"Jag står bakom er"

”Större än omorganisationen 2015”

Du brukar säga att mycket av polisens arbete ”går åt rätt håll”. Tror du medarbetarna känner likadant?

– Ja, det tror jag. Det här nya brottsbekämpande systemet 2.0 – som jag hört vissa kalla det – är en större revolution än omorganisationen 2015, det har jag hört från flera håll. Det är ett helt nytt sätt att jobba på: ett informationsdrivet system som hänger ihop, där vi sätter problemet i centrum och jobbar tillsammans i en obruten reaktionskedja. Innan var det mer i stuprör och man kanske koncentrerade sig på ett brott i taget, nu klustrar vi en massa händelser och försöker ligga steget före.

Det låter egentligen självklart?

– Ja, det gör det, men att få till det är faktiskt en jätteprestation. Vi blev tvungna att ompröva våra metoder när vi såg att det exploderade med skjutningar och sprängningar och vi har kommit på något jättejättebra här.

Vad är utmaningarna?

– Utmaningarna kan vara att få ihop det med nya Lio, ledning av brottsbekämpning i ordinarie organisation, men de som redan har kört igång tycker att det här är fantastiskt. Och det har hela tiden varit tanken att Frigg-arbetet ska ut i linjen.

”Fint vara utredare”

Du fick tre förändringsuppdrag – som nu ligger till grund för strategiska verksamhetsplanen 2025–2030. Vad är nästa steg i uppdraget …

… förbättra utredningsresultaten?

– Vi ska arbeta ännu mer offensivt mot mäns våld mot kvinnor, både förebyggande och utredande. Vi ska också rikta in oss på det stora mellanskiktet, alltså brott som drabbar vanligt folk: inbrott, misshandel, bedrägerier etcetera. Vi ska mäkta med fler brott och snabbare och här handlar det om att hitta en struktur för hur vi leder och styr utredningsverksamheten. Utredarrollen behöver också uppvärderas, det ska vara fint att vara utredare. På mina verksamhetsbesök blir det tydligt att utredare inte alltid känt sig så uppskattade.

Hur ska utredarrollen uppvärderas?

– Vi ska driva it-utvecklingen åt utredarsidan, för den har i stor utsträckning graviterat mot den blå sidan. Arbetsgruppen som jobbar med det här förändringsuppdraget har konstaterat att det inte handlar om mer personal, utan om andra sätt att jobba. Det ska vara mer av ett lärande i vardagen, med både karriärvägar och utvecklingsmöjligheter.

”Poliser ska jobba bredare ute”

Öka den lokala närvaron – eller ”fler boots on the ground”, som många säger. Vad är nästa steg här?

– Här är vi alla helt överens: polisen, allmänheten och politiken – vi vill ha fler poliser ute. Men vi vill också jobba på ett nytt sätt: vi ska jobba mer sömlöst, inte ha stuprören mellan dem som jobbar ute och inne, utan de som jobbar ute ska kunna utreda brott också. Sedan får vi ta ännu större kliv och göra som huvudregel att nya poliser ska jobba ute – men på ett mycket bredare sätt än vad man gör idag.

Det blir inte för mycket jobb för en polis då?

– Nä, tvärtom. Tanken är ju att vi ska bli många fler och göra mycket mer tillsammans. Regeringen undersöker nu vad de ska sätta för mål och ett sådant beslut kommer i början på 2025. Om vi ska upp i EU-genomsnittet för antal poliser per hundratusen invånare skulle vi ligga på 34 000 poliser.

Att agera på den digitala arenan är ett delmål i SVP 2025–2030. Vad innebär det?

– Vi finns ju redan på nätet idag, men vi behöver stärka arbetet. Poliser ska inte sitta inne och bara jobba digitalt, utan det hänger ihop med den lokala närvaron, att man kan göra mycket när man är ute. Poliser träffar ungdomar och kanske följer upp något på nätet i samband med det. Vi kopplar ihop arbetet på ett helt annat sätt.

Och det tredje förändringsuppdraget – ökad effektivitet?

– De flesta frågor jag får från medarbetare handlar om det här. Man tycker det är för trögt, för mycket återrapportering och för mycket styrning uppifrån. Vi behöver mer kraft längst ut och gör nu en jättegenomgång av våra styrdokument och ser vad vi kan ta bort. En del är bara stöd, och stöd är bra men behöver inte vara styrande. Vi har föreslagit att ta bort processtyrningen och det kommer vi att göra framöver. Verksamheten ska ledas av chefer och chefer som kan sin verksamhet och är i sin verksamhet. Det måste vara interoperabilitet i det hela.

