Ny civil kompetens med forensisk skicklighet

  • Annelie Eriksson sitter på huk utomhus bland utmarkerade spår och kulor. Foto.
    Bild: Minna Ridderstolpe
  • Kelda Stagg står i ett förråd och packar väskan med utrustning som behövs vid en platsundersökning. Foto.
    – Det bästa som finns är att mötas av blåljus mitt i natten och kliva under avspärrningsbanden och veta att man har ett jätteviktigt uppdrag att påbörja, säger Kelda Stagg. Bild: Minna Ridderstolpe
  • Kelda Stagg plockar ner en låda med utrustning från en hylla. Foto.
    Redan som barn funderade Kelda Stagg på vad som händer med kroppen när man dör. Men när ingen kunde besvara hennes frågor bestämde hon sig för att ta reda på det själv. Nu är hon expert i förruttnelseprocesser och föreläser i ämnet. Bild: Minna Ridderstolpe
  • Annelie Eriksson står bakom sin kamera på stativ för att ta bilder av brottsplatsen. Foto.
    – Man utmanas hela tiden intellektuellt, både under upplärningen och när man är ute på jobb. Man tar ständigt in ny kunskap, säger Annelie Eriksson. Bild: Minna Ridderstolpe
  • Johan Engman står i sina arbetskläder utomhus på snöbeklädd mark. Foto.
    Johan Engman har en bakgrund som bildjournalist och jobbade som forensisk fotograf innan han bytte tjänst och blev kriminaltekniker. Bild: Linda Paringer
1/5

”Ett spännande jobb där man aldrig vet exakt vad som väntar.” Så kan yrket kriminaltekniker beskrivas. Nu utbildas fler kriminaltekniker med civil bakgrund för att möta upp behoven och få in specialiserad kompetens inom polisen.

– Jag kommer aldrig titta på en skön hotellsäng på samma sätt som tidigare. När man väl släcker ner rummet och sätter på den forensiska ljuskällan är madrasser, duntäcken och kuddar helt täckta i väldigt karaktäristiska besudlingar…

Kelda Stagg beskriver sina nya erfarenheter som kriminaltekniker. Hon är en av elva personer som nyligen anställts som kriminaltekniker med civil bakgrund i ett pilotprojekt i region Stockholm. Kelda Stagg började sin nya tjänst i februari 2020 och den kriminaltekniska grundutbildningen på nationellt forensiskt centrum, NFC, i januari i år. I december beräknas hon vara färdigexaminerad.

– Utbildningen i Linköping är superkul och det känns jättebra att lära sig utifrån mallen som är aktuell just nu och få sitt eget kunskapsbibliotek med teori och metoder. Det roligaste med att jobba som kriminaltekniker är att man aldrig blir fullärd. Man kommer alltid att lära sig nya saker.

Kelda Stagg är expert på forensisk tafonomi, det vill säga förruttnelseprocesser – vad som händer med kroppen när vi dör och hur processen påverkas av sättet vi dör på. Hon föreläser på masterprogrammet för forensisk vetenskap i Uppsala och har även varit involverad i internationella projekt gällande hantering av mänskliga kvarlevor i forensiskt syfte. Fokus låg på likhundsträning och kriminalteknisk metodik, till exempel hur man på bästa sätt gräver upp och frilägger begravda mänskliga kvarlevor. Innan hon började hos polisen jobbade hon som projektledare på Karolinska Institutet och innan dess som laboratorieingenjör på Karolinska Universitetssjukhuset.

Polisens behov av kriminalteknisk kunskap har vuxit de senaste åren. Sedan våren 2017, när skjutningarna började eskalera i Stockholm, har regionen fått begära förstärkning och ta in kriminaltekniker från övriga Sverige eftersom de egna resurserna inte har räckt till.

Pilotprojektet i Stockholm, där man nu utbildar elva kriminaltekniker med civil bakgrund, är en unik satsning, enligt Johan Holmberg, chef för forensiska sektionen i region Stockholm.

– Satsningen är viktig för att frigöra polisresurser och vi kommer att fortsätta utbilda. Projektet leder också till att polisen får in ny kompetens med forensisk skicklighet och erfarenhet från den civila marknaden, säger Johan Holmberg.

En viktig del av polisens arbete är att skydda en avspärrad brottsplats från obehöriga och kontamination och att skydda medarbetarna innanför avspärrningarna. Men att både bevaka avspärrningen och samtidigt noggrant undersöka den är vare sig kvalitetssäkert, rättssäkert eller säkert ur ett skyddsperspektiv, enligt Johan Holmbergs erfarenhet.

– En kriminaltekniker måste kunna fokusera till hundra procent på sin arbetsuppgift. Därför är det en fördel om renodlade polisuppdrag hanteras av ingripande poliser som har fokus på vaktuppdraget medan teknikerna nischar in sig på forensiken, säger Johan Holmberg.

