Möt de första VPU-pionjärerna
Adina, Sofia och Amanda. Bild: Samuel Pettersson
Nu startar den fjärde terminen för de allra första polisstudenterna som går VPU – den verksamhetsintegrerade utbildningen vid Umeå universitet. I juni 2024 tar de examen för att börja som aspiranter.
Adina
Ålder: 24
Antal år inom polisen: 3
Idag: RLC i Bergslagen.
Tidigare: Kumlaanstalten, LSS-boenden, Ica och Tele2. Har en kandidatexamen i kriminologi.
Då bestämde jag mig: Har alltid varit intresserad av lag och rätt och var inne på att bli advokat eller polis. När jag började på RLC var inte tanken att bli polis utan civil utredare. Men efter ett tag tändes gnistan att få komma ut och jobba och när VPU kom kunde jag inte motstå.
Det roligaste med utbildningen: Den är väldigt praktisk och att vi är en liten klass som har byggt upp band mellan varandra och att vi stöttar varandra.
Vill jobba med: Just nu vill jag bara ut och jobba! Jag blir avundsjuk varje gång jag sitter på jobbet och behöver bli kvar uppe på ledningscentralen när jag drar patruller på jobb.
Sofia
Ålder: 46
Antal år inom polisen: 3
Idag: pressekreterare på polisens nationella mediecenter.
Tidigare: tullinspektör, spanare på Tullverket och arbete med kommunikation på Tullverket, Säkerhetspolisen.
Då bestämde jag mig: För några år sedan var jag mitt i mitt arbetsliv och började fundera på vad jag ville göra under andra hälften av det. Då läste jag om VPU på Intrapolis. Det första jag tänkte var – nu eller aldrig, den här chansen får jag aldrig igen.
Det roligaste med utbildningen: Lektioner som överraskar, utmanar mig och gör att jag måste lämna min trygghetszon – som voltbilen och fystesterna. Känslan när jag klarat något som skrämmer mig eller som känns omöjligt, är obeskrivlig.
Vill jobba med: IGV så länge min kropp och knopp orkar men det finns massor med verksamheter inom polisen som jag tycker är intressanta.
Amanda
Ålder: 25
Antal år inom polisen: 3
Idag: utredare bedrägerisektionen.
Tidigare: inom personlig assistans, både som personlig assistent och på huvudkontoret med bland annat ekonomi och marknadsföring, samt på café.
Då bestämde jag mig: Har vetat att jag vill bli polis sedan jag var 13 år. Sökte Polishögskolan direkt efter gymnasiet och kom in, men då passade det inte i mitt liv. Fick jobb som gränskontrolltjänsteman på Arlanda och började utbildningen. Sedan kom covid-19 och jag blev förflyttad till bedrägerisektionen. Läste om VPU på Intrapolis.
Det roligaste med utbildningen: De praktiska delarna och momenten, de får mig att känna att det faktiskt är polis jag studerar till.
Vill jobba med: Vill börja som ingripandepolis. Har även en dröm om att bli hundförare.
Hanna och Fanny. Bild: Samuel Pettersson
Hanna
Ålder: 25
Antal år inom polisen: 4
Idag: polisens kontaktcenter 114 14.
Tidigare: klädbutik och förskola.
Då bestämde jag mig: Hade en lista på yrken jag ville bli: veterinär, sjuksköterska och polis, men insåg att polis är det absolut bästa valet. Jag får möta människor, hjälpa till och bidra till samhället och samtidigt ha arbetsuppgifter som ger utmaningar både fysiskt och psykiskt.
Det roligaste med utbildningen: Att bocka av alla utmaningar man ställs inför: allt från att kontamineras av pepparspray, OC, till att livrädda i isvak – extremt spännande och lärorikt.
Vill jobba med: Först och främst ingripandepolis, men jag gillar variation och vill inte ”sitta still” för länge och göra samma sak. Vi får se vad myndigheten har för spännande att erbjuda!
Fanny
Ålder: 26
Antal år inom polisen: 5
Idag: RLC-operatör.
Tidigare: deltidsanställd på SOS International och elitidrottare.
Då bestämde jag mig: När erbjudandet kom att kombinera studier och arbete kändes det som en bra lösning.
Det roligaste med utbildningen: Helheten, att vi får testa på så många olika praktiska moment. Men de roligaste dagarna är när vi har större ”övningar” där vi får agera i olika scenarier. Det kan vara allt från taktik, radio, bilkörning, ingripandetekniker, samtalsmetodik, lagstöd, mental förberedelse till att jobba i grupp.
Vill jobba med: IGV, det ligger nära mitt jobb på RLC. Att få uppleva ”den andra sidan” känns spännande. Men det finns många olika vägar inom polisen så vi får se var jag hamnar.
Sandra och Louise. Bild: Samuel Pettersson
Sandra
Ålder: 32
Antal år inom polisen: 7
Idag: krimjouren, tidigare LKC och RLC och inom vården.
