Rustar på för SPT

Tre poliser spänner på sig skyddsutrustning. Foto.

Bild: Minna Ridderstolpe

I oktober genomfördes den första grundutbildningen i särskild polistaktik, SPT, för poliser från regionerna Öst, Mitt, Bergslagen och Nord.

Under påsken 2022 skedde över tio våldsamma upplopp på fyra dagar, på olika svenska orter. Den utlösande faktorn var flera koranbränningar. Många poliser skadades och polisbilar förstördes.

– Jag stod 2,5 timmar i ett stenregn. Det var för jävligt! Jag har aldrig varit så rädd, och aldrig så säker på att jag skulle behöva skjuta. Men jag behövde inte göra det, säger Jakob Nordlund Svanlind, ingripandepolis i region Bergslagen.

Klockan är sju på morgonen, i ett kallt och blåsigt Skåne. I bilen på väg till SPT-utbildningen, som han är kursansvarig för, berättar Jakob Nordlund Svanlind om mardrömstimmarna i Sveaparken i Örebro.

– Jag hade helst varit utan den upplevelsen, men samtidigt är det en bra erfarenhet, framför allt nu när jag är kursansvarig, säger han.

Kursansvarig Jakob Nordlund Svanlind. Foto.

Jakob Nordlund Svanlind, region Bergslagen, var kursansvarig. Bild: Minna Ridderstolpe

Efter påskupploppen tillsattes en nationell utredning av Noa. Den mynnade ut i en handlingsplan, för att ge SPT-poliserna bättre förutsättningar. En av åtgärderna är att det ska finnas SPT-poliser i varje region, som kan ingå i en Deltagrupp – den uniformerade delen av SPT. Tidigare har de bara funnits i regionerna Stockholm, Väst och Syd.

Grundutbildning under 13 dagar

För att snabbt få SPT-poliser på plats i övriga regioner fick de som ingick i AMF-konceptet, Arbete med folksamling, en kompletterande utbildning förra året. Men nu erbjuds för första gången hela grundutbildningen i SPT för regionerna Öst, Mitt, Nord och Bergslagen.

Vi är framme. Bilen rullar in i Ljungbyhed park, en företagspark i Klippans kommun, där grundutbildningen i SPT hålls. Det är ett stort område som sedan 1910 varit ett centrum för flygtrafik och flygutbildning. Idag finns en mängd olika verksamheter här.

Jakob Nordlund Svanlind parkerar och går in i en stor byggnad som används som undervisningslokal. Där har han en kort genomgång med de elva nationella SPT-instruktörerna. De kommer från olika regioner och håller i undervisningen. 

Klockan 8.45 startar den nionde dagen av den 13 dagar långa utbildningen. De drygt 60 deltagarna sätter sig i grupper med varsin instruktör och gör en tillbakablick på gårdagen. Sedan stannar halva gruppen kvar, de har teori under förmiddagen. Resten går ut – de ska ha praktiska övningar. Efter lunch kommer de byta.

– Teori och praktiska övningar varvas hela tiden för att de ska få tillämpa det som de lärt sig, säger Jakob Nordlund Svanlind.

Ta sig i och ur bussarna

Utomhusgruppen samlas på övningsområdet. Idag ska de bland annat öva på att splittra en folksamling.

Tre små mörkblå bussar körs in på övningsområdet. De kallas för säkrade fordon och har använts sedan SPT infördes. Olika formationer visas som används för att förflytta en folksamling.

Bussarna väger fem ton vardera, har galler för fönstren och lucka i taket om poliserna skulle behöva evakuera. Instruktörerna visar det säkraste sättet att ta sig upp genom luckan och häva sig ner på marken. Sedan gör alla deltagarna likadant. Det ser inte lätt ut.

– Bra jobbat! Och vi klarade oss från skador. Förra gången gick en bicepsmuskel av, säger en av instruktörerna.

Flera poliser övar på att ta sig ur de säkrade mörkblå polisbussen. Foto.

