Gränslös poli(i)s(i)

Bilar dundrar förbi. Yttre befäl Martin Asplund och kollegan Johan Kaikkonen slår på registreringsskyltar. En litauiskregistrerad långtradare passerar.

– Det går en del stöldgods på dem, säger Martin Asplund, kör ut från busshållplatsen där de tillfälligt parkerat, och följer efter.

– Lastbilar kan köra över gränsen med narkotika utan att veta om det. När föraren stannar för att sova, kan någon aptera en väska med magnet under lastbilen. Så förarna kan smuggla droger helt ovetandes, säger Johan Kaikkonen.

Det är fredag och andra dagen i en planerad prüminsats, där svensk polis, svensk tull och Kronofogden samarbetar med finsk polis och finsk tull. Syftet: att komma åt droger, vapen och pengar som förs över gränsen i Haparanda till Finland.

Svensk och finsk polis vill komma åt droger som förs över gränsen i Haparanda till Finland. Det handlar också om att stoppa vapen och pengar, som ofta förs tillbaka in i Sverige som ”betalning”. Bild: Minna Ridderstolpe

Kriminella utnyttjar gränsen

Att svenska kriminella utnyttjar gränsen i Haparanda för att smuggla narkotika till Torneå och Finland är ett välkänt och växande problem. Tillgången på narkotika är större i Sverige, och den kan säljas dyrare i Finland.

– För tio, femton år sedan jagade vi grammen. Nu är det kilon, säger Martin Asplund.

– Istället för att ta båten och riskerna det medför, så kör de över, säger Johan Kaikkonen.

Han berättar om ett beslag han minns:

– Vi tog 12 kilo hasch i preparerade väskor en gång med tullen. Vi gjorde passkontroll mot två personer, som plötsligt lämnade sina väskor och sprang. De fattade ju vad vi skulle hitta i väskorna. Fem minuter senare grep vi dem.

Varje dygn korsar tiotusen till tjugotusen fordon gränsen. Många människor arbetspendlar, bor i det ena landet och arbetar i det andra. Och kollegorna passerar gränsen dagligen, i jobbet eller privat. I Tornedalsregionen pratar många både svenska och finska.

– Man kan säga att Haparanda och Torneå egentligen är en stad, fast med en gräns emellan. När brottslingarna tar sig över gränsen måste vi också kunna göra det. Annars hänger vi ju inte med, säger Martin Asplund.

Utökat samarbete med finsk polis

Samarbetet med finsk polis har växlat upp: sedan den 1 februari i år finns ett avtal (se faktaruta) om operativt polisiärt samarbete i Tornedalsregionen. Det innebär att svensk polis självständigt kan åka på akuta larm på andra sidan finska gränsen – och tvärtom.

– Allt vi gör tillsammans gör oss starkare. Och det blir tryggare för medborgarna längs gränsen i Finland och Sverige, säger Martin Asplund.

I en svensk polisbil på andra sidan gränsen, i Torneå, sitter Alexandra Rundgren, ingripandepolis i Haparanda, med finska kollegan Nina. De känner varandra, har åkt ihop i tidigare prüminsatser.

– Jobbar man i Haparanda har man daglig kontakt med kollegorna i Torneå och delar underrättelser. De har koll på våra busar. Om vi inte vet var busarna befinner sig kan vi ringa dem, och tvärtom, säger Alexandra Rundgren.

I prüminsatser kör de oftast mixade patruller, så just nu är Nina förman – eftersom de befinner sig i Finland och hon kan sitt lands lagstiftning bäst.

– När vi kör över till Sverige är jag förman istället, säger Alexandra Rundgren.

Språket en utmaning

Utmaningen med samarbetet är språket, menar hon. Hon förstår finska, hennes farmor pratade bara finska, men till skillnad från flera av kollegorna i Haparanda är hon inte van att prata det själv.

– Jag försöker utmana mig och prata så mycket finska det går, men myndighetsfinska är svårt. Jag hänger inte med när de pratar på radion.

