Danska nosar på svensk mark

En kolonn med gråa, danskregistrerade skåpbilar rullar in på Hyllie torg och parkera på rad vid Malmö Arena. Från bakluckorna hörs hundskall. Det är två veckor kvar till finalhelgen i Eurovision Song Contest. Inne i arenan pågår slutförberedelser för att få scenen och tekniken på plats.

Ur bilarna kliver femton danska hundförare. De har kommit hit med lika många bombsökhundar för att hjälpa sina svenska kollegor under en heldag med att söka igenom arenan och den intilliggande Malmömässans lokaler.

Inom kort väntas hundratusentals besökare till Malmö. Arrangörerna har omvärldens blickar på sig. Medierna rapporterar lika mycket om risken för attentat och ordningsstörningar som om själva tävlingen. Polisen har förberett och rustat sig inför evenemanget i månader.

I entrén till Malmömässan tar nationella bombskyddets operativa chef Jon Wåhlander emot de danska gästerna. Några av dem är från Köpenhamn, några från andra städer i Danmark.

– Det är jag som är skyldig till att ni är här. Vi har fått hjälp av er förut och varit väldigt nöjda. Visst kan det vara lite svårt med språket, men det löser vi, säger han.

Bombskyddets operativa chef Jon Wåhlander är ordförande i det nordiska samarbetets undergrupp "bombs and explosives". – Vi träffas årligen och övar, säger han. Bild: Minna Ridderstolpe

Fördjupat samarbete inom Norden

De senaste åren har nationella bombskyddet fördjupat samarbetet med sina nordiska motsvarigheter i arbetet mot attentat. Danmark har hjälpt till flera gånger på plats i Sverige med att säkra stora evenemang och gjort bombsök, eller skyddsundersökningar som det egentligen heter. De var till exempel här i samband med Sveriges EU-ordförandeskap och vid Frankrikes president Macrons statsbesök.

Dagens insats är omfattande. Danmark har skickat fler hundar än någon gång tidigare. Från svensk polis deltar bombtekniker från både Malmö, Göteborg och Stockholm. Ett antal av dem är även hundförare och har med sina tjänstehundar.

Halva styrkan ska söka igenom mässan, den andra halvan arenan. Uppdraget är att utesluta att sprängämnen eller vapen finns i lokalerna där konserterna äger rum och artisterna vistas.

Medan bombtekniker Pontus, sökkoordinator på Malmömässan, går igenom upplägget väntar hundarna lydigt vid sidan av sina hundförare, ivriga på att få börja jobba.

– Vill ni rasta hundarna så finns stora grönområden här, säger han och visar på kartan.

Har varit på plats i en månad

Medarbetarna på nationella bombskyddet har redan arbetat på plats i en månad. De började med att göra ett så kallat nollsök när lokalerna var tomma. Sedan har de löpande kontrollerat all inkommande last från totalt 150 långtradare som kört hit utrustning.

Nu ska varje vrå genomsökas igen innan de första konserterna drar igång. Loger, matsal, korridorer, toaletter, fläktrum, under scen och läktare – alla utrymmen bockas av.

– Får vi sedan in ett bombhot där någon påstår att det finns en sprängladdning på ett ställe, så vet vi att vi har sökt där och kan lättare göra en bedömning, säger Rolf Bengtsson, sökkoordinator under dagen.

Tog hjälp via Prümavtalet

Svensk polis har en större bombskyddsresurs totalt än övriga nordiska länder, men är hårt belastad med många sprängningar i nätverkskriminell miljö. När det gäller bombsökhundar har Danmark fler. Därför tog Jon Wåhlander chansen att använda artikel 17 i det så kallade Prümavtalet, som ger polisen möjlighet att begära hjälp från andra EU-länder vid stora evenemang. Två månader tidigare skickade han in en ansökan om stöd från danska hundförare och fick ja.

– Vi hade kunnat klara det själva men det hade tagit många fler dagar. Ju mer komprimerat i tid vi kan söka igenom lokalerna, desto bättre. Det underlättar för arrangören, säger han.

Ett annat alternativ hade varit att ta hjälp av Försvarsmaktens bombhundar. Det gjorde polisen till exempel under Förintelsekonferensen i Malmö 2021, men då debiterade Försvarsmakten flera hundratusen kronor för sin arbetsinsats. Genom Prümavtalet behöver polisen bara stå för merkostnader, som mat och boende åt danskarna.

