"Vi måste ha rätt verktyg"

Nu har det snart gått ett år sedan 30 mars 2020, då dåvarande regionpolischef Carin Götblad kallade till pressträff. Alla ville höra om den efterlängtade resursförstärkningen Rimfrost, som nu även skulle införas i Uppsala. 

Bakgrunden: Skjutningarna har eskalerat i Sveriges fjärde största stad. 2017 var skjutningarna 23 stycken. 2018 var siffran samma – 23. 

– Skjutningarna resulterar i att vi har ungefär två till tre mord varje år. Och så ytterligare åtta till elva skadade av skott, plus alla andra mordförsök, säger polisområdeschefen i Uppsala, Pär Halldén, och tillägger att man ”förr” hade ungefär ett spaningsmord vartannat år att ta sig an. 

Yttre befäl Shilan Rasouli Jonsson berättar om en händelse från 2018, som för henne kom att bli ett uppvaknande: 

– Det var skottlossning på en restaurang i studentområdet Flogsta, där tredje man drabbades. En utbytesstudent träffades och skadades av misstag. Jag minns att jag tänkte: nu är det på väg att ta fart i verkligt fel riktning.

Flera skottlossningar har därefter inträffat farligt nära förbipasserande personer. Två skjutningar skedde i närheten av en förskola. Och några dagar innan midsommarafton 2019 inträffade en skjutning med automatvapen utanför Gottsunda centrum, i riktning mot en lekpark där barn lekte. Målsägande, en man, träffades av åtta skott – men överlevde. 

2019 blev ett rekordår för antal skjutningar och på löpsedlarna hette det att Uppsala var ”värre än Malmö”.

– Vi var inte bemannade för det här. Vi fick ta in folk från alla lokalpolisområden. Men det blev på bekostnad av andra utredningar. Som mest hade vi sex mordutredningar igång samtidigt, säger Catarina Bowall, chef på utredningssektionen i Uppsala.

Det året tvingades Uppsalapolisen ställa om hela utredningsverksamheten för att mäkta med.

– Vi fick budgetmedel och rekryterade fler civila utredare. Dessa tvingades bli vuxna snabbt – de behövdes direkt i vår utredningsverksamhet. De civila är så oerhört viktiga för oss, de gör att vi kan behålla och styra de polisiära resurserna där vi behöver dem – i yttre tjänst, säger Pär Halldén.

En framgångsfaktor i arbetet mot skjutningarna var att man kom att förändra arbetstiderna för yttre personal – den så kallade 8:2-modellen infördes.

– Vi styrde om resurserna för att säkerhetsställa att vi är starka i personal på eftermiddagar, kvällar och helger, de kriminellas mest högfrekventa tid. Det gjorde att vi kunde vara på rätt platser på rätt tid, kontrollera personer och bilar och utföra trygghetsskapande åtgärder, säger Pär Halldén.

I december 2018 valde Pär Halldén att fördela alla nya aspiranter, 20 stycken, till lokalpolisområde Uppsala/Knivsta. I regel ska aspiranterna fördelas över alla lokalpolisområden i regionen.

– Tillskottet ihop med 8:2-modellen möjliggjorde att vi kunde få till ett extra arbetslag på eftermiddagar och kvällar. 

Nu kunde polisen börja kartlägga stadens kriminella på allvar, vilket bland annat resulterade i en lista på 110 personer att punktmarkera. 

– Listan består av individer som är mest aktiva i skjutningarna. I skaran finns både grovt kriminella och så kallade springpojkar, förklarar Catarina Bowall. 

När så 12 poliser i yttre tjänst och 12 utredare förstärkte Uppsala i samband med Rimfrost, kunde än mer kraft läggas på punktmarkeringen.

 – Den extra personalen införlivades i det strukturerade arbete som vi redan påbörjat, förklarar Pär Halldén.

Hur många fick ni tag på av dessa 110? 
– Alla blev kallade till förhör, hämtade till förhör eller anhållna i sin frånvaro. Målet var att jobba klart alla ärenden. De flesta blev klara och flera av de mest kriminella sitter nu häktade eller är dömda och sitter på anstalt, säger Catarina Bowall.

