Kaos när stenarna haglar

Det räcker inte att sakta backa.

Det räcker heller inte att imamen som kallats dit, och flera tappra ortsbor, frivilligt formar en skyddande mur framför de två poliserna. 

Nu är det hotfullt.

– Vi måste börja springa, minns jag att jag säger till Johannes. Sen springer vi rakt in i polisbussen som står 30 meter bort, berättar Malin Morän, områdespolis i förorten Rosengård, ett särskilt utsatt område i Malmö.

Den upprörda mobben av människor är snabbt där. Bankar på bussen, kastar stenar, skriker. De lyfter upp trafikstolpar från gatan och ger sig på bussen.

– Vi hade inte någon skyddsutrustning, ingen hjälm, inget alls. Om bussen går sönder, hur fan ska det gå till om vi måste fly? Den tanken hade jag i bakhuvudet, säger Johannes Schultz, som rankar upploppet den 28 augusti som det värsta han varit med om under sina 15 år som polis.

– Jag har aldrig varit med om så mycket folk, så många stenar, säger han.

Men arbetsdagen började bra. I hela sex timmar har Malin Morän, Johannes Schultz, flera andra områdespoliser och några socialarbetare, lyckats hålla människorna – ungdomar och unga vuxna – i schack med hjälp av dialog. Massan är upprörd över att en koran eldats i utkanten av Rosengård. Det mesta av strategin handlar om att slå ner rykten och missförstånd som spridits som en löpeld via sociala medier.

– Många trodde att polisen gett danska högerextrema politikern Rasmus Paludan tillstånd att manifestera mot islam och elda koranen. Men något sådant tillstånd hade ju inte getts, säger Johannes. 

Både Malin Morän och Johannes Schultz upplever att de har kontroll, folkmassan lugnar ner sig och är på väg
att upplösas.

Men så händer något. I korsningen Amiralsgatan- Scheelegatan, går människor plötsligt ut i gatan och hindrar trafiken. Johannes Schultz och Malin Morän får återigen ta till sina röster som vapen.

– Vi ber dem gå upp på trottoaren, slår återigen hål på rykten och förklarar att de inte får hindra trafiken. Då får ju personerna som brände koranen precis som de vill, vilket är att provocera till kaos, säger Johannes.

Men ord räcker inte nu. Människor strömmar till. 20 blir ett 50-tal som blir 100. De flesta är personer som inte bor i Rosengård, folk som Malin och Johannes inte känner igen.

– Det beslutas att låta dem protestera och vi stänger därför av biltrafiken. Förstärkning är på väg, förklarar Malin.

– Jag upplever inte att människorna är arga på oss poliser. Snarare är de ilskna för att de känner sig orättvist behandlade och vill manifestera detta, fortsätter hon. 

Det Malin och Johannes gör nu är att backa undan, vilket polisen ska göra när en grupp tillåts protestera. Står polisen för nära riskerar de att trigga igång folksamlingen på ett negativt sätt.

Men när massan trots det, som på en given signal, vänder sig om och går mot polisen, är upploppet ett faktum.

En till viktig insats som Malin Morän och Johannes Schultz gör under sitt arbetspass, som kommer att vara i 18,5 timmar, är att hjälpa till i en korsning där lastpallar och däck stuckits i brand.

– När vi sitter i den redan skadade bussen får vi hundratals stenar kastade mot oss. Det är helt sinnessjukt. Hur mycket klarar den här bussen, vad händer om en ruta går sönder och någon kastar in en molotovcocktail? Jag kände absolut en rädsla där och då, säger Malin.

– Jag minns att jag kände att det var så jävla sjukt, vilken vrede, vilket samhällsförakt det finns.

Angreppen mot poliser blir fler och grövre. Det är känslan hos många av de poliser som djupintervjuats i Projekt medarbetarskydds undersökning 2018, den största undersökning av polisanställdas utsatthet för otillåten och otillbörlig påverkan som Polismyndigheten gjort. Närmare 14 000 poliser svarade på enkätfrågor om hot och våld. I resultatet framgår att var fjärde polis utsatts för någon form av påverkansförsök det senaste året. Mest utsatta är ingripandepoliser.

– Med påverkansförsök menar vi handlingar som uppfattas som påtvingade försök att påverka hur den anställda ska, eller inte ska, utföra sina arbetsuppgifter, säger Lars Tonneman, projektledare.

Det kan röra sig om trakasserier, våldsamt motstånd, inte stanna på polismans tecken, spottloskor, stenkastning.

Varför projektet sjösattes har att göra med att det för två till tre år sedan startades många lokala initiativ som syftade till att stärka medarbetarskyddet för poliser.

– Det var dags att ta ett helhetsgrepp för att få fram en nationell lägesbild för att kunna rikta åtgärder, säger Lars Tonneman.

Kartläggningen visar att poliser som jobbar i regioner där det finns utsatta områden är betydligt mer drabbade av påverkansförsök. Även i citykärnorna i Stockholm, Göteborg och Malmö är man särskilt utsatt. Det finns flera potentiella förklaringar till denna komplexa fråga. En av dem är, enligt Lars Tonneman:

– Många som bor i utsatta områden är inte uppvuxna i Sverige. De kommer från länder där staten inte är stark, där man inte har samma förtroende för myndigheter. Istället slår man sig ihop i olika typer av nätverk för att skapa intern ordning och trygghet. När polisen då kliver in i dessa områden blir det en kulturkrock.

