Konsten att stjäla en tavla
En konststöld genomfördes på Moderna Museet i Stockholm 1993. Förövarna tog sig in genom taket och stal konst för cirka en halv miljard. Här håller museichefen Björn Springfeldt en presskonferens om stölden. Bild: TT Nyhetsbyrån
Efter ett intensivt utredningsarbete återfann polisen de tre tavlor som stals från Bror Hjorths Hus för fyra år sedan. Det uppmärksammade inbrottet är bara en av många kupper som skakat konstvärlden i modern tid.
Mitt i natten den 13 februari 2017 larmas polisen till konstnärsmuseet Bror Hjorths Hus i Uppsala. Ett fönster är krossat och tre tavlor saknas: två porträtt av konstnärens andra hustru Margareta samt målningen ”Dansande Flickor”. Samtliga tre gärningsmän grips på sommaren samma år men det ska dröja innan konstverken, som tillsammans värderas till omkring fyra miljoner kronor, återfinns. Nu finns tavlorna hos NFC, nationellt forensiskt centrum, läs mer i artikeln intill.
Konststölder väcker i regel stor uppmärksamhet internationellt och det är inte ovanligt att polisen får in tips från hela världen. Tittar vi tillbaka på några av historiens allra mest omtalade konststölder är det omöjligt att inte nämna Moderna Museet som den 8 november 1993 utsätts för vad som än idag räknas som den största konstkuppen i svensk historia. Tjuvarna kommer över tavlor till ett värde av då svindlande en halv miljard kronor i en så kallad rififi-kupp:
Genom att klippa och såga sig in genom taket tar de sig in i museet och förser sig med några riktiga dyrgripar – fem tavlor av den spansk-franske modernisten Pablo Picasso, en statyett av densamme samt två tavlor av fransmannen Georges Braque. Inbrottet upptäcks av en städare morgonen därpå. Polisen är snart gärningsmännen på spåren och spaningsarbetet leder dem bland annat till Södermalm i Stockholm där delar av bytet återfinns. Ytterligare en tavla hittas i samband med en polisinsats i Bryssel. Idag har Moderna museet fått tillbaka alla konstverk utom ett – George Braques ”Den vita duken”, också känd som ”Stilleben”, som fortfarande är spårlöst försvunnen.
En mycket dramatisk kupp äger rum på Nationalmuseum i Stockholm strax före stängning den 22 december 2000. Museet stormas av tre maskerade män med automatvapen.
Både personal och de sista besökarna hålls i schack medan gärningsmännen plockar på sig tre små konstverk av Rembrandt och Auguste Renoir. Tavlorna hänger i långa vajrar som tjuvarna knipsar av. Tjuvarna flyr sedan mot Nybrokajen där en motorbåt väntar. Bytet, som vid tidpunkten värderas till närmare 350 miljoner kronor, försöker tjuvarna senare sälja tillbaka till museet utan framgång. En person pekas ut som huvudperson bakom kuppen. Han grips och döms mot sitt nekande till åtta års fängelse. Idag har samtliga konstverk hittat tillbaka till Nationalmuseums samling efter att ha varit på vift i såväl Los Angeles som Köpenhamn.
Samma år är Thielska Galleriet på Blockhusudden på Djurgården i Stockholm föremål för en stöld där bytet fortfarande inte återfunnits. Mitt i natten går gärningsmännen genom den muromgärdade parken och bryter sig in i bankiren och konstmecenatens Ernest Thiels forna hem. De kommer över sex tavlor av bland andra Anders Zorn och Bruno Liljefors med ett sammanlagt värde på då närmare 30 miljoner kronor. Precis som händelsen på Nationalmuseum lär gärningsmännen ha flytt sjövägen.
Ibland stjäls konst så obemärkt att det kan dröja flera år innan någon ens märker att tavlorna saknas. Detta får Norrköpings Konstmuseum erfara när de 2011 kontaktas av polis med anledning av en auktion på välrenommerade Bukowskis. Målningen som auktioneras ut är Carl Larssons ”Karin skalar äpplen” och visar sig ha försvunnit från museet mellan 1985 och 1988. Polisanmälan upprättas först den 6 februari 1991 och genom åren har omständigheterna kring hela händelsen grumlats ordentligt. Inte heller säljaren känner till vad tavlan varit med om och polisen konstaterar att hen, som försökt sälja tavlan, handlat i god tro. Målningen finns idag hos en privat samlare.
Andra omskrivna konstölder är inbrottet i Carl Larsson- gården i Sundborn i slutet av 80-talet och i Bruno Liljeforsateljén i Österbybruk 1999. Inte heller privata samlare går säkra för konsttjuvar: Stocksund i Danderyd utsattes för två villainbrott under 1989.
2020 drabbades Galleri Couleur på Östermalm i Stockholm av en stöld där ett antal skulpturer signerade surrealisten Salvador Dali försvann.
NFC söker dna på konsten
2017 stals tre tavlor vid ett inbrott i museet Bror Hjorts Hus i Uppsala. I december 2020 återfanns tavlorna och nu söker NFC efter dna och andra spår.
Polisen hittade tavlorna i december förra året efter en kortare spaningsinsats och ett intensivt utredningsarbete i ett ärende gällande grovt häleri. Flera personer misstänktes vara inblandade i stölden och hanteringen av tavlorna.
Tavlorna skickades till NFC, nationellt forensiskt centrum, där man nu söker efter spår. Det kan vara synliga fläckar, små tygfibrer eller, för ögat, helt osynliga spår i form av dna.
– Det vanligaste är att man försöker hitta och lyfta upp dna som, i det här fallet, hamnat på tavlorna av den eller dem som hanterat föremålen, säger Maria Jansén, forensiker på Biologisektionen.
– Problemet är att vi kan få dna från många personer som kan ha hanterat föremålen eller stått i närheten av dem och hostat eller nyst. Då kan det vara svårt att veta vem som hanterat dem sist.
Eventuella fläckar topsas.
– Om det är blod så innehåller det mycket dna. Det kan ju hända att en gärningsperson gjort sig illa vid ett inbrott.
När dna ska lyftas från föremålet används en lätt fuktad tops eller en speciell tejp. Vilken metod som används beror på ytan. Är ytan slät och hård är topsning den vanligaste metoden.
Finns det risk att föremål kan förstöras när ni använder en fuktad tops?
– Vätskan är vanlig koksaltlösning som varken är frätande eller fläckande, säger Maria Jansén.
Vilken hänsyn måste ni ta när ni hanterar dyra föremål?
– Vi brukar inte tänka på ett föremåls värde när vi får in dem till oss. Får vi till exempel in en jättedyr jacka där vi hittar en blodfläck så kommer vi att klippa ut den för att kunna göra en dna-undersökning. Om det handlar om ovärderliga föremål, som de här tavlorna eller regalierna i Strängnäs domkyrka, tar vi hjälp av experter. Vi måste tänka på vad som är bästa ur dna-synpunkt och väga in att vi inte ska förstöra föremålet.
Ärendet med de återfunna tavlorna utreds nu av polisens artskydds- och kulturarvsbrottsgrupp på nationella operativa avdelningens utredningsenhet. Arbetet leds av åklagare vid riksenheten mot internationell- och organiserad brottslighet. Vid denna tidnings pressläggning pågår förundersökning i ärendet och därför kan inga detaljer lämnas kring undersökningar och eventuella resultat.
Av Monica Bergström