Hon fortsätter:

– Under insatsen gjordes också flera speciella kvällsinsatser med civilklädda poliser som arbetade riktat mot personer och områden tillsammans med Kronofogden och socialtjänsten. Det resulterade i stora utredningar som fortfarande pågår, bland annat gällande mordförsök, grova narkotikabrott, grova vapenbrott och allmänfarlig ödeläggelse.

Att få tillgång till rätt verktyg som gör att det går att ta fram bevis som håller i domstol, lyfts. Det är rent nödvändigt med tanke på den tystnadskultur som finns inom den organiserade brottsligheten, framhåller Pär Halldén och kollegor.  

– Det räcker inte att fler utbildas på polishögskolan, vi måste få rätt verktyg också. Danskarna fick möjlighet att avlyssna digital kommunikation mellan kriminella år 2002. Svensk polis begärde detta 2005, men först 15 år senare börjar vi ta steg som ger oss samma möjligheter som dansk polis alltså hade långt före oss.  

Den hemliga dataavläsningslagen i Sverige började gälla våren 2020. Den innebär att polisen i hemlighet får installera mjuk- eller hårdvara i exempelvis en dator, mobil eller surfplatta för att läsa av meddelanden och avlyssna samtal i krypterade appar, eller att installera hårdvara i någons dator. Metoden får bara användas vid misstanke om brott med minimistraff två års fängelse.

Enligt Linda Staaf, chef för underrättelseenheten på nationella operativa avdelningen, Noa, är lagen inte tillräcklig. 

– Den förutsätter att en förundersökning är inledd. Då är mordet redan begånget, vilket gör att vi ligger ett steg efter. Rättsväsendet behöver vara mer proaktivt, inte reaktivt. Vi vill kunna rikta in oss på de kriminella individerna, inte på själva brotten. Här börjar vi nu få politiskt gehör, säger Linda Staaf och utvecklar: 

– Från att det tidigare varit helt stängt av lagstiftaren att tillåta polisen ta del av datakommunikation i kriminella miljöer i underrättelsesyfte så visar nu regeringen i alla fall ett intresse för frågan, efter att den har tagit del av resultaten från operationen mot Encrochat.

Pär Halldén:

– Att polisen får avlyssna personer som kopplas till gängkriminalitet, även om de inte ingår i någon brottsutredning, är helt avgörande för om samhället ska få bukt med den grova brottsligheten och i förlängning konflikterna som leder till skjutningar och sprängningar.

Förstärkningen i Uppsala gav resultat – under de tre månader Rimfrost pågick inträffade inte en enda skjutning i Uppsala.

Men är det inte problematiskt när en sådan insats sedan bara upphör? 

Martin Gunér, gruppchef för Gottsundagruppen, som jobbar mot Uppsalas särskilt utsatta områden Gottsunda och Valsätra, säger: 

– Min bild är att polisen generellt är väldigt bra på insatser. Men att få något att fungera i linjeverksamheten över tid brukar vara svårt. Men jag tycker vi är på god väg. 

Operation Iris kallas det arbete som tog vid efter Rimfrost i Uppsala. Arbetet, som hittills pågått i cirka åtta månader, har gett utdelning. När 2020 gick mot sitt slut hade totalt 13 skjutningar inträffat i Uppsala, 21 färre än året innan. 

– Det är väldigt tillfredsställande att skjutningarna gått ned. Men vi ska vara försiktiga med att uttrycka oss för positivt. Bekymret är ju att den grova kriminaliteten bitit sig fast här liksom i stora delar av landet, säger Pär Halldén. 

– Det är så otroligt viktigt att vi inte slappnar av, utan fortsätter att utveckla oss ännu mer för att ligga steget före de kriminella, fortsätter Catarina Bowall. 

Både Catarina Bowall, Pär Halldén, Shilan Rasouli Jonsson och Martin Gunér betonar uthålligheten, att man fortsätter jobba lika strukturerat som i Rimfrost, fast med färre folk, gör skillnad. Catarina Bowall om lärdomarna:

– När vi jobbar i en särskild händelse, som Rimfrost, har vi ett operativt centrum där vi samordnar oss i regionen och undersöker vad det finns för aktiva kriminella personer, och vilka underrättelseuppgifter som finns. Vi har fortsatt med det, säger hon och tar upp de så kallade driftcentren som inrättats. 