En fastighet någonstans i Stockholm. En eller flera gärningspersoner har skjutit mot porten med ett höghastighetsvapen. Kulorna har gått igenom en glasvägg på framsidan av fastigheten och vidare ut genom en annan glasvägg på baksidan.

Till brottsplatsen kommer Annelie Eriksson som också går den kriminaltekniska grundutbildningen. Hon och hennes teknikerkollegor möts av polispatrull som berättar att de säkrat tomhylsor och var dessa påträffades. Men var är kulorna?

De tar en stund att hitta. Teknikerna noterar att kulorna haft sådan kraft att de fräst upp två kanaler i gräsmattan bakom huset och sedan borrat sig djupt ner i jorden, så djupt att inte ens metalldetektorn ger utslag.

Inne i byggnaden ligger blyfragment och kulmanteldelar på golvet. Det är uppenbart att gärningspersonen eller personerna har använt en typ av vapen med ammunition som splittras när den slår i något hårt, för att orsaka så stor skada som möjligt.

– Jag har verkligen valt rätt yrke, säger Annelie Eriksson, utbildad arkeolog som läste sin master när hon såg annonsen om jobbet som kriminaltekniker och bestämde sig för att söka.

Hon var på en utgrävning i Västerås när hon blev kallad på intervju. Och nu har hon alltså bytt inriktning, från att undersöka gravlämningar till att undersöka brottsplatser i region Stockholm.

– Mina tre drömyrken när jag var liten var arkeolog, polis och rättsläkare. Sedan frågade min mamma: ”Men tekniker då, kan inte det vara något?”, säger Annelie Eriksson.

För att utreda skjutningar är det viktigt att tekniker gör en grundlig brottsplatsundersökning för att initialt kunna bedöma hylsor, kulor och beslagtagna vapen på plats.

– Vi vill betrakta denna typ av skjutningar, även när ingen har dött, som ett misslyckat försök till mord. På det sättet håller vi en hög ambitions- och kvalitetsnivå i vårt arbete, menar Annelie Eriksson.

Det bästa med jobbet är, enligt Annelie Eriksson, att få utmana sig själv och klura på vad det är man har framför sig under varje brottsplatsundersökning. Att utifrån de detaljer som finns särskilja de mest relevanta iakttagelserna och resonera kring ett troligt händelseförlopp. 

– Det är både utmanande och svårt i vissa fall eftersom alla brottsplatser är unika och olika komplexa. Det är också roligt att vara en del i det stora pusslet som en utredning är, säger Annelie Eriksson.

Hur är känslan när du åker ut på ett jobb?

– Det alltid lite spännande, för man vet aldrig riktigt hur det kommer att se ut och vad man kommer att mötas av. Jag möter alla jobb med lika stor nyfikenhet. Väl ute på plats är jag helt fokuserad på det jag ska göra och kopplar bort allt annat, säger Annelie Eriksson.

Som kriminaltekniker får man ta del av baksidan av samhället, med tragik och död beskriver Kelda Stagg.

Blir du aldrig rädd?

– Rädd är jag inte, men ibland kan en känsla av sorg infinna sig vid vissa speciellt tragiska händelser. Exempelvis i ett familjehem där ena brorsan ligger avliden på golvet, dödad av sin egen bror. Man har ett stort ansvar i att göra ett så bra jobb som möjligt för att kunna skapa ett händelseförlopp över en persons sista tid i livet och ge en viss typ av avslut till närstående, säger Kelda Stagg och fortsätter:

– Jag tycker att det är hälsosamt och fint att få de här känslorna. Istället för att trycka bort känslan tillåter man sig att känna den för ett kort ögonblick och låter den sedan passera, för att fokusera hundra procent på jobbet. Det är viktigt att känna respekt för vad som har hänt, det är ju ändå människoliv man har att göra med.

Att civilanställda arbetar som kriminaltekniker är inte helt okontroversiellt.

– Jag vet att det finns olika uppfattningar inom myndigheten, där vissa anser att man måste vara polis för att jobba som kriminaltekniker. Vi har kommit framåt i våra processer, men det har blivit tydligt att tradition och kultur sitter starkt hos en del medarbetare, fackliga ombud och även chefer, säger Johan Holmberg.

Kelda Stagg håller med om att det finns vissa kulturskillnader:

– Om man kommer från en akademisk bakgrund är man van vid att bli antagen till en tjänst baserad på sin kompetens snarare än antal år i yrket. Och man kommer in som en jämlik. Inom polisen kan man som akademiker märka av att det råder en hierarkisk kultur som det tar lite tid att förstå sig på som utomstående. När det är skarpt operativt läge är hierarkin en förutsättning för att det ska fungera bra på plats. Men utanför det operativa finns det fortfarande en del att jobba på när det gäller kulturen. 

Kelda Stagg beskriver att man som civil med akademisk bakgrund är inlärd att alltid vilja utveckla saker och ting till det bättre, vilket innebär att man ständigt ifrågasätter rådande metoder och arbetssätt.

