktförbud mot henne, i kombination med fotboja, vilket han fick.

Team med handplockade poliser

Ikväll är tre patruller ute för att besöka personer högst upp på lokalpolisområdets lista över förövare och offer för våld i nära relationer. De ingår i ett team på tio poliser i yttre tjänst och är handplockade av sina gruppchefer för sitt starka engagemang och sin erfarenhet. Allt började med att Martin Marmgren fick ett uppdrag av sin chef, lokalpolisområdeschefen Stephan Kiernan, i slutet av 2023.

– Jag bad Martin att göra en omvärldsspaning, och sedan bygga upp ett planlagt brottsförebyggande arbete mot brott i nära relationer, säger Stephan Kiernan.

Lista över förövare och offer

Resultatet blev en metod som utvecklades hösten 2024 och sattes i full drift i början av 2025. Navet i metoden är en lista över alla förövare och offer för våld i nära relation i lokalpolisområde Sollentuna.

– Vi har hundratals namn på vår lista och vi loggar allt vi gör i fallen – hembesök, samtal, ansökan om kontaktförbud och så vidare. Vi lägger också in sidoinformation, till exempel namn och kontaktuppgifter till aktuell personal på socialtjänsten, säger Martin Marmgren.

Martin Marmgren fick i uppdrag av sin chef att bygga upp ett planlagt arbete mot brott i nära relationer. Resultatet blev en metod som började användas fullt ut i början av 2025. Bild: Minna Ridderstolpe

Joakim Isaksson Dahlqvist arbetar med listan på heltid och bedömer vilka ärenden och personer som bör vara med där. Han utgår bland annat från en logg som poliserna i yttre tjänst fyller i, från dygnsrapporter och Durtvå där förundersökningsprotokoll upprättas.

– Sedan analyserar jag och värderar ärendena utifrån olika parametrar som risk- och sårbarhetsfaktorer. Vissa namn flyttas upp för att hotbilden har ökat, medan andra flyttas ner för att hotbilden har minskat – förövaren kanske sitter inlåst just då. På så sätt är listan en dagsaktuell lägesbild för de här aktörerna, säger han.

Planerar in särskilda pass

De tio handplockade poliserna i yttre tjänst kommer från olika turlag och från områdespolisgruppen. Ingen av dem jobbar heltid med detta, utan de planerar in särskilda pass när de besöker de mest prioriterade personerna. Det blir två gemensamma pass för teamet per åttaveckorsperiod – ett sådant pass de gör den här kvällen – och tre egna pass.

– Vi tar också med oss kunskap, metoder och personkännedom till vardagen i turlagen. Det ger ringar på vattnet och gör att fler än vi i teamet jobbar med metoden, säger Martin Marmgren.

I somras avslutades den nationella operationen Beta. Operationen var ett startskott för att alla lokalpolisområden ska jobba mer offensivt mot de farligaste männen. Kriminologen Anders Östlund i region Mitt har tagit fram listor åt polisregionerna över män med riskfaktorer som gör dem livsfarliga för sin partner eller expartner.

Ett trettiotal högriskaktörer

– I vårt lokalpolisområde finns ett trettiotal högriskpersoner som Östlund har tagit fram. Hur högt de ligger på vår lista beror på den aktuella situationen. Om en högriskperson för tillfället inte har en partner kan det vara ganska lugnt kring honom, medan han kan vara fullkomligt hänsynslös i en relation, säger Martin Marmgren.

Trafiken kryper fram.

– Det här kommer att ta tid. Det har varit stopp på E4:an efter en trafikolycka, säger Moa Rasmusson.

Martin Marmgren ringer ett nytt samtal.

– Är du rädd att han ska söka upp dig? Hur går det med vårdnadsfrågan?

Kvinnan han pratar med är rädd för sin exman, som hon har barn med. Han är ännu en man som vägrar att släppa taget.

Hon vågar inte längre vara i deras gemensamma hus som ska säljas.

– Händer det något som gör att du behöver polisiär hjälp – hör av dig, säger Martin Marmgren innan han avslutar samtalet.

Han berättar att mannen har varit hotfull och labil på ett obehagligt sätt. Han har i smyg satt upp kameror i hemmet.

– Vi var oroliga för att han skulle flippa och göra något dumt, så vi flaggade upp honom. Det ledde till att han fångades när han körde drogpåverkad, så nu måste han vara drogfri för att få träffa sina barn, säger Martin Marmgren.

– Många av dem vi hanterar har ett drogmissbruk, säger Siri Gottlander.