Då bestämde jag mig: För tre–fyra år sedan. Den största anledningen var kollegorna och att det kändes som att jag hittat hem. Jag kände att jag behövde utvecklas, vilket kan vara svårt som civilanställd. Jag känner mig väldigt priviligierad.
Det roligaste med utbildningen: Närstudieveckorna när jag får hänga med min klass och komma utanför min komfortzon och göra nya saker. Det som gör det extra roligt är all erfarenhet som vi bär med oss från våra olika funktioner.
Vill jobba med: Efter min tid på radion och som utredare vill jag börja jobba som ingripandepolis. Efter det vill jag kliva in som jourhavande förundersökningsledare tills jag är redo att ta nästa steg.
Louise
Ålder: 35
Antal år inom polisen: 13
Idag: utredare.
Tidigare: handläggare på polisområdeskansliet, gruppchef på internservice, PKC och RLC.
Då bestämde jag mig: Har aldrig haft någon barndomsdröm om att bli polis men har alltid trivts väldigt bra på min arbetsplats, oavsett avdelning. Det är en ynnest att kunna vara ny på jobbet bland människor man känner sedan tidigare med den tryggheten det ger. När möjligheten med VPU öppnade sig kände jag att det var en chans jag inte fick missa.
Det roligaste med utbildningen: Att få lära mig en massa nya saker och lära känna nya människor.
Vill jobba med: Allt! Det finns så mycket roligt, spännande och intressant att arbeta med att jag kan hamna precis var som helst. Längtar efter att få komma ut och träffa människor.
Ordlista:
- IGV – ingripandeverksamheten
- RLC – regionledningscentralen
- LKC – länskommunikationscentralen
- PKC – polisens kontaktcenter.
Sofia, 46: ”Jag är avundsjuk på mina klasskamrater”
Som äldst i klassen ställer jag mig frågan gång på gång: Är jag för gammal för att bli polis? Men det finns ingen övre åldersgräns för att bli antagen till polisutbildningen idag och det är ju fler personer – lika ”unga” eller äldre än mig – som blivit nya poliser. Men trots det slås jag ibland ändå av rädsla att det kanske är för sent för mig.
Det finns dagar då jag tycker jag är för gammal, speciellt när jag blir påmind om att jag faktiskt är dubbelt så gammal som några av mina klasskamrater. Men mest stressad blir jag av att det är så mycket inom polisen jag vill prova på och att jag ”bara” har mindre än halva mitt yrkesliv kvar.
Jag är avundsjuk på mina klasskamrater som gör den här resan i början av sin karriär. Jag skräms av tanken att jag gjort ctrl+alt+del på min karriär och funderar mycket kring vad det kan få för konsekvenser för min och min familjs framtid.
Alla andra dagar, när jag inte tycker jag är för gammal, räknar jag ut att jag har minst 20 år kvar att arbeta och jag kommer göra allt för att bidra med mer än vad min utbildning kostar.
Jag har trivts med att vara statstjänsteman i ett kvarts sekel och är stolt över att ha 25 års erfarenhet och kunskap från tre olika brottsbekämpande myndigheter – Tullverket, Säkerhetspolisen och Polismyndigheten. All den kunskapen tar jag med mig in i mitt nya yrke.
De som vet säger att gamla och unga i arbetslivet är lika produktiva, och att äldre kan bidra med kunskap, trygghet och stabilitet. Min erfarenhet under den här utbildningen säger att kunskap går åt båda hållen. Jag känner mig lyckligt lottad som får möjligheten att lära av klasskamrater från tre olika generationer – generation X, millennials och generation Z. Alla kompletterar vi varandra på olika sätt.
Jag skulle säga att det inte är vår ålder som avgör om vi är lämpliga som poliser. Jag är fortfarande nyfiken, intresserad av att lära mig nya saker och villig att göra vad som krävs för att klara utbildningens och yrkets krav. Siffran som beskriver min ålder spelar mindre roll. Det är den vi är, det vi varit med om och det vi vill som formar oss som poliser.
Jag har landat i att det får kosta, när jag nu har fått möjligheten att göra det jag drömt om så länge. Och är det en sak jag vet – är det att jag verkligen vill. Jag vill, och har alltid velat, bli polis. Och det är aldrig försent!
Snabbfakta om VPU
VPU (verksamhetsintegrerad utbildning) är en grundutbildning till polis som startar i januari varje år.
Vänder sig till: Civila tillsvidareanställda med minst 18 månaders anställningstid i Polismyndigheten.
Längd: 5 terminer samt 6 månaders aspirantutbildning.
Var: Distans med närstudieveckor i Umeå.
Krav: Samma krav som för Grundutbildning till polisman. Se polisen.se/blipolis
När man är klar: Anställning i ett polisområde.