Bytte bana – blev polis efter 40

När prästen Andreas Hernqvist, 49, berättade att han ville bli polis möttes han först av förvåning från sin omgivning – sedan förståelse.

–  Det finns flera beröringspunkter mellan yrkena präst och polis. Båda jobben handlar om att möta och samtala med människor och om att hjälpa till. Sedan finns det såklart stora skillnader också. Jag brukar skämta om att jag har förkunnat förlåtelse i 20 år men nu är det lagen som gäller.

Idén att plugga till polis kom dock rätt plötsligt.

Andreas Hernqvist befann sig i en jobbsituation som han vantrivdes med och ville byta bana. Polisyrket verkade vara omväxlande och spännande. Där träffar man människor i alla möjliga lägen och där finns en stor bredd på både tjänster och uppdrag.

Tidigare i livet har Andreas Hernqvist funderat på att bli polis, men har slagit bort tankarna eftersom han gjorde vapenfri tjänst som ung och trodde att det skulle ligga honom till last, och att han hade hört att man måste ha en viss längd.

Efter att ha tagit reda på att han visst kunde bli polis, började han genast fylla i en ansökan, innan han påminde sig själv om att det kanske var en bra idé att prata igenom beslutet med sin fru först.

– Jag missade ansökningsdagen, men fick därför ett tag på mig att landa mer i tanken och prata igenom med min fru om hur kombinationen präst och polis skulle fungera. För finns det möjligheter att jobba som både polis och präst kanske jag gör det.

Om han någonsin tvekade att bli polis på grund av sin ålder?

Inte alls. Det finns flera fördelar att komma in i yrket med några år på nacken, tycker han.

– Ett minus med min ålder är att jag skulle kunna vara lite sämre fysiskt, men det har inte varit ett problem för mig. Jag är ingen atlet men jag tränar och håller mig i form. Snarare upplever jag att min erfarenhet är en styrka. Ibland måste man ha sett, mött och pratat med människor för att förstå hur andra kan ha det.

Som äldst i klassen är Andreas Hernqvist nu i sluttampen på sin aspirantutbildning i Uddevalla och väntar på besked om att bli godkänd eller inte. När han är klar vill han först testa att jobba i yttre tjänst.

– Att jobba som ingripande polis är bland det roligaste jag har gjort i mitt liv. Innan var jag lite nervös för att behöva bråka och brottas med folk. Men efter ett ärende häromveckan där vi hade ett rätt stökigt bråk som vi löste hur bra som helst, så känner jag mig nu mycket tryggare. Man är faktiskt alltid två och är situationen för farlig kan man oftast backa.

Viktigaste egenskapen hos en polis är att kunna växla mellan olika sinnelag – att kunna vara lugn i ena stunden men också rapp och kvick när situationen kräver det, tycker Andreas Hernqvist.

– Man måste kunna skoja i polisbilen, men rätt vad det är ropas en situation ut i radion och då måste man kunna koppla om. Men det funkar inte heller att gå runt och bära med sig allt det jobbiga i tjänsten. 

”Först såg  jag bara hindren”

Med erfarenhet av taxiyrket och med hjälp av en personlig tränare klarade Anna Oscarsson Larsson polisutbildningen som snart 40-åring.

Anna Oscarsson Larsson, 51, hade jobbat som barnskötare och kört taxi när hon sökte jobb som radiokommunikatör på polisens länskommunikationscentral. Med flera års erfarenhet inom taxiverksamhet tyckte hon att det lät som likvärdiga arbetsuppgifter att hantera inkommande samtal och vara behjälplig med information.

Intresset för att själv få arbeta som ingripandepolis väcktes när hon jobbade nära den yttre verksamheten.

– Men samtidigt såg jag bara hindren. Skulle jag som en 1,61 lång snart 40-åring, med tre barn och ofullständiga gymnasiebetyg, sätta mig i skolbänken igen?

Istället började Anna Oscarsson Larsson en tjänst som utbildare inom polisens radiosystem på Polishögskolan och fick därmed mer insyn i utbildningen.

– Jag började prata med folk som sa att de tyckte att jag skulle passa ypperligt som polis. Till slut kände jag: Varför inte? Det här ska nog även jag klara av.

Men innan Anna Oscarsson Larsson kunde genomföra testerna var hon tvungen att komma i bättre form. Med hjälp av en personlig tränare kunde hon efter ett halvår genomföra antagningstesterna utan problem. Och även om utbildningen var tuff i början blev hon snart övertygad om att hon hade hamnat helt rätt.

