”Det går att nå fram”

– Hej, jag heter Kent och jobbar på polisen. Inget allvarligt har hänt. Jag har inget med utredningen att göra, men när jag tittar i förhören ser jag att du mår ju inte alls bra, Tomas. Om du har lust kan jag komma förbi på din restaurang så kan vi prata lite.”

Förhandlaren Kent berättar om ett av sina uppdrag som samtalsutövare på Bops, Brottsoffer- och personsäkerhetssektionen, i polisregion Syd.

Bops uppdrag är ge stöd och skydd av brottsoffer och målet med samtalet var att få en man att sluta förfölja, söka upp och ofreda sin före detta flickvän.

Tomas hade kontaktförbud som han överträdde gång på gång – även när kvinnan besökte sin nya pojkväns bostad.

– Jag läste in mig på samtliga handlingar i ärendet och hittade några ingångar att prata om, berättar Kent.

Tomas beskyllde ex-flickvännen för sina hjärtproblem och för att han hade behövt genomgå en hjärtoperation. Han la också skulden på henne för att hans son tog avstånd från honom och för att hans restaurang höll på att gå i konkurs, eftersom all hans tid och energi gick åt till henne.

– Då sa jag till honom: Med tanke på allt som du har berättat för mig och hur dåligt du mår – vad är det som gör att du fortfarande tar kontakt med henne? Då tittar han på mig och säger: ”Jaa, kärleken kan vara blind…”

Under samtalet kom Tomas till insikt om hur stora konsekvenserna blivit av hans beteende: sonen som skämdes över honom, hjärtproblemen som skulle kunna kosta honom livet, företaget som gick dåligt.

– Vi kom överens om att han skulle göra sitt allra bästa för att inte kontakta kvinnan under de närmsta två veckorna och att jag sedan skulle ringa honom och följa upp hur det hade gått. Det tog vi i hand på, berättar Kent.

Syd började med ny metod

Samtalet ägde rum hösten 2018, i samband med att Bops i region Syd började använda en ny metod som kallas riskreducerande insatser, RRI. Metoden går ut på att utbildade samtalsutövare genomför ett strukturerat och systematiskt samtal med en hotaktör för att få personen att ändra sitt beteende och upphöra med brottsligheten.

Metoden är särskilt framgångsrik i ärenden gällande brott i nära relation, till exempel vid överträdelser av kontaktförbud, olaga hot och ofredanden. Det är inte ovanligt att det förekommit många anmälningar i ett och samma ärende och att brotten kan ha pågått under flera års tid.

– Vi har haft kontakt med 150 hotaktörer hittills och bara två av dem har tackat nej till samtal. De brott de redan har begått utreds och går till rättsväsendet precis som vanligt, men genom samtalen kan man förebygga att brottsligheten fortsätter, säger Susanne Gosenius, Bops-samordnare i region Syd.

– Känslan är euforisk när man går från ett samtal och har lyckats nå en person så väl. Man blir lika förvånad varje gång, säger Kent, som har jobbat som förhandlare på insatsstyrkan sedan 2010 och sedan två år tillbaka är förhandlare på heltid på Bops i polisregion Syd.

Till skillnad från metoden med riskreducerande insatser handlar de flesta andra av Bops metoder om att flytta på brottsoffren, vilket ofta innebär ny ort, ny förskola eller skola för barnen och kanske att bryta helt med familjen. Eftersom gärningsmännen i det här stadiet ännu inte är dömda finns det inte mycket att göra mot dem annat än att ansöka om fotbojor.

Metoden bygger på proaktiva samtal

Men för några år sedan fick Susanne Gosenius av en händelse kontakt med en förhandlare som arbetar med proaktiva samtal. Det är en avancerad metod som Noa, nationella operativa avdelningen, använder för att motivera gärningspersoner att sluta begå brott.

Metoden används när polisanställda eller rättsvårdande personal utsätts för hot och ett ärende tar cirka två månader att förbereda eftersom det är ett omfattande förarbete med psykologer, analytiker och utredare.

– Jag tänkte att den här metoden ska vi använda på Bops. Men eftersom vi varken har psykologer eller analytiker kopplade till oss, och inte heller har tid att förarbeta i två månader, fick vi göra en lightversion.

– Bops är dessutom bra på att göra riskanalyser, vi jobbar ju med det varje dag. Men vi behövde specialutbildad personal för att prata med gärningsmännen och då föll tanken på insatsstyrkans förhandlare. De är ju specialiserade på att prata med människor i kris.

Samarbetet innebär att Bops kartlägger och bedömer risk samt sammanfattar underlag inför insatsen. Därefter utför förhandlarna insatsen och återrapporterar till Bops som äger ärendet. De som initierar ärenden kan vara handläggare på Bops, säkerhetsavdelningen eller utredare inom brott i nära och familjevåld.

För att undvika sammanblandning och obekväma situationer är det viktigt att det är olika personer som arbetar gentemot hotaktören respektive skyddspersonen. Det är ytterligare ett bra skäl till att man tar in förhandlare som samtalsutövare, så att skyddshandläggarna kan fokusera på skyddspersonen.

Arbetsmetoden sprids

Metoden testades som pilot med goda resultat i två år. I september 2020 var det dags att sprida arbetet till ytterligare en region. Valet föll på Stockholm som redan hade en väl fungerande förhandlarverksamhet med god beredskap. Alla förhandlare inom insatsstyrkan utbildades i RRI och de har nu testat metoden i ett år. I de 40-tal ärenden som hittills hanterats har målen uppnåtts.

Det finns fler mål med metoden än att få hotaktören att förändra sitt beteende och sluta begå brott. Ett är att hämta in information om hotaktören för att se om personen har förmåga och kapacitet att genomföra det hen hotar med, för att veta hur ärendet ska hanteras och brottsoffret skyddas. Om hotaktören lider av psykisk sjukdom eller missbruk kan behandling vara mer effektivt än polisiära insatser.