Han utvecklar:

– Polisen gör anspråk på att vara den som styr och ställer, medan personerna som de ingriper mot inte alls tillskriver polisen samma vikt att skipa rätt, utan har andra, större lojaliteter mot landsmän och personer i det interna nätverket. Det blir två helt olika normsystem som möts.

Lars Tonneman ser flera faror med bilden som framträder i undersökningen. 

– Först och främst handlar det om att poliser riskerar att skadas allvarligt, både fysiskt och psykiskt.

Sedan finns demokratiperspektivet.

– Om inte polisen kan eller vågar ingripa är det i förlängningen ett angrepp på demokratin. Det ska inte vara en jämn kamp mellan polis och kriminella. Det ska vara helt klart vem som är företrädare för staten, man ska inte våga utsätta poliser för påverkansförsök.

En ytterligare alarmerande konsekvens är att Polismyndigheten kan få problem att rekrytera personal.

– Om det sprider sig att det är vanligt att råka ut för hot och våld, att man får stå ut med det som polis, vilka vill då jobba här?

En som aldrig övervägt att sluta, men slutat räkna antal gånger han utsatts för stenkastning i tjänsten, är Robert Bjuvhage. I åtta år jobbade han som polis i Järvaområdet, främst Rinkeby, i västra Stockholm.

– När man jobbar mycket med upplopp blir man van, på gott och ont. Man lär sig hur man ska röra sig. Det sämsta stället man kan vara på är ”kastavståndet”. Istället går man väldigt nära och står i folksamlingen, för oftast vill våldsverkarna inte kasta på sina kompisar eller folksamlingen, säger han.

Rektangulära gatstenar, ibland hela trottoarkanter, har kastats mot Robert Bjuvhage och hans kollegor.

– Man lär sig arbeta väldigt taktiskt. Vi var alltid minst två polispatruller på utryckningar. Vi säkrade alltid av vissa platser särskilt, som broar, där vi visste att det brukade förekomma stenkastning.

Robert Bjuvhage har aldrig blivit träffad.

– Men stenar har svischat förbi någon centimeter från mitt ansikte. Det är egentligen ett mirakel att varken jag eller mina kollegor inte blivit allvarligt skadade.

Vad tänker man under en stenattack?

– Man blir väldigt fokuserad på uppgiften, jag hinner inte känna efter. Det handlar om att sätta sig själv och sina kollegor i säkerhet. Sen gäller det att skingra folksamlingen som kastar sten och få bort dem, men hålla kvar själva platsen och se till att den är säker, säger Robert Bjuvhage.

Så minns han plötsligt.

– Jag har blivit träffad en gång. Men det var på benet, det blev ingen skada.

Under polisutbildningen får alla öva på att skingra stora folkmassor. Färdigutbildade poliser kan sedan utbilda sig inom SPT, särskild polistaktik. Den går ut på att fördjupa sina kunskaper i bland annat upploppshantering. Både Malin Morän, Johannes Schultz och Robert Bjuvhage är SPT-utbildade.

Poliser tilldöms inte kränkningsersättning för samma nivå och typ av kränkningar som andra personer, utan bara vid mycket allvarliga kränkningar. Domstolar motiverar ofta att poliser kan antas tåla kränkningar i större utsträckning än andra, eftersom poliser har utbildning, metoder och utrustning för att hantera våldsamma och hotfulla situationer.

– Men varför ska jag behöva stå ut med mer än andra när jag utför mitt arbete? En stor andel av poliserna i undersökningen är kritiska till det, säger Lars Tonneman, som är helt oförstående till detta resonemang.

– Visst, man förbereds på polisskolan att ingripa mot ordningsstörningar. Men när poliser inte lyckas undvika våldet som riktas mot dem och får en sten i skallen, då blir kränkningen lika stor som för vilken annan människa som helst.

Som en åtgärd i Projekt medarbetsskydd föreslås därför att Polismyndigheten ska ge in en så kallad hemställan till regeringen, om att poliser inte ska särbehandlas vid bedömning om skadestånd.

– Det skulle innebära att poliser i större utsträckning får upprättelse när de blivit kränkta och en uppvärdering för polis-
yrket.

Fråga om kränkningsersättning behandlas nu av en offentlig utredning.

En annan förebyggande åtgärd mot hot och våld är kroppskamera, menar Lars Tonneman. Den ingår i dagsläget inte i den ordinarie utrustningen, men fungerar avskräckande och är effektiv när det gäller bevissäkring.

Malin Morän, Johannes Schultz och
Robert Bjuvhage betonar alla att långsiktigt relationsarbete är framgångsreceptet för att förhindra stenkastning och andra yttre angrepp mot poliser.

– Det handlar om att bygga förtroende. Det är svårt att mäta resultat när man jobbar förebyggande med dialog.
Resultatet kan bara upplevas. Att vi lyckades hålla den upprörda folkmassan lugn i sex timmar och att det blev lugnt dagen efter kan ses som ett resultat av många, många års förebyggande arbete med
invånarna i Rosengård, säger Malin Morän.

Robert Bjuvhage:

– Vi måste ha ständig närvaro, ligga på och störa de kriminella hela tiden.
I Järvaområdet har polisen satsat på hög bemanning de senaste åren och det har gett resultat. Lyckas vi lagföra dem som attackerar polisen, skickar det signaler att man inte kan kasta sten på oss och komma undan med det.

Projekt medarbetarskydd avslutas 30 juni nästa år. Innan dess hoppas Lars Tonneman att de flesta åtgärder som föreslås ska ha genomförts av myndigheten. 

– Vi har fått bra respons på de förslag vi kommit med. Men att stärka medarbetarskyddet konkurrerar förstås med andra saker som Polismyndigheten också ska göra.