Interoperabilitet – vad är det?

– Vissa saker behöver hålla ihop och vara likadant över hela linjen, exempelvis våra datasystem och hundverksamheten, så inte alla gör hur som helst. Då blir vi mer effektiva och tanken är att stödet från bland annat de nationella avdelningarna ska ligga mycket närmare kärnverksamheten, det som verkligen är kärnuppdraget. Vi behöver alla tänka: vad är det kärnverksamheten behöver, vad kan vi göra som den gynnas av i olika sammanhang, så man inte i kärnverksamheten upplever det som pålagor och att man ska återrapportera saker.

”Jag är ofta nervös”

Du brukar prata om mod. Vad är det modigaste du gjort det här året? Du får inte säga tackat ja till tjänsten.

– Jag har uppgifter varje dag där det krävs mod, allt från att stå inför medarbetare och försöka förklara olika beslut, till att träffa statsministern och berätta för honom hur saker ligger till. Och alla mediefrågor! Jag hade en del medieförfrågningar som riksåklagare, men det går inte att jämföra med att vara rikspolischef, här blir man ju utsatt för 30 minuter … (SVT:s intervjuprogram med aktuella makthavare, reds.anm). Det där är utmanande, men också roligt.

Är du nervös ibland?

– Ja, det är jag ofta. Jag tror det är jätteviktigt att vara lite nervös så att man känner att nu ska jag göra mitt bästa och vara på tårna.

”Det handlar inte om besparingar”

Nu till det som är i hetluften: polisens ekonomi …

– … då vill jag direkt passa på att skicka med ett budskap: alla pratar om besparingar, men det handlar inte om besparingar! Nästa år får vi fyra miljarder mer än vad vi haft i år. Anledningen till att vi behöver titta på hur vi ska fördela budgeten är att vi har gått före och anställt civila lite för tidigt och för snabbt. Vi kunde inte anställa poliser för det var inte så många som kom in på lärosätena. Och så hade vi målet från uppdragsgivarna att vi skulle bli 10 000 fler polisanställda före utgången av 2024 – och det nådde vi redan i början av året. Nu behöver vi göra en halvhalt och vila på hanen och inte ersätta personal som slutar.

Men halvhalt, betyder inte det att vi ska spara …?

– Det kan ju upplevas som det när man säger ”nu rekryterar vi inte fler”, men det handlar inte om att spara utan om att få en budget i balans och inte gå in med för stora underskott, för då bygger vi kanske underskott till nästa år också. Det här är ingen katastrof, det är inte fråga om att vi ska säga upp några personer.

Finns det risk för en känsla av två lag, poliser och civila?

– Vi är ett lag, det är jätteviktigt för mig. Men vi har ett tydligt uppdrag att öka antalet poliser. Vi behöver ha råd till det. Men här vill jag vara jättetydlig igen att det är inget som kommer spilla tillbaka på civilanställda, ingen kommer att bli uppsagd. När någon slutar behöver vi fundera på hur uppgifterna kan omhändertas. Det kanske ska vara en polis som gör jobbet, eller en civil som gjort någonting annat inom polisen? Vi behöver titta på helheten.

”Är optimistiskt lagd”

Var vill du att polisen ska vara när ditt förordnande går ut om fem år?

– Min målbild är att det tydligt ska märkas att vi är många fler poliser ute.

Har du någon siffra här?

– Vi har inte riktigt kommit dit, men vi har en väldigt hög ambition och det rör sig om flera tusen i alla fall. Min målbild är också att vi ska ha satt ljuset på utredningsverksamheten, att vi har suddat ut gränserna mellan ute och inne, att poliserna också kan utreda mängdbrott. Och att vi kan utöka snabbare lagföring. Och sen förstås att vi ser en vändning på den oerhört allvarliga situationen med skjutningar och sprängningar.

I fredagsfilmerna verkar du alltid positiv och glad. Blir det en belastning när du måste ta tuffa, hårda beslut?

