”Vi måste bemöta alla på rätt sätt”

”Ingen i hennes omgivning förstod. Inte jag heller till en början. Inte andra vuxna och förstås inte hennes kamrater heller. Extra svårt blev det när hon blev äldre och kompisarna gick över till det sociala pratet stället för att leka med dockor och bilar eller hoppa på studsmattan. 

Då fungerade det inte längre. Hon blev en besvärlig kompis som var svår att umgås med. Normalt tjejprat blev jobbigt eftersom hon inte förstod det sociala samspelet. Hon blev väldigt ensam. 

Skolan visste inte hur man skulle bemöta henne. Det var otroligt många möten på skolorna och ett famlande kring vad som skulle tänkas fungera.”

Så berättar polisen Linda om sin dotter som fick diagnosen Aspergers syndrom när hon var 14 år. 

I ett mejl till redaktionen för Svensk Polis önskar Linda belysa vikten av att bemöta personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar på ett bra sätt och med större förståelse. 

Tålamod, inkänning och tolerans

Linda har jobbat som polis i nästan 30 år, varav de senaste fyra åren som utredare. Genom åren har hon lärt sig hur hon ska bemöta sin dotter eller andra med NPF, både genom egna erfarenheter som mamma och polis samt föräldrautbildningar i sjukvårdens regi. 

Föräldrautbildningarna handlar om lågaffektivt bemötande. Tålamod, inkänning och tolerans är grundläggande. Rent praktiskt handlar det om att lyssna och prata lugnt. Gärna med korta meningar. Och att anpassa sig till personens behov.

– Det går inte att stressa eller skynda på min dotter. Då låser det sig och hon kan få en ångestattack. Likaså funkar det inte att tvinga henne att göra saker hon inte vill. Hon behöver känna att hon är delaktig i vad som ska hända och att hon får bestämma själv.

Sådana situationer kan bli bekymmersamma även för polisen. Att till exempel få med sig någon som inte vill. Eller att man kanske måste hålla i en person av säkerhetsskäl. 

–  Om det går att förklara vad man gör och vad som kommer hända härnäst på ett lugnt och respektfullt sätt kan det hjälpa, förklarar Linda.

Viktigt med rätt bemötande

När polisen möter en person med NPF som hamnat i kriminalitet finns ofta missbruksproblematik och psykisk ohälsa med i bilden. Diagnosen kan vara boven i dramat och enligt verksamhetsutvecklaren Johnny Rodin finns i vissa fall ett mönster som återkommer: en person med kraftig adhd som har haft svårt i skolan och inte har fått rätt stöd har större risk att hamna i dåligt sällskap, vilket kan leda vidare till droger och kriminalitet.

– Ungdomsutredare har berättat att ungdomar de träffar i förhörssituationer ofta har trauma, NPF eller psykisk ohälsa i botten, både som målsägande och som misstänkt. De hamnar lättare i trubbel på grund av sina svårigheter och av att inte ha fått rätt bemötande.  

Kunskapen inom polisen och samhället har ändå ökat på senare år menar Linda. År 2017 startade ett regeringsuppdrag för att öka kompetensen hos polisanställda för att bemöta personer med psykisk ohälsa. Det har resulterat i att cirka 9 000 polisanställda hittills har utbildats genom olika insatser som till exempel Polkon, polisiär konflikthantering, och AOSP, akut omhändertagande av självmordsnära person.

NPF och pyskisk ohälsa hör ofta ihop

Johnny Rodin är verksamhetsutvecklare och ansvarig för utbildningsfrågor. Han var projektledare för regeringsuppdraget och jobbar med att utveckla konceptet kring utbildningen AOSP. 

–  Vi märkte tidigt av både polisanställdas erfarenheter och forskning att psykisk ohälsa och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, ofta hör ihop. Så vi utökade uppdragets omfattning till att även innefatta bemötandet av personer med NPF, säger Johnny Rodin.

Sedan Polismyndigheten fick regeringsuppdraget har ungdomsutredare, ingripandepoliser, förhandlare, operatörer på regionsledningscentraler, polisens kontaktcenter, telefonister, receptionister och de som jobbar i arresten fått grundutbildning eller fortbildning. 

