Efterlängtad elchock

Det är en tidig oktobermorgon i en fyssal på Sörentorp, Stockholm. Två laserprickar – en fast grön och en blinkande röd – syns på måltavlans tecknade människokropp. Skytten trycker in avtryckaren och två pilar, som ser ut som större häftstift med hullingar, träffar prickarna på tavlan: ett i magtrakten och ett i ena låret.

I fem sekunder hörs ett smattrande ljud, medan elen går mellan de två pilarna – en plus- och en minuspol. En lång tunn tråd hänger mellan elchockvapnet, ECV, och pilarna i tavlan.

Övning i att sikta och testa olika avstånd. De gula delarna på bilden av människokroppen bör man undvika att träffa. Bild: Minna Ridderstolpe

Utbildningen är inne på dag tre av fem. Kursledarna, som är från Storbritannien, instruerar på engelska vid olika stationer i fyssalen. Alla tränar på att sikta. De testar olika avstånd. När de backar blir avståndet mellan laserprickarna större, när de går närmare blir avståndet mindre.

Sedan övar de på att varna – dels genom att ropa, dels genom att göra ett smattrande varningsljud med elchockvapnen. Till sist avfyrar de skarpt mot måltavlor och får också öva på att ta bort pilarna, med ett plastverktyg.

– De elektriska pulserna som går genom kroppen gör att den ytliga benmuskulaturen krampar. Beroende på avståndet mellan de två pilarna kan smärtan vara låg till att personer sagt att det är den värsta smärta de upplevt, säger Joakim, på HR-avdelningen, och en av dem som går kursen på Sörentorp.

– Men det är skonsamt eftersom smärtan är kortvarig och går över direkt efter att de elektriska pulserna upphör, tillägger han.

Till skillnad mot OC-spray (pepparspray) måste inte den som bär elchockvapen själv testa hur det känns att bli träffad.

Varför? Vore det inte bra att veta hur det känns?

– Det kan man tycka. Men anledningen till att alla måste testa OC-spray är att vi själva blir sekundärt kontaminerade hela tiden, sprayen sprids av vinden. Den som inte vet hur det känns kan bli så chockad att det blir svårt att fortsätta jobba. Men med elchockvapnet är det minimal risk att få en stöt själv, så därför måste man inte testa. Men det finns möjlighet att göra det, säger Joakim.

Flera tog den möjligheten första utbildningsdagen, två dagar tidigare, och berättar hur ont det gjorde och att det nu känns som träningsvärk där pilarna träffade.

Idag är det dags igen. En film ska göras i utbildningssyfte om hur det känns att bli träffad, och en frivillig behövs. Det ska ske efter lunch.

Majoriteten av deltagarna på kursen arbetar på HR-kompetens/Fort- och vidareutbildning. Även två militärpoliser deltar, eftersom försvaret också har skrivit kontrakt för elchockvapnet.

– Den utbildning vi kör idag här på Sörentorp kallar vi fabrikörskurs, eftersom den leds av tillverkaren av elchockvapnet, Axon. Sedan ska jag leda ett lärarlag som under nästa år ska hålla utbildarutbildarkurser för poliser i regionerna. De, utbildarna, ska i sin tur hålla grundkurser för poliser yttre tjänst, säger Joakim.

"Jag skulle inte kunnat fightas"

När alla samlas efter lunch är det dags för en person att frivilligt bli träffad. Benny Stridh, som arbetar på polisutbildningen i Borås, har redan sagt att han ställer upp, trots att han redan har utsatt sig för det.

Han ställer sig på en matta, med en kollega på vardera sida som håller i honom för att dämpa fallet. Pilarna träffar i ryggen. Benny Stridh skriker högt av smärta när pulserna mellan pilarna skapar muskelkramper. Benen viker sig och hans kollegor dämpar fallet tills han ligger raklång på mage.

För andra gången under utbildningen blir Benny Stridh exponerad för elchockvapnet. Han ställer upp för att en film ska göras i utbildningssyfte om hur det känns att bli träffad – och för att han vill veta vad han kan komma att utsätta andra människor för. Bild: Minna Ridderstolpe

Efter fem sekunder, när pulserna avtagit, släpper smärtan, men han säger att han fortfarande känner sig darrig.

De andra ställer frågor som ”Hur kändes det? Hade du kunnat göra motstånd? Hade du kunnat förflytta dig?”. 

– Nu är det skakigt i hela kroppen. Jag upplevde den här gången som att det var ström samtidigt ut i hela kroppen, säger han.

– Jag skulle inte kunnat fightas eller göra något.