– Så det finns sökhundar att tillgå i Sverige, men det har varit billigare för oss att nyttja annat lands resurs, säger Jon Wåhlander.

"Det är en rolig kommendering"

Inne i restaurangköket på Malmö arena svansar den tvååriga danska labradoren Viktor runt i jakt på träff, under diskanläggningen och runt kaffeautomaten.

Hundföraren Claus arbetar i vanliga fall hos polisen på Fyn.

– Vi hjälper gärna till om vi kan, säger han.

Claus lyfter upp Viktor så att han kan nosa på hyllorna. Några tomma rostfria skålar ramlar ner så att det skramlar mot kakelgolvet.

– No worries! säger en i kökspersonalen som roat tittar på.

Viktor hoppar vant upp i Claus famn när de ska söka ovanpå hyllor och köksskåp. Bild: Minna Ridderstolpe

Sedan fortsätter serveringspersonalen att ta hand om frukostdisken. I köket blir det ingen träff.

För dagen jobbar danskarna och svenskarna tillsammans i mixade team. Varje dansk hundförare har med sig en svensk bombtekniker som går efter med en sökspegel undersöker utrymmen som hunden inte kommer åt.

Utanför damtoan väntar Robert, bombtekniker från Sverige, på att den danska hunden Lunte med hundförare ska söka klart.

– Danskarna är proffsiga. Flera av dem har jobbat här förut och vi vet vad de kan. Det är en rolig kommendering, säger han.

Labradoren Lunte söker igenom damtoaletten utanför personalmatsalen. Bild: Minna Ridderstolpe

Likheter och skillnader

De danska bombsökhundarna är tränade på samma sätt som de svenska och kan hitta samma typer av sprängmedel. De hittar även vapen och tomhylsor, eftersom de har spår av krutrester. Däremot är danska hundförare med bombsökhundar inte utbildade bombtekniker. På hemmaplan behöver de alla på det danska försvarets bombtekniker för att omhänderta fynd. I Sverige är alla hundförare med bombsökhundar utbildade bombtekniker.

Svenska hundföraren Fredrik har en hund från Nordnorge. Det ställs höga krav på hundarna och de är svåra att hitta på marknaden. Också för den sortens kompetensförsörjning får polisen gå över landsgränser.

Fredriks hund Charlie tar en mikropaus och lägger huvudet mot golvet. Liksom poliser ska hundarna kunna tempoväxla och vila mellan söken, för att inte bli stressade.

– Vi söker sanslöst stora ytor i det här uppdraget. Men utbytet med danskarna går väldigt bra och det är givande att samverka med andra myndigheter och länder. Man lär sig alltid något, säger Fredrik.

Obrydda hundar på catwalken

Högst upp i taket ovanför arenan går ett rutnät av gångar, kallat catwalken. I balkarna hänger flera hundra ton utrustning, lampor och teknik. Två svenska hundar, blandrasen Yoda och springerspanieln Nelson, ger sig obrydda om höjderna ut på gångsystemet med sina hundförare. Några minuter senare är de tillbaka. Här blir ingen träff.

Högt ovanför scenen söker Nelson och hans förare igenom elektroniken. Den lugna och erfarna Nelson får göra höjdjobbet eftersom några av hans mer oerfarna kollegor har för mycket spring i benen och därmed riskerar att ramla ner om de är för spralliga. Bild: Minna Ridderstolpe

Längst ner under en av läktarna far den svenska jaktcockerspanieln Peps omkring med full energi. Hans hundförare navigerar efter med en ficklampa i mörkret bland elkablar och vajrar. Här blir det inte heller någon träff.

Hundarna arbetar intensivt och danskarnas rutin är att låta dem pausa varje halvtimme. I foajén rapporterar teamen till sökkoordinatorerna vilka sektorer som är genomsökta.

