Den luriga kuppen som stoppades

Det är en sen söndagskväll i Stockholm den 14 januari 1934 när den arbetslösa kontoristen Olof Petrus Linnerstrand och försäljaren John Erik Nelling åker i en hyrd bil mot Djursholm. I skuffen ligger en stulen telefonapparat, en kopplingsbräda och ledningstråd.

Männen stannar bilen bland de fina villorna på Germaniavägen. De kliver ur och börjar spana upp mot den mörka vinterhimlen. Men inte för att titta på stjärnor utan för att undersöka hur telefonledningarna löper från den intilliggande Handelsbankens kontor. En bit bort hittar de en telefonstolpe med klättersteg. Att de letar efter en stolpe med klättersteg intill en bank är ingen slump.

Strax därpå klättrar en av männen upp i stolpen och klipper av bankens ledningar. De kopplar sedan ihop ledningarna med sina egna som de förbinder med den stulna telefonapparaten i bilen.

Så långt fungerar deras plan som tänkt.

Den stulna telefonen som togs ner från väggen och gjordes mobil. Kopplingsbrädan till höger användes för att kunna styra telefonsamtalen.

Kuppen planeras

Några månader tidigare, hösten 1933, hade Linnerstrand, Nelling och deras kumpan caféidkaren Paul Helmer Johansson kommit överens om att utföra en kupp mot någon bank för att komma åt pengar.

I början av januari 1934 öppnar Linnerstrand och Nelling ett checkkonto med 150 kronor på Handelsbankens kontor på Djursholm. De får ut ett checkblock med det fingerade namnet John Bergman. Strax därefter tar de ut allt utom fem kronor på Handelsbankens kontor på Drottninggatan i Stockholm.

Några dagar senare skriver Linnerstrand och Nelling ut ett tiotal checker i blocket i varierande belopp mellan 2 900 och 9 000 kronor. De överlämnar checkarna till Johansson som ska lösa in dem på olika banker i huvudstaden.

Planen är att koppla om samtal som ska till Handelsbanken till den stulna telefonapparaten. När personalen på bankerna sedan ringer till Handelsbanken i Djursholm, för att kontrollera att beloppen finns på kontot, ska samtalen i stället komma till bedragarna.

Dags att testa kopplingen

Nu är det alltså natten innan Johansson ska göra sitt första bankbesök för att lösa in den första checken – och dags att testa om kopplingen fungerar.

Nelling lämnar bilen och går till en närbelägen telefonkiosk. Han ringer upp Johansson, som befinner sig i Stockholm, och ger honom klartecken att ringa upp Handelsbanken. Nelling går sedan tillbaka till bilen och väntar tillsammans med Linnerstrand.

Klockan är halv tre på natten när telefonisten fru Alma Jansson svarar och Johansson begär numret till Handelsbanken i Djursholm.

Nelling och Linnerstrand väntar otåligt i bilen på samtalet som strax ska kopplas fram till den stulna telefonen. Men det dröjer. Minuterna går och männen blir oroliga att kopplingen inte fungerar som den ska.

De går ut och börjar undersöka sin ledning som löper längs med en granhäck vid Germaniavägen för att sedan vika av inåt i en häck mot en trädgård och upp i telefonledningen som leder in till bankhuset.

Kontrollen slutar med polisjakt

När de befinner sig i trädgården ser de plötsligt att två polismän närmar sig. Linnerstrand och Nelling springer åt var sitt håll och ett skott avfyras av en av poliserna. De båda männen har lite försprång eftersom poliserna hindras av ett staket – och lyckas undkomma. Men Djursholmspolisen ringer polisen i Stocksund som spärrar av Stocksundsbron, och efter en stund när Linnerstrand kommer gående på väg mot Stockholm kan han gripas.

Djursholmspolisen fortsätter leta i omgivningarna och hittar männens hyrbil som står på Germaniavägen, med den stulna telefonapparaten. Trådar från telefonen leder ut via bilens dörr till granhäcken och vidare mot banken.

Vad hände med samtalet?

Men varför kopplades inte samtalet fram till telefonen i bilen? Fungerade inte den kopplade ledningen som den skulle?

Kuppen kunde ha lyckats om inte den rådiga telefonisten Alma Jansson valt att inte koppla fram samtalet. I stället upplyser hon Johansson om att det inte finns någon på Handelsbanken nattetid. Trots att Johansson svarar att en tjänsteman där väntar hans samtal vägrar fru Jansson släppa fram samtalet.

Fru Jansson hade en kvart innan Johanssons samtal noterat att en man ringt från en telefonkiosk, vilket var ovanligt den tiden på natten. Och dessutom i närheten av just Handelsbanken. Hon förstår att dessa två samtal måste ha ett samband och anar oråd.

Hon lägger på luren och ringer polisstationen i Djursholm, som på den tiden ligger alldeles i närheten av banken och där de båda bedragarna nu befinner sig. Efter hennes samtal skickas två polismän ut.

Hade inte gärningsmännen gått ut för att kolla ledningarna och börjat springa när polisen kom hade de kanske kommit undan och kunnat fortsätta sitt bedrägeriförsök senare.

Och detaljen de således hade missat i sin plan var att det skulle verka misstänksamt att vilja bli kopplad till banken halv tre på natten…

Gärningsmännen grips och anhålls

Nu är alltså Linnerstrand gripen men han nekar till brott. Men hyrbilen står i hans namn och till slut erkänner han planerna. Han anger att telefonkuppen var Nellings idé.

Johansson blir anhållen måndag förmiddag och erkänner till fullo sin del i bedrägeriet. Dagen därpå anhålls Nelling.

Att planera brott var inte åtalbart på den här tiden. Däremot dömdes Linnerstrand och Nelling för stöld av telefonapparat och skadegörelse på telegrafverkets ledningar till straffarbete i elva månader. Johansson dömdes till fem månaders straffarbete med villkorlig dom, eftersom han inte kände till telefonstölden och skadegörelsen.

Kontoristen Olof Petrus Linnerstrand (f. 1904), till vänster, och försäljaren John Erik Nelling (f. 1898). Linnerstrand omtalades som en karaktärssvag och godtrogen slarver medan Nelling ansågs vara ärlig, skötsam och en skicklig yrkesman.

Banktjänstemän som uttalade sig om kuppen sa att den kunde ha lyckats så länge summan var runt 2 000 till
3 000 kronor.

Hur gick det då för Alma Jansson vars rådiga handlande omintetgjort hela kuppen? Enligt Telegrafverkets regler skulle hon egentligen ha bestraffats för att inte ha släppt fram Johanssons samtal till banken, men genom ingripande av polisen, banken och försäkringsbolag slapp telefonisten bestraffning.  

Källor: Kapitlet "Hon bröt tystnadsplikten" sid 17–25 ur Brottets krönika del II (1959) av Carl Olof Bernhardsson. Dagens Nyheters arkiv.