Bevisa brott utan tvivel

En hundnos jobbar febrilt i marskvällen. Spårträff på ett staket. Bara några meter bort står en övergiven bil. Från förardörren har spåret tagit hunden till villatomtens staket. En kort stund tidigare har bilen, med okänt antal passagerare, efterföljts av två patruller. Bilens höga hastighet väckte patrullens intresse, men den försvann ur polisernas sikte. 

Tio minuter senare påträffas fordonet i ett villakvarter. Bilen saknar förare, men är olåst och utan nycklar i tändningslåset. I bilen hittar poliserna en jacka, passerkort till en arbetsplats, en plånbok, plastflaskor och vid växelspaken – nycklar till en bostad. Golvet vid förarsätet är jordigt. 

Träff. Hunden markerar på en väska i trädgården. I väskan finns två paket inslagna i plast och silvertejp. Inuti? En kulsprutepistol, en automatkarbin och magasin. I ett av väskans fack ligger ett tillknycklat fotografi som ser ut att vara taget på en semesterresa. Det visar sig senare att den misstänkte gärningspersonen finns med på bilden.

En bit därifrån promenerar tre killar i raskt tempo. En av dem har inte någon jacka på sig. Han fryser märkbart. Skorna och ena byxbenets baksida är smutsiga av jord. Det konstaterar en civil patrull som gör en kontroll av killarna när patrullen är på väg hem till ägaren av den påträffade bilen. En av killarna bär skyddsväst. Killen utan jacka och ytterligare en person grips misstänkta för grovt vapenbrott.

Killen utan jacka visar sig senare vara ägare till passerkortet, handskarna och jackan som fanns i bilen. På plånbok och plastflaskor upptäcks fingeravtryck som tillhör hans bror och en vän. Nycklarna som fanns i bilen visar sig gå till en kompis lägenhet.

Jordprover tas på väskan med vapnen, den misstänkte gärningsmannens skor och kläder och skickas till nationellt forensiskt centrum, NFC. 

Killen, som är 20-årsåldern, åtalas för grovt vapenbrott men frikänns i tingsrätten. En anledning är att det inte går att utesluta att någon annan haft vapnet eftersom det finns tvivel om hur många personer som kan ha funnits i bilen. Domstolen skriver i domskälen: ”Såvitt framkommit gjordes inga spårningsförsök med hund från bilens övriga tre dörrar vilket framstår som en brist. Det kan därför inte uteslutas att det befunnit sig fler personer än föraren i bilen”.  

Dessutom fanns frågetecken kring tidsangivelser i bland annat polisens händelserapporter.

– Det fanns alternativa hypoteser som fick domstolen att tvivla. Därför är det bra att fundera över om man kan vidta åtgärder för att utesluta alternativa händelseförlopp och alternativa gärningspersoner. Ofta är det lika viktigt att visa att något inte har hänt som att något har hänt.

Det säger Johan Gustafsson, verksamhetsutvecklare på nationella operativa avdelningen, utvecklingscentrum 
Stockholm grova brott.

– Med andra ord, kan vi genom våra utredningsåtgärder minska risken för tvivel hos domstolen?

Domen överklagas till hovrätten. Jordprover från väskan, handskarna och skorna skickas till sektionen för geoteknik vid Köpenhamns universitet för att jämföras med jord som tagits från en rotvälta där vapnen misstänks ha gömts innan de transporterades i väskan.  Resultatet visar att det fanns överensstämmelse mellan jord i rotvältan och på väskan.

Därmed kunde väskan knytas till gärningsmannen. Oklarheterna kring tidsangivelserna var nu också utredda.

Hovrätten dömde mannen till tre år och sex månaders fängelse för grovt vapenbrott. 

Johan Gustafsson menar att de som jobbat i det beskrivna ärendet har gjort ett utomordentligt bra arbete. 

– Fallet kunde ha slutat efter tingsrättens dom. Men här lät man sig inte fastna vid att ”vi har gjort allt vi kunde – vi når inte alltid i mål”. Det här ärendet visar i slutändan att det är bra att göra det lilla extra, säger han.

Det är avgörande att ha fokus på ett högt bevisvärde under hela utredningen för att nå fram till fällande dom.

– Förutsätt inte att det som är självklart för dig är självklart för rätten. Utgå från att den misstänkta genom sin försvarare kommer att ifrågasätta allt för att försvaga bevisningen till den misstänktas fördel.

Carola Pettersson arbetar på Noa, utvecklingscentrum Stockholm, med att omarbeta polisens metodstöd för utredning av grova brott, Pug. 

– Alla som arbetar i en utredning måste veta vart man ska någonstans i utredningen och vad det ska leda till, säger Carola Pettersson, som har arbetat med att utreda grov brottslighet i  tolv år i polisområde Stockholm city.

I slutändan ska utredningsåtgärderna leda till ett så högt bevisvärde som möjligt med fällande dom som mål. Allt som görs i ett utredningsärende ska ha ett tydligt syfte. 

– Det måste alltid finnas en idé om varför vi ska göra något.

Carola Pettersson menar också att det kan vara hektiskt och intensivt i det inledande skedet av ett grovt brott.

– Man kanske inte upplever att man har tid att fundera över hur man ska göra saker på bästa sätt, utan gör saker för att få det gjort. Men att bara ”få det gjort” leder inte till högt bevisvärde.

I utredningar av grova brott används metodstödet Pug. Metodstödets mål är att ge stöd och praktisk vägledning till utredarna om hur de kan formera sig, tänka och utföra utredningsåtgärder för att bli så effektiva som möjligt och nå ett robust resultat. Carola Pettersson anser att modellen kan appliceras på alla typer av brottsutredningar och att inblandade medarbetare ska vara uppdaterade om bevisvärdering, inte bara förundersökningsledaren. 

– Utvärdering av ärenden och eventuella domar prioriteras ofta bort. Men hur ska vi veta hur vi ska bli bättre om vi inte utvärderar vårt arbete och resultatet?

För målet är att få fällande dom i ett ärende. Då krävs att man i utredningen tänker brett och håller blicken mot rättegången.

– Det är lätt att låsa sig vid ett händelseförlopp eller gärningsperson. I ett ärende finns det alltid alternativa händelseförlopp, som behöver utredas. Då krävs ett tillåtande klimat i utredningsgruppen där alla vågar sticka ut hakan för att framföra en alternativ åsikt, säger Carola Pettersson.