– Vi har ett regionalt driftcenter, samt ett lokalt driftcenter i varje polisområde. Det har tillsatts två koordinatorer som har till uppgift att hämta in information från varje lokalpolisområde. Målet är att vi ska skapa en gemensam lägesbild och lägga resurserna och riktningen tillsammans.

”Go for the money”, är en metod som Catarina Bowall och Pär Halldén ser som en av grundbultarna för att komma till rätta med den grova brottsligheten på sikt.

– Utan pengar kan de kriminella inte köpa narkotika eller vapen, de kan inte ha affärsverksamhet mellan olika kriminella, de kan inte driva en verksamhet från vit, till grå till svart. Utan pengar blir de heller inte attraktiva för de unga. Kan du inte flasha med dyra bilar blir det svårare att socialisera in unga i gängen, säger Pär Halldén.

Det senaste året har man i Uppsala jobbat hårt mot den ekonomiska brottsligheten.

– Vi har ett jättebra samarbete med Skatteverket och Försäkringskassan för att stoppa olagliga penningflöden. Målet är att alla, både i yttre- och inre tjänst, ska utbildas för att veta hur man ska tänka; när kan man misstänka penningtvätt, hur ska man avrapportera och vilka samverkar man med?, säger Catarina Bowall. 

Coronaviruset har dock i nuläget satt stopp för planerna på utbildning i den så kallade tillgångsinriktade brottsbekämpningen (se faktaruta nedan). 

I pengatänket tycks man ha politiken med sig. Så sent som i december uttryckte inrikesminister Mikael Damberg (S) under en pressträff att han vill att pengar eller tillgångar från kriminella som de tjänat genom brottslighet i större utsträckning ska kunna beslagtas.

– Att göra det ytterligare möjligt att plocka klockor, guldkedjor, fastigheter och pengar från kriminella när de inte kan redovisa hur de fått dem blir en viktig del i kampen mot gängkriminalitet, sa Mikael Damberg till TT. 

Siffror, som ännu inte analyserats ordentligt, visar att under 2018 och 2019 anmäldes totalt 14 fall av mord och mordförsök med kniv inblandat. År 2020 var motsvarande siffra 26. Orsaken till knivökningen tros delvis bero på att man lyckats plocka bort en hel del skjutvapen från gatorna.

– Har man inte tillgång till det ena tar man det andra. Kriminella är tyvärr innovativa, säger Catarina Bowall. 

Att rapportera personer för grovt brott mot knivlagen är fortfarande ganska ovanligt.

– Bär du kniv på allmän plats och det går att visa att det finns stor risk att den ska komma till brottslig användning kan det räknas som grovt brott och rendera i fängelsestraff. Det gör att individen plockas bort från gatan en tid, säger Martin Gunér.

– Lyckas vi med fler fällande domar kan det bidra till minskat knivinnehav i samhället. Det ska vara kännbart om man ertappas med kniv. Det är därför av yttersta vikt att avrapporteringen görs noggrant och att vi skriver på grovt brott mot knivlagen i de fall det är aktuellt, tillägger Shilan Rasouli Jonsson.

En till pusselbit som är viktig att få till i linjearbetet mot den grova kriminaliteten är snabbare lagföring, menar Martin Gunér.

– Det är oftast här det brister, säger han. 

Arbetsmetoden snabbare lagföring finns redan i region Stockholm, och tanken är att Uppsala ska införa den i år.

Martin Gunér ger ett exempel: 

– När två personer, som inte känner varandra, slåss utanför krogen påverkar det inte samhället i stort om rättegången sker efter ett år. Men om vi har en gängkriminell person från Gottsunda som tas för brott mot knivlagen är det av största vikt att det kommer en påföljd snabbt, helst efter någon vecka. Denne gör småbrott hela tiden och om anmälningarna läggs på hög och rättegången inträffar ett och ett halvt år senare får individen ingen respekt för rättssystemet. Men det här kräver att åklagaren är med på att brotten ska prioriteras.