Hon har rollen som polisinsatschef, PIC, 50 procent av sin totala arbetstid och har tagit över rollen från Martin Marmgren som nu är tjänstledig på 80 procent.

Suicidalitet i kombination med våld

Moa Rasmusson svänger in på en mack, det är dags för ett snabbt mat- och toastopp. Sedan kör hon vidare till adressen för det första besöket, i ett bostadsområde i en av polisområdets kommuner. De tre poliserna försvinner in i en lägenhet, till en kvinna som separerade från sin man för flera år sedan. Mannen skickar meddelanden som hon anmält och han har dömts för ofredande.

– Han har inte utsatt henne för grovt våld, men vi ser risker. Han uppfyller många av riskfaktorerna för dödligt våld. Han är psykiskt instabil och han tvingade kvinnan att se på medan han gjorde ett självmordsförsök, säger Siri Gottlander.

– Suicidalitet i kombination med våld är oerhört farligt. Då är risken för dödligt våld extremt hög, säger Martin Marmgren.

De har varit separerade i flera år, kvinnan har egen vårdnad om barnen och mannen har inte umgängesrätt. Men det är bara ett tillfälligt beslut, som kan tas akut men som måste omprövas. Han vill fortfarande ha vårdnaden och har överklagat domen i tingsrätten.

Behöver jobba mer förebyggande

Kvinnan har skyddad identitet. Hon har varit på skyddat boende och efter det flyttat till en ny bostad. Men grannarna har berättat att mannen har synts nära hennes nya adress.

– Det är så provocerande att det är de utsatta kvinnorna som måste gömma sig. Barnen rycks upp, och kvinnorna kan inte längre jobba. Samtidigt får förövarna leva som vanligt för att samhället inte agerar, säger Martin Marmgren.

Han är kritisk till att skyddat boende oftast är samhällets utgångspunkt och menar att det finns andra åtgärder, så att kvinnan och barnen kan bo kvar.

– Färre kvinnor skulle behöva fly om vi jobbade mer förebyggande. Vi poliser skulle exempelvis kunna göra mycket mer, säger han.

– Vi kan till exempel starta en förundersökning och få en gärningsperson frihetsberövad genom att jobba offensivt. Jag upplever också att många gärningsmän backar när vi markerar gränssättande mot dem, ”Vi har koll på dig, gör du något plockar vi in dig och vill du ha kontakt med dina barn måste du sköta dig”. Men det finns gärningspersoner utom hjälp, som är kapabla till dödligt våld. Då räcker inte avskräckning.

Lättare att få igenom kontaktförbud

Poliserna går in i kvinnans lägenhet där de blir kvar en lång stund. När de kommer ut berättar de att hon är väldigt rädd och vill ansöka om kontaktförbud, vilket skulle ge henne lite trygghet.

– I och med ny lagstiftning är det lättare att få igenom kontaktförbud. Hon har också bra kontakt med kommunens personal som jobbar mot våld i nära relation.

Mannen som trakasserar henne bor i en annan del av Sverige. Hade han bott här skulle poliserna ha åkt hem till honom och haft ett gränssättande samtal.

– Om ett kontaktförbud upprättas kommer en kontaktperson att utses på hans ort, och vi kan kontakta den personen om han bryter mot förbudet.

Försökte döda sin mamma

Vi åker vidare till en annan adress. En man har suttit i fängelse för mordförsök på sin mamma. Han har bland annat slagit henne, tagit strypgrepp och satt en kniv mot hennes strupe. Nu är han frisläppt, och det verkar som att han delvis bor hos sin mamma igen. En anmälan har kommit in om att mannen slagit sönder porten i mammans hus. Poliserna har försökt ringa mamman, men har inte fått tag i henne.

Siri Gottlander ringer upp en kollega i en av de andra bilarna. Om sonen är hemma vill de vara flera på plats, ifall han blir våldsam.

– Har du elchockvapen? frågar hon.

– Ja, svarar kollegan i andra änden.

Moa Rasmusson parkerar intill centrum. Sedan går hon, Siri Gottlander, Martin Marmgren och två poliser från en annan bil mot adressen. En av dem stannar i porten medan de andra letar sig fram till lägenheten och ringer på. Mamman är hemma och släpper in dem.

En lång stund passerar. Grannar på väg in och ut tittar till när de ser en polis i sin trappuppgång, men ingen säger något.

När poliserna kommer tillbaka berättar de att mamman var ensam hemma. Enligt henne bor sonen hos sin tjej.