En av deltagarna tar bort pilarna, kvar blir små blodiga sår som torkas av.

Pilarna tas bort från Benny Stridhs rygg. Bild: Minna Ridderstolpe

Efter några minuter säger Benny Stridh att han känner sig som vanligt igen. Han reser sig upp.

För honom var det viktigt att testa hur det känns.

– Jag vill veta vad jag kan komma att utsätta andra för, och få en ökad förståelse för hur effekten av ECV är.

Elchockvapen klassas som ”mindre dödligt vapen”. Betyder det att det att man kan dö av det?

– Nej, rent medicinskt har forskningen inte sett några allvarliga risker, inte ens om du har en pacemaker, säger Joakim.

– Men om någon har ett underliggande allvarligt tillstånd, till exempel ett exciterat delirium – hyperaktivitet och utåtagerande med våldsamhet, kan den ytterligare fysiska påfrestningen göra att personen dör, utan att det har med själva elchockvapnet att göra.

Den största risken för skador är när den som har träffats faller. Därför bör man undvika att avfyra mot någon som springer eller är nära höga höjder, spårområden eller vid vatten.

Övar scenarier utomhus

Deltagarna på kursen får nu öva på att avfyra från olika vinklar, bland annat liggande – både på rygg och mage. Sedan fortsätter övningarna utomhus.

I en skogsbacke, bland träd, buskar och höstgula löv, leder lärarna olika övningar, bland annat scenarier där deltagarna inte vet vad som ska hända. De tvingas att snabbt ta ställning till om, när och vem de ska avfyra mot. I en övning fejkas till exempel ett slagsmål mellan två personer där den ena har en kniv. Efter varje övning görs en reflektion.

Sedan får de gruppvis själva planera olika scenarier som de skulle kunna använda i utbildningarna de ska ta fram.

De spelar upp scenerna. Inte heller nu vet de som agerar poliser vad som ska hända.

Ett scenario är upplagt som ett inbrottsförsök. När den som agerar polis kommer till platsen höjer den ena figuranten en stor kofot och går hotfullt mot honom. Polisen varnar. Det hjälper inte så han ”avfyrar” elchockvapnet.

Figuranten faller ihop. Den andra figuranten, Daniel Gidemar, Noa, som är biträdande projektledare för projektet elchockvapen håller upp armarna och ger sig.

Vid reflektionen efteråt säger han:

– Jag trodde inte att polisen skulle skjuta mig med tjänstevapnet eftersom jag var obeväpnad. Däremot skulle han kunna använda elchockvapnet eftersom jag var väldigt utåtagerande och hotfull. Eftersom jag själv testat att bli utsatt för en riktig exponering vet jag hur ont det gör och det går emot allt sunt förnuft att riskera att utsättas för det igen.

Just den avskräckande effekten har visat sig var en av vinsterna med elchockvapen.

– Man har sett att personer väljer att lyda istället för att ta till våld, så elchockvapnet är de-eskalerande i ett tidigt skede, säger Joakim.

– Till skillnad från OC är det som sagt väldigt liten risk att själv bli träffad och till skillnad mot en batong, där armar kan brytas, ger elchockvapnet inga bestående skador mer än rodnad och eventuellt små brännmärken, fortsätter han.

Syftet är att slippa använda våld

Elchockvapen används redan i många andra länder, till exempel i USA och flera länder i Europa, bland annat England och Finland. Enligt Joakim har man även där sett att det lugnar ner våldsamma situationer. Han beskriver en typsituation där elchockvapnet har en avskräckande effekt.

– När man precis har börjat använda det vet ingen vad det är, men efter att den första personen har upplevt hur det känns att bli träffad vet alla plötsligt hur ont det gör. Då räcker det att de ser elchockvapnet för att de ska lyda.

I områden där man börjat använda det har incidenter med våld mot motparten minskat. Just det är syftet med elchockvapnet – att slippa använda våld.

En av kursledaren från Axon, Steve Belshaw, har arbetat som polis i Storbritannien i 32 år, och berättar att elchockvapen infördes där 2004.

När jag frågar honom vilken som är den svåraste delen när man ska lära sig att använda elchockvapen svarar han: konflikthantering.

– To learn the weapon is easy, but to use it is very hard because handling conflicts is a huge responsibility for the police, säger han.

Den tredje utbildningsdagen är slut. Två dagar återstår. Sedan ska gruppen samlas igen för att arbeta fram interna instruktörs- och användarutbildningar. Senast den 31 december 2024 ska elchockvapnet vara fullt infört inom svensk polis.