– Jag tror att ifrågasättandet ibland kan uppfattas som arrogant, även om det inte är menat på så sätt, säger Kelda Stagg.

– Men kulturkrockar kommer att försvinna när det blir en allmän konsensus om att vi alla bara försöker lösa brott på så bra och effektivt sätt som möjligt.

En tredjedel av alla grova brott som kräver forensisk undersökning sker i region Stockholm, vilket i snitt innebär 25 brott i veckan. I region Nord är brottsstatistiken betydligt lägre än i Stockholm, men regionen har å andra sidan mycket större ytor som de ska röra sig på. I regionen finns idag fyra kriminaltekniker med civil bakgrund samt två som har påbörjat sin grundutbildning. År 2022 börjar ytterligare två civila kriminaltekniker från Nord sin utbildning i Linköping.

Johan Engman har jobbat i forensikgrupp 2 i Umeå sedan 2017. Först som forensisk fotograf innan han fick en tjänst som kriminaltekniker i samma grupp och började sin upplärning 2019. I februari i år blev han färdigexaminerad tekniker.

Johan Engman minns sin första brottsplatsundersökning:

– En vecka efter att jag hade blivit anställd som forensisk fotograf fick jag och en utredare från Skellefteå åka till byn Norsjö, drygt 160 kilometer från Umeå, för att göra en 360-gradersfotografering efter ett mord. Jag hade aldrig gjort en sådan fotografering tidigare. Jag fick en teoretisk genomgång innan jag åkte och sedan fotograferade jag nästan halva samhället. Men det gick bra och det var ett kul uppdrag.

Johan Engmans tjänst som forensisk fotograf var mycket fältinriktad. Han jobbade hälften av tiden med fingeravtryck i laboratorium och hälften ute på fältet med kriminalteknikerna. Därmed hade han redan bockat av många av de moment som ingår i upplärningen till kriminaltekniker redan innan han bytte tjänst.

Johan Engman hade också stor fördel av att redan känna till hur polisens olika datasystem fungerar och hur utredningsarbetet går till.

Han tycker att han får bra stöd från sina kollegor.

– När man är ny på en tjänst får man vara ödmjuk och fråga. Hos oss har vi väldigt högt i tak och ingen prestige. Jag frågar om det är något jag inte förstår. Man är ju alltid två som jobbar tillsammans på en brottsplats och kan fundera tillsammans. Sedan kan man också prata med andra kollegor när man kommer tillbaka.

Vad är det bästa med jobbet?

– Det är nog variationen. Här i Umeå gör vi många olika typer av brottsplatsundersökningar, alltifrån inbrott till mord. Och så har jag jättebra arbetskamrater. Det är roligt att sätta sig och skriva protokollet efter en undersökning och bolla idéer med kollegorna. Vi är en bra grupp och trivs tillsammans, säger Johan Engman.

En del brottsplatsundersökningar minns Johan Engman mer än andra.

– Det är när man kommer in och det bara har varit ett stort kaos. Sedan börjar man titta och undersöka och allteftersom får man bättre grepp om vad som kan ha hänt. Det är sådana episoder man kommer ihåg: när man har lyckats tolka brottsplatsen och kommit fram till ett troligt händelseförlopp och sedan får stöd i sin hypotes av spåranalyserna.

– Ibland kan det vara otäcka grejer man är med om och man kan bli berörd i efterhand. Men på plats är man fokuserad och analyserar allt man ser, säger Johan Engman och tillägger: 

– Det här är den bästa arbetsplatsen jag har varit på. Jag är jättenöjd. 

Både fältarbete och skrivbordsjobb

Som kriminaltekniker är du ute i fält på brottsplatsundersökningar cirka 20 procent av tiden.

Resten av tiden går till materialundersökningar inomhus och att färdigställa protokoll, som skrivs med en hög ambitionsnivå och kan ta lång tid att skriva.

Vanligaste uppdraget är: brottsplatsundersökningar för grova brott, som till exempel mord, dråp, våldtäkt, grovt rån och mordbrand.

Så blir du kriminaltekniker

1. Du anställs som kriminaltekniker på en forensisk sektion vid polisen och börjar din upplärningsperiod på cirka ett år.

2. Du arbetar med en erfaren kriminaltekniker och gör moment som platsundersökningar och klädesundersökningar, deltar vid obduktioner, säkrar spår, fotograferar, dokumenterar och skriver protokoll.

3. Du blir antagen till kriminalteknisk grundutbildning vid nationellt forensiskt centrum i Linköping. Utbildningen omfattar 18 veckor i olika block, under cirka ett år, varvad med praktik på din arbetsplats. Innehållet är i huvudsak problembaserat med fokus på att ge färdigheter i att planera och genomföra platsundersökningar, dra slutsatser samt skriva protokoll.

4. För att bli godkänd som kriminaltekniker ska du till exempel klara kunskapsprov och genomföra examination på godkänt protokoll tillsammans med en rättegångsövning.