Peps belönas med sin favoritleksak när han sökt färdigt under läktaren. Bild: Minna Ridderstolpe

Viktigt att hjälpas åt

Hundföraren Hans, ansvarig för den danska sökresursen den här dagen, får ett brådskande samtal på telefonen: en akut situation har uppstått i Köpenhamn. Med så många medarbetare utlånade till Malmö finns det inte tillräckligt med bombhundar att tillgå på hemmaplan. Men Hans löser situationen. Två av hundförarna får avbryta Sverigebesöket och åka tillbaka över bron.

– Det tar bara trettio minuter tillbaka, säger han.

Hans tycker att det är viktigt att hjälpas åt mellan länderna.

– Det är bra att vi kan stötta med våra resurser och det är trevligt att vara här, säger han.

Danmark har nästan tre gånger så många bombsökhundar som Sverige. Det är ett resultat av medvetet, proaktivt arbete med att utbilda fler. Landet har ännu inte samma problembild som Sverige med sprängningar, men några dåd har haft svensk koppling och den danska polisen har velat ligga i framkant.

– Brottsligheten rör sig över gränserna och problemet kan öka hos oss, säger Hans.

Det luktar sprängmedel

Den stora scenen inne i arenan är utformad som ett kors. På storbildsskärmarna rullar testbilder i neonfärger. Istället för ett orkesterdike framför scenen står rader av bord med dataskärmar och kontrollpaneler. Därifrån ska showen rattas.

Poliserna och hundarna söker under och runt hela scenen. Uppe på det blanka, svarta scengolvet lämnar tassarna synliga avtryck. Springerspanieln Nelson far med nosen längs kanterna på scenen. Så stannar han för att markera. Här får han träff. Det luktar sprängmedel.

Nelson har rätt, men hundföraren konstaterar att det bara är en pyroteknisk pjäs till ett musiknummer. Han ger Nelson godis i belöning och pjäsen får vara kvar. All pyroteknik är kontrollerad och godkänd.

Under dagen markerar hundarna på flera outlösta pyrotekniska pjäser. Bild: Minna Ridderstolpe

Behovet av skyddsundersökningar ökar

Bombskyddets operativa chef Jon Wåhlander ser att antalet förfrågningar om skyddsundersökningar har ökat den senaste tiden. Det gör möjligheten att få stöd från andra länder värdefull. Med den högre terrorhotnivån vill fler arrangörer undersöka lokaler inför olika möten och evenemang.

– Nivån att ta hjälp är lägre på grund av omvärldsbilden och vi får även fler förfrågningar från andra regioner. Tidigare var det nästan uteslutande vid evenemang i storstäderna, säger han.

Antalet medarbetare på bombskyddet har fördubblats på ungefär tio år och de behöver bli ännu fler. Men det tar tid att hitta och utbilda poliser till bombtekniker, därtill hundförare – och sedan hitta en lämplig hund.

– Vår räddning är att vi haft låg omsättning på personal. De senaste åren har vi också genomfört en grundutbildning varje år istället för vartannat år som är vår ordinarie utbildningstakt, säger Jon Wåhlander.

Lämnar över en säker arena

På eftermiddagen är bombskyddets förberedande arbete inför Eurovision klart. Bombteknikern David har varit insatsledare.

– Det speciella med insatsen är att den varit så utdragen i tid och komplex med många insatsområden. Vi har planerat sedan februari och jobbat dagligen i en månad. Men både samarbetet med arrangörerna och med dansk polis har gått hur bra som helst, säger han.

I foajén pustar poliser och hundar ut. Efter sju timmar är teamen klara. Alla utrymmen är genomsökta.

– Vi lämnar över ett säkert ställe när vi går hem, säger Rolf Bengtsson.

Utanför arenans entré har poliser i gula västar tagit plats. Nu gäller bevakning dygnet runt.

När Eurovision väl var över kunde Jon Wåhlander konstatera att veckan i stort var lugn. Bombskyddet hade insatsberedskap och patrullerade med hundar på plats. De gjorde husrannsakningar i fordon och kontrollerade misstänkta väskor utan anmärkning.

Men en händelse stack ut: På finallördagen ryckte de ut till en villa i Rosengård för att hantera en skarp bomb som någon placerat ut. Med hjälp av bombrobot kunde de oskadliggöra den och förhindra att huset sprängdes och boende kom till skada.

– Bomben hade inte koppling till evenemanget, men det hade haft väldigt stor påverkan om det skett en sprängning då, säger Jon Wåhlander.