– Våra analytiker gör en riskbedömning för att profilera hotaktören och se vad som kan vara en framgångsfaktor för att nå fram. Om riskbedömningen visar att skyddspersonen skulle bli mer utsatt ifall vi söker upp hotaktören väljer vi andra skyddsåtgärder, säger Christer Tessmann, Bops-koordinator för riskreducerande insatser i region Stockholm.

Hotaktörerna vill ofta bli bekräftade

Samtalen med hotaktören inleds oftast under förundersökningens gång, vilket innebär att hotaktören ännu inte är dömd.  Det är viktigt att samtalet inte påverkar förundersökningen. Om samtalen börjar likna ett förhör måste samtalsutövarna avbryta.

Av säkerhetsskäl får skyddspersonen i regel aldrig reda på att polisen har haft ett samtal med hotaktören. Förhandlarna vill inte tappa i förtroende i sin relation gentemot hotaktören genom att involvera skyddspersonen. På så sätt håller de sig även opartiska.

Samtalet är helt frivilligt för hotaktören; hen kan välja att avsluta samtalet när som helst. Men det brukar aldrig hända.

– Hotaktörerna har ofta ett behov att bli bekräftade. De har bara haft kontakt med polisen vid förhör när de har varit anklagade för brott. Om de får ventilera för någon som verkligen lyssnar är de sedan mottagliga för påverkansförsök, och de flesta inser då att deras beteende inte är någon framgångsrik väg, säger Christer Tessmann.

– Jag har haft flera ärenden med rättshaverister som varit i konflikt med Polismyndigheten. Många blir förvånade över att vi har en sådan här funktion och känner sig speciella när vi bryr oss. Det går till och med att nå fram till individer i gängmiljö som har en konflikt med polisen, när de inte har gruppen bakom sig, säger Kent.

Viktigt att hitta rätt nycklar

Niclas är diplomerad kris- och sorgerådgivare, utbildad coach i motiverande samtal och har jobbat med krisstöd inom polisen i tolv år. Nu är han utlånad till insatsstyrkan som förhandlare under ett halvår. Han menar att man kommer långt med att vara objektiv, uppmuntrande och inte dömande.

– Jag hade ett ärende där en grannkonflikt pågått i ett drygt decennium, med allvarliga personangrepp från hotaktören. Hotaktören hade kontaktat polis men inte fått gensvar och blivit kränkt för att hans polisanmälan lagts ner. När samtalet hade genomförts var hotaktören nöjd att äntligen blivit lyssnad på och skulle fira med champagne, säger Niclas.

– Vi hittar nycklar att nå fram när vi hämtar in information om familjesituation, arbete, ekonomi. Barnen kanske har tagit avstånd, det kan också finnas sjukdomar med i bilden. Under samtalet pratar vi om hur det kan drabba hotaktören om hen fortsätter sitt beteende, säger Kent.

Både Kent och Niclas vittnar om att deras insatser inte bara gör att skyddspersonerna och deras familjer får lugn och ro och kan leva ett normalt liv utan att även hotaktörernas liv blir bättre.

Metoden RRI leder också till ett effektivare samarbete mellan Bops och utredningsverksamheten.

– När vi kontaktar utredare och ställer frågor snabbas utredningen oftast på, och det blir snabbt ett frihetsberövande och en effekt, säger Susanne Gosenius.

Förundersökningen blir också bättre om gärningspersonen känner tillit till polisen.

– Vi hade ett riskreducerande samtal med en häktad hotaktör som hade en väldigt dålig inställning till polisen. Efteråt undrade utredaren vad vi hade pratat om för plötsligt ville personen samarbeta, säger Niclas.

RRI blir nationell metod

Våren 2021 började arbetet för att införa RRI som nationell metod. Sedan dess har Christer Tessmann och Susanne Gosenius besökt och introducerat metoden i alla regioner. Förhoppningen är att alla regioner ska använda RRI inom ett år.

Vad är ditt viktigaste budskap?

– Att det går att nå fram! Men det är viktigt att hålla sig till metodhandboken eftersom riskreducerande samtal är ett känsligt verktyg. Vi får inte bortse från de risker som finns, som att hotbilden istället kan bli högre eller att förundersökningen påverkas. Det grundliga förarbete som Bops gör är viktigt för att förhandlarna ska lyckas med insatsen. Gör du rätt blir effekterna jättefina. Alla vinner på metoden. Framför allt slipper brottsoffren överträdelser och omfattande insatser som att tvingas flytta, vilket också är otroligt resurssparande, säger Susanne Gosenius.

Hur gick det då för Tomas?

Kent berättar vidare:

”Jag ringde honom efter 14 dagar som bestämt och han hade klarat det. Han hade inte kontaktat kvinnan. Redan då började spänningen släppa för honom. En månad senare hade vi ett nytt samtal och han hade fortsatt hålla sig ifrån henne. Sedan följde rättegången där han dömdes till skadestånd för ofredande, olaga hot och överträdelse av kontaktförbud. Men Tomas var ändå lättad över att inte bli frihetsberövad.

En tid senare sitter jag med min sambo på en restaurang och ser Tomas. Han kommer fram till mig och säger: ’Jag vill bara tacka dig, Kent. Jag har aldrig mått så bra och du hade så rätt. Sonen är tillbaka, jag har inga problem med mitt hjärta, firman började gå bra igen och jag kunde sälja den med vinst och nu är jag anställd på den här restaurangen.’ Där fick jag verkligen ett kvitto på att jag hade gjort skillnad för honom i hans liv och med hans mående.”

Kent, Tomas och Niclas heter egentligen något annat.