Fackspråk och allmänspråk
Ibland kolliderar allmänspråket med fackspråk av olika slag. Ett ord kan ha en viss innebörd i allmänspråket, medan det i ett visst fackspråk kan betyda något helt annat.
Ett tydligt exempel är när Folkhälsomyndigheten under pandemin har gått ut med rekommendationer. Normalt är en rekommendation något vi kan välja att följa – eller inte. Men, som Anders Tegnell påpekade i en intervju: ”En rekommendation från en myndighet är en väldigt stark uppmaning om att göra någonting på ett visst sätt.”
Andra exempel på ord som kan vålla problem är bestrida och bifall. ”Om man bestrider ett påstående går man emot det. Om man bestrider kostnader går man med på dem. Hur kommer det sig?” Så skriver en person som vänt sig till myndigheten Språkrådet, och man ju hålla med om att detta ter sig vanskligt. Bifall kan enligt Svensk ordbok dels betyda ”särskilt juridikbeslut om formellt godkännande av förslag eller dylikt”, dels ”yttring av starkt gillande såsom applåder, hyllningsrop etc.” Frågan blir då vad ”utan bifall” skulle betyda – att man inte jublar, men ändå ger ett godkännande? Nej, det är helt enkelt ett avslag om det kommer från en myndighet.
Vi måste vara observanta på de ord som finns i allmänspråket, men i myndighetssammanhang har en specifik betydelse, och vi måste förklara ordens innebörd när vi vänder oss till allmänheten.