Inget är heligt för koppartjuvar
Bild: Jörgen Knutsson
Konstverk, reliker och stuprör av koppar – när kyrktjuven är framme går inte ens taket säkert.
Den 4 januari 2024 kör en personbil av vägen i Rengsjö. När polisen kommer till platsen möts de av en man och en kvinna med bilen full av hopvikta stuprör. Samtidigt har polisregion Mitt under det senaste året sett en stöldvåg av sällan skådat slag där kopparstuprör försvunnit i ett alarmerande tempo från traktens kyrkor. Vid utgången av 2023 konstateras närmare 50 kopparstölder i regionen, däribland Rengsjö kyrka i Bollnäs kommun. Även region Öst och Bergslagen vittnar om liknande stölder.
Paret med stuprören kommer senare att kunna knytas till flera av stölderna. De grips på plats och under utredningen hittar polisen bland annat en anteckningsbok där flera av de stölddrabbade kyrkorna nämns vid namn. Med gripandet får också stöldvågen i region Mitt äntligen ett slut, och stuprörsparet döms till både skyddstillsyn och fängelse.
Att kyrkor utsätts för stölder är inget nytt fenomen. Byggnaderna är relativt dåligt bevakade och samtidigt kända för sina skatter och rika kulturhistoria – både på insidan och utsidan: oersättliga reliker, unik konst och dyrbara silverföremål, ibland med hundratals år på nacken. Exteriörerna pryds ofta av vackert smide och kopparskimrande stuprör, dörrplåtar och fönsterbleck. För de allra klåfingrigaste tjuvarna går inte ens taket säkert. Detta får den gulteglade kyrkan i Arlöv erfara när byggnaden drabbas av fuktskador 2014 och personalen gör en chockerande upptäckt.
I koppartaket ovanför sakristian gapar ett 15 kvadratmeter stort hål där regnet letat sig in och förstört väggen. Exakt hur tjuvarna burit sig åt för att avlägsna takplåtarna flera meter upp i luften förtäljer inte historien, men det var varken första eller sista gången en svensk kyrka inte längre har tak över huvudet.
Den 15 september 2015 börjar vatten fullkomligen forsa in i Dammsvedjans kyrka i Borås och orsakar stor skada. Denna gång konstateras att halva taket, eller ungefär 100 kvadratmeter av den kubformade kyrkobyggnadens koppartak, hade försvunnit under natten. Kyrkoherden beskriver i media att ljudet som mötte honom inuti det vattenskadade kyrkorummet ”lät som en dusch”. Även Kapellkrematoriet på Hovdestalunds kyrkogård i Västerås plundrades 2019 på två ton dna-märkt koppar från såväl tak som en intilliggande minneslund.
För tjuven kan det höga skrotpriset på koppar locka till stöld, men för den plundrade kyrkan är kilopriset bara en bråkdel av den faktiska kostnaden att restaurera och återställa byggnaderna. När 140 kvadratmeter kopparplåtar saknades på en kyrka i Växjö 2019 uppskattades värdet på den förvunna kopparn till knappt 15 000 kronor. Kostnaden för att åtgärda skadorna? 300 000 kronor.
Svenska kyrkan har genom åren vidtagit flera åtgärder för att skydda sina byggnader från stölder. Idag förekommer exempelvis låsbara montrar och förankring av skulpturer och andra lösa föremål. Även dokumentation och inventering har förbättrats för att enklare kunna efterlysa och identifiera föremål som försvinner och sedan dyker upp, till exempel på auktion, eller i extrema fall – Pradomuseet i Madrid där svenskt stöldgods faktiskt dykt upp.
Enligt SVT satsades det ungefär 300 miljoner kronor mellan 2010 och 2015 på säkerheten inuti kyrkorna efter att en enskild individ under flera år länsat kyrkor i omgångar runt om i landet. Mannen, en idag 72-årig spansk medborgare, dömdes första gången 2006 till fem års fängelse och utvisning efter att ha stulit oersättliga kulturföremål från 19 kyrkor i norra Sverige. År 2010 släpptes han villkorligt och återupptog nästan omedelbart sin speciella hobby. Mellan 2010 och 2012 gjorde mannen ovälkomna besök i bland annat Österheds kyrka, Evertbergs kapell och Rönö kyrka där han stal träskulpturer såsom madonnor och apostlar.
En tysk konsthistoriker upptäckte sedan de försvunna föremålen i en auktionstidning. Efter en husrannsakan i mannens bostad på Teneriffa 2015 hittades 43 antika föremål. Ytterligare stöldgods kunde också hittas i ett förråd i Köpenhamn som mannen förfogade över. I januari 2016 dömdes mannen återigen till fem års fängelse och livstids utvisning för grov stöld, grov smuggling och brott mot utlänningslagen.
I media har han de senaste åren fått det inte helt oförtjänta smeknamnet ”Kyrktjuven”.
En modern Fagin
Det är inte första gången en kyrktjuv fått ett föga smickrande smeknamn. En ökänd hälarkung och tidigare konsthandlare beskrivs till exempel i boken Brottets krönika som ”En modern Fagin”, då han under mitten av 1900-talet orkestrerat en stor mängd konstkupper med hjälp av slipade konsttjuvar och ljusskygga mellanhänder. 1963 hittade polisen bland annat en resväska med stulet kyrksilver som konsthandlaren förvarat hos en intet ont anande dam i Bromma. Vid en husrannsakan i ett vindskontor på Lilla Essingen i Stockholm 1971 hittades också en större mängd antikt silver, däribland 300 år gamla dryckeskärl som snabbt kunde knytas till ett inbrott i Hedemora kyrka, 13 år tidigare.
Likt romanfiguren Fagin i Charles Dickens ”Oliver Twist” lierade sig konsthandlaren med tjuvar, tipsade dem om lämpliga platser att göra inbrott på för att sedan köpa upp stöldgodset för en blygsam slant. Därefter satte han sig ner och väntade på rätt ögonblick att sälja.
Under 1940- och 1950-talet drev han till och med en antikaffär i Stockholm där han köpte och sålde antikviteter, juveler och konst. Han ansågs vid den här tiden vara en skicklig och framgångsrik affärsman. Brottets krönika beskriver honom som den ”språksamme, repliksäkre säljaren, förbindlig och artig mot kunden – tyvärr ibland allt för smilande för att man skulle våga tro på uppriktigheten”.