Hon är positiv till avtalet om skärpt operativt samarbete vid akuta larm. Men funderar ändå:

– Om vi inte kan språket fullt ut, kan jag och en svensk kollega göra ett rättssäkert arbete själva då, på finsk mark? Å andra sidan handlar det mest om att frysa läget och invänta resurser när man är första patrull på plats.

Hon fortsätter:

– Men vi behöver tydliga ramar så vi vet vad vi får och inte får göra i Finland. Just för att kunna göra rättssäkra ingripanden på finska sidan om gränsen ska berörda poliser utbildas i finska lagar och regler – för att från och med årsskiftet kunna åka på larm där. Utbildningen består av både teoretiska och praktiska moment, och börjar rulla ut under hösten, enligt Mikael Rova, lokalpolisområdeschef i östra Norrbotten.

Men någon kurs i finska språket ingår inte.

– Svensk polis möter och ingriper mot personer som inte pratar svenska ofta, det är ingenting nytt för oss. Vi löser vårt uppdrag ändå. Man kan ta in tolkhjälp om det behövs, eller växla till engelska, säger Mikael Rova.

Utanför en pizzeria får finska kollegan Nina syn på en kille hon har koll på i narkotikasammanhang. Bredvid honom ytterligare en ung kille, med en cykel. Nina pratar med dem, visiterar – känner i fickorna, öppnar snusdosan, plånboken. Alexandra Rundgren står bredvid, iakttar.

Alexandra Rundgren från LPO östra Norrbotten står bredvid och lyssnar när hennes finska kollega Nina visiterar en kille i Torneå. Bild: Minna Ridderstolpe

Förstår du vad de säger till varandra?

– Nästan. Nina säger att hon hittade narkotika i ena killens ficka. Och nu blir det beslut om husrannsakan. Det är lätt att få husrannsakan i Finland. Hittar du narkotika på någon på stan – då får du göra husis hemma hos den. Svensk lagstiftning ser lite annorlunda ut.

Fönstren i den finska killens lägenhet är övertäckta med svart tyg. Graffitikonst på väggarna. Kläder i drivor på golvet, en ”bong” för att röka droger står intill den luggslitna fåtöljen. Medan Nina pratar med killen i köket, tar Alexandra Rundgren på sig handskar och börjar söka igenom byrålådor, vänder på soffkuddar, undersöker garderoberna. Men hon hittar ingen mer narkotika.

– Det blir ringa narkotikabrott på honom, säger Alexandra Rundgren.

Likheter och skillnader i lagstiftningen

Finsk och svensk lagstiftning har fler likheter än skillnader. Den finska lagstiftningen bygger historiskt på den svenska. Men det finns några skillnader, som svenska poliser behöver ha kunskap om för att kunna jobba operativt på egen hand i Finland.

Mikael Rova:

– Finsk maktmedelsanvändning kontra vår våldsanvändning skiljer sig åt. Framförallt när det gäller användandet av skjutvapen. I Finland använder man det nästan uteslutande i lag och befogenhet, i Sverige nästan uteslutande i nödvärn.

Betyder det att finsk polis använder tjänstevapnet oftare?

– Finland moderniserade sin polislag för inte så länge sedan. Finsk polis fokuserar på att använda skjutvapnet tidigare och skjuta icke dödande skott mot ben. Jag och många med mig tycker att vi i Sverige tenderar att vänta alldeles för länge, det hinner bli en livsfarlig situation där vi måste skjuta i nödvärn.

Tillbaka till Martin Asplund och Johan Kaikkonen och kontrollen av den litauiskregistrerade lastbilen. Den visade sig vara grön och föraren hade sina papper i ordning. Nu är de på väg mot Strandgatan 10 och polisstationen i Haparanda.

En ung kille i blank svart jacka och röda sneakers väntar i receptionen. Han vill hämta ut sin bilnyckel. Den omhändertogs kvällen innan, när killen togs för grov olovlig körning. Han saknar körkort – men äger en bil. Johan Kaikkonen snicksnackar vant med killen på finska.

