Blålurad med svart kaffe
Att bedra äldre är ingen ny företeelse. I mitten av 1900-talet blev 76-årige Anders Pettersson skinnad på sina besparingar – gång på gång. Allt började med ett erbjudande om en kaffekupong.
Antalet anmälningar om bedrägerier mot äldre eller funktionsnedsatta har ökat till det dubbla sedan 2019.
Bedragarna spelar ofta på offrets rädsla, utsatthet och ensamhet och metoderna är ofta utstuderade. Så var det även när Anders Pettersson blev lurad på stora delar av sitt sparkapital under andra världskriget.
Kommissarie Oscar Åström är i tjänst när en äldre man besöker polishuset på Kungsholmen i Stockholm. Mannen stammar oroligt fram att han är där för att betala böter till statspolisen*. Kommissarie Åström blir synnerligen förvånad eftersom det inte finns någon dom på den 76-årige Anders August Pettersson.
Kommissarie Åström talar lugnande med Pettersson, som förklarar vad som har hänt.
Anders Pettersson bor ensam i en stuga nära Nynäshamn söder om Stockholm. Han har under ett strävsamt liv lyckats spara ihop 30 000 kronor, insatta på bank- och postsparbanksböcker.
Stugan i Tallbo, Nynäshamn, där Anders Pettersson bodde. Bild: Bilden är hämtad ur boken Polisen lägger pussel 1900–1950.
Två skogsarbetare, Knut och Gösta, hör talas om att den ensamma åldringen är god för en stor summa pengar.
En extra kaffekupong
En kväll knackar Knut på hos Pettersson för att be om ett glas vatten. De samtalar vänskapligt och sedan erbjuder sig Knut att ta med en extra kaffekupong till Pettersson dagen därpå, som tack.
En extra kaffekupong var välkommen. Andra världskriget pågick för fullt och det var ransonering på både kaffe, matfett, kött, ägg, bensin, skor och mycket annat.
Dagen efter kommer Knut med den utlovade kaffekupongen och med sig har han sin kompanjon Gösta. De samtalar om allt möjligt, men mest om de svåra tiderna och ransoneringen.
Matvaror på svarta börsen
Knut erbjuder sig att köpa lite matvaror åt Pettersson. På svarta börsen. Pettersson, som aldrig gjort något brottsligt, tycker besökarna är snälla och tackar ja. Dessutom, berättar Pettersson för polisen, kringgick var och varannan människa han kände ransoneringsbestämmelserna.
Han beställer ett halvt kilo fläsk, lika mycket kaffe och ett halvt tjog ägg, och betalar de två männen 60 kronor.
Redan vid 23-tiden samma kväll kommer männen tillbaka. Bedrövade och upprörda berättar de att en polisman dykt upp just som de hade fått tag på Petterssons matvaror. Polismannen tog matvarorna men även lappen med Petterssons namn och adress. Den gamle mannen blir förskräckt. Tänk om polisen kommer och han blir åtalad?
Männen säger att Pettersson kan lita på att de ska hålla tyst och se till att inget händer, men att det nog behövs lite pengar…
Bedragarna pressar Pettersson på pengar
Pettersson betalar 300 kronor för att slippa bli vanhedrad.
De 300 kronorna räcker till tre dagars festande för bedragarna runtom på Stockholms restauranger. När pengarna tar slut åker Knut i taxi tillbaka till Petterssons stuga. Han har med sig sin hustru den här gången.
Knut säger till Pettersson att han behöver ytterligare 700 kronor för att kunna muta polisen. Hustrun påpekar att de också behöver pengar till taxin.
Pettersson kan bara erbjuda 400 kronor, och med dessa pengar återvänder paret med den väntande taxin till Stockholm.
"Bötesindrivaren" hittar Petterssons besparingar
När bedragarna återigen är panka besöker de Pettersson på nytt. Den här gången har Knut och Gösta med sig Konrad, en bror till Knut, som utger sig för att vara polis och bötesindrivare.
Konrad uppträder myndigt och är den som tar ordet. Han säger sig vara ute i ett tjänsteärende för att driva in böter på 6000 kronor.
När Pettersson darrande säger att han inte har några kontanter går Konrad runt i bostaden och letar. Till slut hittar han en nyckel till en chiffonjé.
Där förvarar Pettersson två bankböcker och en postsparbanksbok med totalt 19 000 kronor.
Men nu uppstår ett akut dilemma för bedragarna då både Posten och banken är stängda eftersom det är söndag.
I stället får Pettersson det gentila erbjudandet att följa med i taxin till Stockholm och sova över hos bötesindrivaren Konrad – för att på måndagen hämta ut pengarna, som Konrad genast tar hand om. Pettersson får ”låna” 50 kronor till taxi hem.
Knut, Gösta och Konrad festar runt igen och när pengarna är slut pressas Pettersson på ytterligare 6 000 kronor.
"Statspolisen" introduceras
De tre kumpanernas överflöd går inte obemärkt förbi i den undre världen, och det finns fler som vill vara med och dela på förmögenheten. Vid nästa besök hos Pettersson är den nyförvärvade kumpanen Oscar med, som utger sig för att tillhöra statspolisen.
Pettersson är helt övertygad om att det är en riktig polis han har framför sig när Oscar uppger att Knut och Gösta är anhållna. Han uppträder strängt mot dem båda. Oscar säger att Pettersson behöver betala 1100 kronor i böter och kräver att han genast ska följa med till Stockholm för att hämta ut pengarna. Pettersson är trött och ber om uppskov till dagen därpå, vilket ”polisen” går med på.
"Vi ses på centralstationen"
Men senare samma kväll kommer Oscar tillbaka. Han är väldigt berusad och när han inte blir insläppt säger han till Pettersson att de ska träffas på centralstationen i Stockholm klockan 9.30 nästa morgon.
Problemet är bara att utpressarna redan har bestämt möte med Pettersson i Nynäshamn, och att Oscar inte berättar för dem att han besökt Petterson och bestämt en annan plats.
När Pettersson anländer till centralstationen i huvudstaden morgonen därpå är de tre männen inte på plats. Då bestämmer Pettersson sig för att gå till polishuset på Kungsholmen för att betala sina böter. Under tiden han berättar för kommissarie Åströms grips de tre männen som väntat på Pettersson på en restaurang i Nynäshamn.
Bedragarna döms till fängelse
Samtliga bedragare döms till fängelse. Knut får 4 år, Gösta 3 år och 6 månader och Konrad, som varken är dömd eller tidigare känd av polisen, får 2 års fängelse. Oscar interneras som oförbätterlig vaneförbrytare, vilket innebar fängelse på obestämd tid, och Knuts hustru straffas (oklart hur) för lösdriveri.
Nu skulle man hoppas att eländet för gamle Pettersson var över och att han äntligen skulle få lugn och ro. Men han skulle återigen komma att bli lurad. Denna gång av en utsläppt fånge som hade överhört när Konrad och Knut berättade för andra fångar om sina eskapader. Men det är en annan historia…
* Statspolisen kompletterade den lokala, kommunala polisen.
Fallet som berättelsen handlar om är hämtat ur boken Polisen lägger pussel 1900–1950 av Sixten Ahrenberg och Carl-Olof Bernhardsson, 1957.