Alla kursdeltagarna fick öva på att ta sig ut genom takluckan på de säkrade bussarna. Bild: Minna Ridderstolpe

Det är mycket ljud på området. Flygplan passerar lågt ovanför, någon kör en truck på området och plötsligt börjar kyrkklockor att ringa från en kyrka i närheten. 

Bussarna har bänkar på sidorna och rymmer tio passagerare. Nästa övning är i- och urlastning. På en given signal tar sig alla deltagarna ut ur bussen. Eller ”ramlar ut” som de säger. Sedan bankar de på bakdörren, chauffören öppnar och de tar sig lika snabbt in igen. Med all utrustning på är det trångt i bussen. Gång på gång övar de, det går fortare och fortare.

En polis springer in i den säkrade bussen mellan sätena. Foto.

En av övningarna är att ta sig ur och i bussen så snabbt som möjligt. Bild: Minna Ridderstolpe

"Det värsta jag varit med om som chaufför"

Rolf Paimensalo är områdespolis i Syd och sedan många år SPT-polis. Sedan två år tillbaka är han chaufför för den säkrade bussen. För det krävs grundutbildning i SPT, körkort för buss och en 14 dagar lång utbildning.

– Utbildning var hård, med mycket körning. Vi fick bland annat öva på att backa med ögonbindel, säger han.

Rolf Paimensalo var också med under påskupploppen. Han säger att det är det värsta han varit med om som chaufför.

– Någon kastade en molotovcocktail mot framrutan så att den tog eld. Jag var rädd, men samtidigt säker på att den skulle hålla med tanke på att rutorna är specialgjorda. Jag backade ur elden och fick hjälp att släcka den. Sedan var det bara att köra in i hetluften igen. Det var många timmar mitt i kaoset, säger han.

Bussarna har 17 år på nacken och ska snart bytas ut mot modernare modeller. Även de så kallade lättsäkrade bussarna, som ingår i SPT, ska bytas ut framöver.

Att splittra en folksamling

Nu är det dags att öva splittring. Den grupp som har haft teori kommer upp till övningsplatsen för att vara figuranter och spela stökig, våldsam folksamling. De lever sig in i rollen, skriker och kastar små sandkuddar och plastflaskor mot poliserna, och jagas sedan av bussarna och poliser till fots.

Nästa övning är slussning. Syftet är att hindra folksamlingens rörelsefrihet för att kunna plocka ut enskilda personer som ska gripas, omhändertas, avlägsnas eller avvisas. Metoden ställer stora krav på information och kommunikation från polisen. De tre bussarna ställs upp på ett speciellt sätt så att det bildas en stäng- och öppningsbar gång mellan dem – en sluss. På så sätt kan poliserna spärra av figuranterna, som trycks mot slussen. 

– Släpp ut oss, skriker de.

Samtidigt gungar de polisbussarna, bankar på dem och kastar över saker som regnar ner på poliserna på andra sidan slussen. Poliserna drar över en figurant i taget till sin sida. Vissa av dem omhändertas.

En polis som spelar demonstrant tas omhand av två poliser. Foto.

Övning i slussning pågår. Kursdeltagarna plockar ut en i taget av figuranterna som spelar stökig folksamling. Bild: Minna Ridderstolpe

Efter varje övning görs en summering. Vad funkade bra? Vad bör förbättras? Hur kändes det för figuranterna?

Det har blivit rejält kallt och det blåser mer och mer på övningsområdet. Instruktörerna fryser och värmer sig med kaffe, samtidigt som deltagarna svettas.

– Man blir så svettig av att röra sig i all utrustning, så jag har flera ombyten med mig, säger en av dem.

Instruktören Sofia Olsen Sjöblom från region Bergslagen säger att hon brinner för SPT-konceptet:

– Jag tror väldigt mycket på metoderna och är glad över att vara en del av detta. Det är dessutom väldigt roligt! Alla är så motiverade eftersom de själva har sökt till utbildningen, och det finns en fin gruppkänsla. Det smittar av sig på oss instruktörer.

Förmiddagens övningar avslutas. Nu är det lunch. Alla tar sig tillbaka till undervisningslokalen. En stor variation av matlådor värms i en kökshörna i det stora huset.