– Det är en fördel i jobbet att man känner till de flesta här, Haparanda är inte så stort, säger han.

Martin Asplund pratar finska med en ung kille som vill hämta ut sin bilnyckel på polisstationen i Haparanda. Bild: Minna Ridderstolpe

Den unga killen får ett brunt kuvert med bilnyckeln i. Om bara några timmar kommer Johan Kaikkonen att träffa honom igen.

Alexandra Rundgren och Nina kör i ett radhusområde i Torneå, spanar efter några nätverkspersoner som bor här.

– Fördelen med att köra svensk omålad bil här i Finland är att busarna inte känner igen den. När vi kör den hos oss har de ju lärt sig att det är polisen.

De blir många timmar i bil när man jobbar i Tornedalsregionen, berättar hon vidare. Närmsta förstärkning finns i Luleå, en och en halv timma bort.

– Vi är få poliser på stor yta. På ett nattpass en gång körde vi 96 mil totalt. Det är mitt rekord. Vi skulle på larm norr om Pajala, sedan till Kiruna, och tillbaka till Haparanda igen.

Om nackdelen är de långa och många transportsträckorna, är variationen i jobbet det bästa med att jobba här, tycker Martin Asplund och får medhåll av Johan Kaikkonen.

– Från att hjälpa tanter över gatan till att lösa mord, säger Martin Asplund, som jobbat i Haparanda i 32 år.

– Och när vi har ett case får vi köra det till slutet. Vi håller förhören i arresten själva, exempelvis. Vi brukar skoja om att vi inte är inte riktigt bra på något, men vi duger till allt, säger Johan Kaikkonen med ett skratt.

Det börjar mörkna. Alexandra Rundgren frågar Nina vad ”måne” heter på finska när de kör mot polisstationen i Torneå.

”Kuu” blir svaret.

Stationen är i brunt tegel. Poliisi, står det på skylten.

– Jag behöver inte informera i förväg att jag går in på finska polisstationer. Det är liksom naturligt, de kommer in på våra också.

En voltad bil

Martin Asplund  och Johan Kaikkonen kör fort fort på slingriga, isbelagda småvägar. En bil har voltat, enligt kollegan i radion. Väl framme, mitt på vägen, ligger en finskregistrerad Volvo, upp och ner. En ung kille, med händerna bakom ryggen, kommer gående längs vägkanten, med en tullare bakom sig.

– Han drog iväg jävla fort och voltade. Men han var ute ur bilen efter fem sekunder. Jag sprang efter och grep honom, säger Erik Furmark, som jobbar på tullen i Haparanda.

Erik Furmark, från Tullverket, och Martin Asplund. Bild: Minna Ridderstolpe

Johan Kaikkonen känner genast igen killen – det är han med vita sneakers, som hämtade ut bilnycklarna några timmar tidigare på polishuset i Haparanda. Den här gången blir han misstänkt för mer än grov olovlig körning: drograttfylla, vårdslös körning och att inte ha stannat på tullpersonals tecken.

Räddningstjänsten i Haparanda i färd med att dra upp den voltade bilen från vägen och upp i snövallen. Därefter tar polis och tull vid och genomsöker bilen. Bild: Minna Ridderstolpe

Johan Kaikkonen får in killen i en polisbil. Tullaren går igenom den voltade bilen. Kanyler ligger utspridda på golvet.

Droganvändandet har ökat i Haparanda, det är Martin Asplund och Johan Kaikkonen överens om.

Ofta mellanlagras narkotikan här, innan den portionsförpackas och förs över gränsen. Men en del stannar kvar som betalning.

Vilka är det som smugglar droger över gränsen?

– Knarkkurirerna? Alla möjliga, folk som behöver pengar. 200 000 kronor och en hyrbil är svårt för en del att tacka nej till. Jag kan förstå att det är lukrativt, snabba pengar istället för att jobba hårt. Men ofta blir de lurade och får inget alls, eller så åker de på stryk, säger Johan Kaikkonen.