– Hon sa att hennes son har lärt sig en läxa av fängelsestraffet och att det har gett honom tid att komma på fötter, säger Martin Marmgren.

Finns det inte en risk att mamman bara säger att allt är okej för att skydda sin son?

– En stor del av det här jobbet handlar om att läsa av målsägaren och det kändes verkligen som att hon inte var rädd. Men det är förstås lättare att jobba i ärenden där skyddspersonen tar ett tydligt avstånd från förövaren, säger Martin Marmgren.

Det krävs rätt hjälp i tid

Mamman tror att mordförsöket var kopplat till sonens psykiska ohälsa. Martin Marmgren säger att sonen borde ha haft kontakt med en psykiater.

– Vi har ambitionen att få igång en samverkan med psykiatrin, men strukturerna är tröga. Att vi får för lite information från psykvården försvårar för oss att fånga upp rätt ärenden.

Han räknar upp andra hinder, som för små resurser och att det tas för få offensiva tvångsbeslut.

– Det krävs rätt hjälp i tid till de som blir förövare för att de lider av psykisk ohälsa, säger han.

Sonen var uppflaggad innan poliserna träffade mamman, men nu åker ärendet ner på listan.

– Vi kommer bara att följa upp ärendet om det kommer in mer information. Vi sa till mamman att hon ska ringa oss om hon får indikationer på att sonen är i en nedåtgående spiral och mår dåligt. Hon har mitt jobbmobilnummer, säger Martin Marmgren.

Klockan har blivit 21.45 och det är mörkt sedan länge. Polisbilen rullar vidare mot nästa adress, som blir den sista för kvällen.

På vägen pratar poliserna om sin frustration över den snedfördelning de ser inom polisen.

– Det läggs otroligt mycket resurser på gängskjutningarna och jag upplever att våld i nära relation inte alls får samma uppmärksamhet. Vi behöver prioritera båda, säger Siri Gottlander.

Siri Gottlander leder arbetet. Hon säger att våld i nära relationer skulle behöva prioriteras lika mycket som gängskjutningar. Bild: Minna Ridderstolpe

”Vi gör det för att rädda liv”

Samtidigt tycker de att deras kollegor som inte ingår i själva teamet har blivit mer drivna och engagerade i de aktuella fallen. När de kommer till en lägenhet och får en känsla av att något inte är bra, fast kvinnan säger att allt är okej, kan teamet ta vid och göra en uppföljning. Och tvärtom – när teamet lämnar en lägenhet vet de att andra kollegor är insatta och kan följa upp besöket.

– Andra kollegor ser att det händer saker när vi jobbar mer förebyggande. Nu känns det som att vi gör det här på riktigt, säger Moa Rasmusson.

Inom operation Beta pratade man mycket om att det måste ske en kulturförflyttning inom polisen när det gäller synen på våld i nära relationer. Martin Marmgren tycker att det redan har skett i lokalpolisområde Sollentuna.

Han tycker att det också behövs ett perspektivskifte.

– Vi gör inte det här för att få bättre statistik, vi gör det för att rädda liv! Vilka är de mest utsatta och hur ska vi hjälpa dem?

Moa Rasmusson lämnar motorvägen och kör in i ett bostadsområde med lägenheter. Hon parkerar bilen på en vändplan. Nu ska de besöka en ung kvinna som har utsatts för strypvåld av en äldre man som hon haft ett förhållande med. Poliserna hittar rätt dörr och knackar på. Men ingen öppnar.

– Mannen har suttit frihetsberövad. Vi har inte haft någon uppföljning sedan han släpptes, så vi ville stämma av läget med kvinnan och fråga om hon vill medverka till att försöka få ett kontaktförbud för mannen. Det är ett bra verktyg eftersom det är lätt att följa upp, säger Martin Marmgren.

Kommer ni att försöka få tag i henne snart igen?

– Ja, men vi kommer behöva pröva andra sätt än att knacka på.

Tillbaka i polishuset samlas alla från de tre patrullerna som varit ute ikväll. De sjunker ner i sofforna. På bordet finns några wienerbröd kvar.

De berättar för varandra vad som hänt under kvällen. Ett ganska vanligt pass, konstaterar en av dem.

– Nu ska vi sammanfatta och rapportera på olika sätt för resten av lokalpolisområdet vad vi har gjort och vad som har sagts i de olika ärendena, säger Martin Marmgren.

Sedan ska Joakim Isaksson Dahlqvist göra en bedömning och kanske en omprioritering på listan.