Hur SPT har utvecklats i Sverige

Instruktörerna samlas i sitt rum och dricker kaffe. De pratar om hur SPT har förändrats sedan den infördes i Sverige efter dansk förlaga.

Daniel Nilsson, region Syd, är instruktör och även avdelningschef inom SPT. Han upplever att det var mer kommandostyrning i början, man gjorde inte något om man inte fick beslut på det.

– Nu förväntas man att som medlem i en SPT-grupp kunna ta beslut, fast utifrån kommenderingschefens övergripande beslut förstås, till exempel när det gäller nivån på ingripanden.

I Danmark har man fortfarande en högre kommandostyrning, säger han, men tillägger att det kan bero på att där är den grundläggande SPT-utbildningen inbakad i grundutbildningen för att bli polis.

– I Sverige måste du ha varit polis i två år innan du kan söka till SPT. Det är bra, för det krävs en viss polisiär mognad och även att man är trygg i sig själv, säger Daniel Nilsson.

När det gäller utvecklingen av SPT tycker Daniel Nilsson att flexibilitet är viktigast, att konceptet hela tiden måste utvecklas i förhållande till hur omvärlden förändras.

Teori och praktiska övningar

Efter lunch ska de som hade teori på förmiddagen vara ute och ha praktiska övningar. För dem som var ute på förmiddagen är det dags för teori. De samlas i ett undervisningsrum och instruktörerna presenterar ett case: Ett politiskt nynazistiskt parti har fått tillstånd att ha en allmän sammankomst och marschera genom Göteborg. Meningsmotståndare väntar på samlingsplatsen. Instruktörerna kommer med olika frågor som deltagarna ska diskutera, och koppla till juridiken. Vad ska de göra? Vad får de göra?

– Bra diskussioner, konstaterar flera deltagare när passet avslutas.

Matilda Andersson, ingripandepolis i region Mitt, är en av deltagarna. Hon har sökt sig till SPT för att bli en så bra ingripandepolis
som möjligt, och för att hon tycker att det är spännande att jobba med folksamlingar och stora kommenderingar.

– Utbildningen är otroligt bra! Jag tycker att det här är något som varje polis på ingripandeverksamheten ska sträva efter att göra, det är otroligt nyttigt i vardagen. Det är komplext att jobba med folksamlingar och man får en stor förståelse kring arbetet under utbildningen. Nu har vi ställts inför stressande situationer och pratat mycket juridik, säger hon.

Nu går gruppen över till övningsområdet. Det är deras tur att förvandlas till stökiga demonstranter. Liknande situationer som i förmiddags utspelas. Sirener, gungande bilar, skrik, föremål som kastas, omhändertagna demonstranter som får sitta på led. Efter varje moment samlas man för en stunds reflektion och återkoppling.

En rad med poliser står med ryggen till, inför en övning. Foto.

På mindre orter är det färre stora kommenderingar än i storstäderna. Därför finns ett nationellt beslut om nationellt erfarenhetsutbyte mellan alla sju polisregionerna där man förstärker varandra och får chans att öva. Bild: Minna Ridderstolpe

– Riktigt bra jobbat! Jag är imponerad över er inlevelseförmåga, ert tempo och er prestation. Det har också skett en stor utveckling jämfört med igår, säger Sofia Olsen Sjöblom.

Klockan har blivit 16 och deltagarna lämnar området. Instruktörerna samlas för att summera dagen och prata om följande dag. Då ska de få hjälp av gymnasieelever i trakten, som ska vara med som figuranter.

Lite praktiskt jobb återstår, som att vika ihop avspärrningsstaket. Sedan åker instruktörerna åt olika håll.

– Det är positivt att Polismyndigheten har skyndat på SPT-utbildningarna, säger Jakob Nordlund Svanlind.

– Jag har kollegor som inte åker på kommenderingar längre, efter påskupploppen. Därför är det så viktigt med utbildning, där deltagarna får känna på stress och press under kontrollerade former.