– Lärarna var väldigt peppande och jag kände tidigt att vi alla hade samma mål. Jag fick backning av både familj och kollegor som sa att det här skulle passa mig eftersom jag har lätt att kommunicera med människor.  

efter utbildningen och en tid i yttre tjänst blev Anna åter igen utbildare för polisens radiosystem. Idag är hon områdespolis i Umeå.

Att hon bytte bana och blev polis har hon inte ångrat en sekund.

– Bredden är det fantastiska med det här yrket. Man får vara där det händer och hjälpa till, både i det lilla och i det stora. Alltifrån personen som står där och har fått sin cykel stulen, till tragiska händelser.

Att förstå sig på lagarbete, vara lyhörd och öppen inför det faktum att saker sällan är så svarta eller vita som de kanske först ser ut som på ytan, är viktiga egenskaper att besitta för en polis, menar Anna Oscarsson Larsson.

– Vissa kan säga: Det är väl bara att sluta med drogerna, men det är inte så lätt och det måste man ha förståelse för.

Anna Oscarsson Larsson vill uppmana andra som tvekar att studera till polis på grund av sin ålder att faktiskt våga.

– Har du ens tänkt tanken ska du absolut söka. Det finns enorma utvecklingsmöjligheter och det är ett yrke som innebär att man får vara med om både glädje och sorg. Det låter kanske klyschigt men jag har alltid tänkt att jag jobbar för medborgaren oavsett vad, och det är väldigt givande.

”Jag gjorde en omstart i livet”

Fyrbarnsmamman Pernilla Englunds arbetade som undersköterska när hon förverkligade sin dröm om att bli polis.

Redan som 16-åring visste Pernilla Englund, 46, att hon ville bli polis. Att få göra något konkret för samhället och jobba med människor var det som lockade. Men det skulle dröja många år innan hon tog steget. I gymnasiet gick hon vårdprogrammet för att det, enligt SYO-konsulenten, var ”bra att ha” inför en eventuell polisutbildning. Men någonstans kom hon av sig och började istället jobba som undersköterska.

– Sedan skaffade jag barn och hus väldigt tidigt så då kändes det inte aktuellt att plötsligt byta karriär.

Efter sin skilsmässa ville hon göra en omstart. Och tack vare stöttning och uppbackning från en bekant som jobbade som polis, tog Pernilla Englund upp sin gamla dröm, trots att hon var ensamstående med fyra barn och egentligen såg sig själv som lite för gammal för att börja om.

Pernilla fick en flygande start. Som tidigare längdskidåkare och orienterare med intakt tävlingsinstinkt, var antagningstesterna bland det roligaste på hela utbildningen tycker hon.

– Varje gång jag fick besked om att jag hade gått vidare var det som att vinna högsta vinsten.

Som nyexaminerad polis började Pernilla Englund att jobba i yttre tjänst innan hon påbörjade sin nuvarande roll som ungdomsutredare i Köping.

Pernilla, som tidigare varit idrottsledare, visste redan från start att hon ville jobba med ungdomar, eftersom hon anser att det är ett sådant viktigt uppdrag – det är här det kan gå snett och här man faktiskt kan göra skillnad.

Men det krävs vissa färdigheter för att hantera ungdomarna på ett bra sätt.

– Många av de jag träffar har olika diagnoser och andra svårigheter så det är viktigt att inte gå i gång och bli förbannad för att de inte beter sig så som jag förväntar mig, även om man såklart inte får bete sig hur som helst. Tålamod kommer man långt med.

Även om det finns likheter mellan att arbeta som undersköterska och som polis, finns det också en hel del som skiljer yrkena åt.

 – Som undersköterska kunde jag i högre utsträckning ta av mig arbetskläderna och gå hem. Men polis är jag hela tiden och folk kommer gärna fram i matbutiken och vill prata polisiära problem, speciellt när man bor på en liten ort som jag gör.

Men Pernilla Englund är glad att hon tog beslutet att byta yrke. Annars hade hon troligtvis alltid gått omkring och funderat hur det hade varit om hon hade vågat bytt bana.

– Jag har aldrig ångrat att jag pluggade till polis, det enda jag i så fall har ångrat är att jag inte gjorde det tidigare i livet.

Att poliskåren ska bestå av människor i olika åldrar ser hon som en självklarhet.

– Båda delarna behövs. Som ung kanske man är bättre på att hantera skiftomställningar exempelvis. Men när man är äldre så har man ofta ett annat lugn och mer tålamod.