I regeringsuppdraget ingick både att polisanställda ska känna sig trygga i mötet med personer med psykisk ohälsa och/eller NPF och att de personerna ska känna ökad trygghet och rättssäkerhet i kontakten med polisen.

– Många personer med diagnoser inom autismspektrumtillstånd tänker annorlunda och ser saker ur ett annat perspektiv. Helt vanliga företeelser eller situationer vi tycker är självklara och normala kan för någon med dessa diagnoser se helt annorlunda ut och dessutom vara en stor utmaning, förklarar Linda.

Ett annat mål med uppdraget har varit att minska risken för att poliser utsätter personer med psykisk ohälsa för övervåld och dödligt våld. 

Polisstudenter övar scenarier

På polisutbildningen på Södertörns högskola i Stockholm ingår utbildning om NPF i delkursen psykisk ohälsa. I delkursen, som är på 4,5 högskolepoäng, får blivande poliser både lära sig om diagnoser, symptom och att förstå hur de ska agera vid till exempel suicidförsök. 

Teori blandas med praktiska övningar, där studenterna får träna scenarier med skådespelare som agerar personer som är självmordsbenägna, har olika diagnoser eller psykossjukdomar. 

– Efter kursen undrar många varför den är så kort, och önskar ofta mer övningar med skådisarna, säger Sebastian Cancino Montecinos, delkursansvarig tillika lärare på delkursen psykisk ohälsa. 

Sebastian Cancino Montecinos har praktisk erfarenhet av att jobba med unga med neuropsykiatriska diagnoser och har även en doktorsexamen i psykologi.

– Det är viktigt att lära sig vara flexibel i en situation där du möter någon med psykos eller en NPF-diagnos, att gå in lugnt och försöka prata med personen för att kunna bedöma situationen. Det gäller att få en bra ingång och komma lite närmare på det personliga planet, men samtidigt vara uppmärksam på sin egen säkerhet, säger han.

Lågaffektivt bemötande skyddar

Han får stöd av Bo Hejlskov Elvén, legitimerad psykolog och författare som jobbar med föredrag och rådgivning kring hantering av problemskapande beteende utifrån lågaffektiva metoder.

– Ett problemskapande beteende händer ofta när en person har en hög affektnivå. Ingen börjar slå på människor omkring sig om han eller hon är lugn. Lugn och självkontroll hänger ihop, och vi vill att personen ska behålla kontrollen över sig själv, så att hen kan samarbeta med oss. Vi måste utstråla lugn och akta oss för att smittas av andras oro. Ett lågaffektivt bemötande skyddar både personen med beteendet och oss själva från att gå upp i affekt, menar Bo Hejlskov Elvén.

– De beteenden jag jobbar med är utåtriktat beteende som våld, bett och skadegörelse samt självskadebeteende. Mina metoder kan också användas i samband med glåpord, vägran och andra lättare problemskapande beteenden. Det handlar om hur vi hanterar barn, ungdomar och vuxna med beteendeproblem i vardagen, inte om beteendet i sig.

Man måste se hela människan

Sebastian Cancino Montecinos:

– Det är väldigt viktigt att ha respekt för alla människor och förstå att alla inte har haft samma uppväxtvillkor. Man vet aldrig vad personen man möter har med sig för erfarenheter i bagaget. Man måste se hela människan.

– En person som inte möts på ett respektfullt sätt av polisen kommer säkerligen både bli mer utåtagerande och få en mer negativ attityd mot polisen, medan ett bra bemötande med ett inkluderande sätt kommer ge personen en mer positiv attityd mot polisen.

Om man inte bemöter en person som är utåtagerande på ett lågaffektivt sätt kan det också orsaka en nödvärnssituation; poliser kan känna sig tvingade att ta till våld som egentligen inte hade varit nödvändigt.

– Undvik att ta i personen så långt det är möjligt, särskilt om personen är aggressiv och utåtagerande, påminner Linda. 

Hon fortsätter:

– Undvik också ironi och ordspråk när du pratar med en person med NPF. Tala om vad som gäller bara. Med enkla ord. 

Linda heter egentligen något annat.