– Nej, snarare tvärtom. Jag tror det underlättar att jag är optimistiskt lagd och har hyfsat lätt för att prata med folk. Det ingår i mitt jobb att fatta tuffa beslut och det gäller att kunna förklara besluten på ett bra sätt så att medarbetarna förstår.

Dags för inspelning av fredagsfilmen till Intrapolis. Bild: Minna Ridderstolpe

”Vi kan aldrig slå oss till ro”

Tystnadskulturen har varit ett återkommande ämne. I senaste organisatoriska och sociala skyddsronden, OSA:n*, är den nästan obefintlig.

– Ja, det är bra! Jag har inte träffat alla, men får ändå en uppfattning att folk vågar lyfta problem. Jag får mycket till mig när jag är ute i landet. Det måste vara högt i tak – det är det som utvecklar en organisation.

*Fyra procent av alla medarbetare svarade i den organisatoriska och sociala skyddsronden 2024 att det inte är okej att lyfta problem och brister som påverkar arbetet och arbetsplatsen.

Vad har du för råd till dem som ändå tycker det finns en tystnadskultur?

– Det är det som är min viktiga poäng – vi kan aldrig vara nöjda och slå oss till ro, det här är en fråga vi ständigt måste jobba med. Det är viktigt att vi som chefer står upp och säger att ibland blir det fel. Jag vill att alla medarbetare ska känna att jag står bakom dem, de har verkligen mig och Stefan i ryggen, allihopa.

Har du gjort några fel?

– Jag har gjort massor med fel! Stefan och jag brukar säga att vi båda har blivit kritiserade av Justitieombudsmannen i olika sammanhang. Jag fick höra att jag tog upp för gamla mål när jag var chefsrådman på Stockholms tingsrätt.

Petra Lundh blickar framåt, tillsammans med parhästen Stefan Hector. Bild: Minna Ridderstolpe

Är det någon annan kulturfråga du vill jobba med?

– Ja. Det finns en kultur inom polisen att så fort något händer så ska vi skicka det till särskilda utredningar som ska utreda det. Många gånger har vi inte ens en tanke om vad det kan vara för brott. Vi skickar anmälningar ”för säkerhets skull” och det ger fel signaler till både medarbetare och allmänhet. Det ska vara samma villkor för att anmäla brott mot polisanställda som det är för andra – det ska vara antagligt att ett brott har begåtts. Så jobbar vi inte vi idag och det behöver vi ändra på.

”Jag är lite nyhetsnörd”

Hur håller du dig uppdaterad på allt som händer?

– Jag är lite nyhetsnörd, jag gillar att läsa på. Det är inget jag tycker är så betungande utan jag bläddrar igenom rubriker och snappar upp saker.

Du skulle göra dig bra i ett nutidsquiz?

– Det vete sjutton, (skratt). Men jag håller mig à jour med vad som händer.

Du har blivit med Instagramkonto det här året!

– Jajamän. Det är jätteroligt. Något jag funderar mycket på, och tycker är svårt, är hur jag når ut till alla medarbetare, så de får en bild av vad vi gör och vilka frågor vi driver, så att alla känner sig inkluderade. Det här är ett led i det. Vem som helst kan skriva i kommentarerna. Vi vill stå för transparens och öppenhet, upp med korten på bordet!

Snart jul. Vad önskar du dig?

– Oj! Det här var en svår fråga. Jag tycker det är rätt kul med julklappar, lite överraskningar. Kan inte komma på något …

Men säg något du vill ha mycket av?

– När det gäller jobbet så är återkopplingar det mest fantastiska jag kan få. Och här är jag så jäkla imponerad för på verksamhetsbesök brukar jag säga ”hör av dig om det är någonting”. Och det är faktiskt många som gör det! Enskilda medarbetare kan skriva något i stil med ”du känner inte mig men jag jobbar på beslaget i Malmö och tycker att fredagsfilmerna är toppen”. Sådant betyder enormt mycket, man kan leva på det. Att återkoppla även bra saker är himla fint och positivt. Mer sådant!

Till sist: Mycket har hänt på ett år sedan du blev instängd i den där hissen i Kronoberg.

– Jaa, det minns jag absolut! När vi skulle från Frigg till region Stockholm första gången fastnade vi mellan två våningsplan. Cheferna, som var med, började skruva på sig lite och en i gruppen tog en selfie på oss. Vi får väl stå här tills det kommer någon och släpper ut oss tänkte jag …

Bild: Minna Ridderstolpe