Passé eller déjà vu?
"Säkerheten sätts främst". För femtio år sedan hälsade Svensk Polis på under en utryckningsförarkurs. Den beskrivs som "hård och svår". Utbildningen infördes 1958 för bilpatrullerande poliser.
Vad snackades det om inom polisen för 50 år sedan? Vi grävde i tidningens arkiv för åren 1969–70. En del känns antikt – annat känns igen.
En het nyhet i tidningen Svensk Polis år 1969 handlade om att polisen köpt in ytterligare en datamaskin. Därmed fick polisen fördubblad datakapacitet. Maskinparken var värd 11 miljoner kronor. Datorn kunde användas till exempel för rapportering av och förfrågningar om stulna bilar, ”en
rutin som har slagit synnerligen väl ut.” En motsvarande rutin för efterlysta personer höll på att tas fram.
Helt färskt var också ett databaserat person- och belastningsregister, med uppgifter om en persons brottsliga belastning. Aldrig kunde väl dåtidens poliser föreställa sig att de i framtiden skulle kunna göra slagningar i mobiltelefon ifrån bilen.
Målet var att börja använda datatekniken ännu mer under 1970-talet. Till exempel utredde man om ”datamaskin” kunde användas på ledningscentralerna för att dirigera utryckningsbilar.
– Det är ingen tvekan om att intresset för databehandling av olika uppgifter inom polisväsendet är mycket stort och att tron på vad som går att uträtta med hjälp av en datamaskin ibland tycks vara obegränsad, sa datachefen Sune Arkéus.
En annan nyhet för polisen var TV-teknik. Ett system med 40 kameror togs i bruk för ordningsövervakning i Stockholms tunnelbana. Även centralstationen i Göteborg skulle få TV-övervakning.
Längs motorvägar skulle nya hjälptelefoner sättas upp, väl synliga, för att snabbare kunna larma polis och ambulans – långt innan mobiltelefonernas tid. I anslutningen till telefonerna fanns förbandsskåp från Röda Korset.
Ett reportage kartlade den typiska bankrånaren. Hur såg han ut och hur gick han tillväga? Brottsutvecklingen var oroande. Antalet väpnade post- och bankrån hade fördubblats på ett år trots omfattande skyddsåtgärder. Några slutsatser var att bankrånaren var ung och pistolbeväpnad, men sällan sköt och oftast flydde till fots.
Idag är bankrån desto mer ovanligt, trenden är tydligt nedåtgående, medan till exempel bedrägerier på nätet har ökat.
Polisen brottades också med seriebrottslighet som ”på olika gebit florerat” i landet. Främst handlade det om kassaskåpsinbrott, cigarettstölder och antikkupper.
För att komma åt brotten hade ”samverkan denna höst blivit lösenordet för polisverksamheten”. Det betydde, vilket låter bekant, kontakt över länsgränser och med dåvarande rikskriminalen.
Polisen riksregistratur samlade in uppgifter om alla brott och lade in i ett register. Utredare kunde sedan söka i en mikrofilmsmaskin.
– Detta är en mycket användbar apparat som snabbt ger svar på de mest skilda frågor, sa en utredare.
En fråga lika aktuell idag som för femtio år sedan var rekrytering av nya poliser. Därför hade färgfilmen ”Att bli polis” tagits fram. Manus var skrivet av lärare vid polisskolan och filmen var, enligt reportern, ”barmhärtigt befriad från de romantiska aspekter som annars brukar läggas på polisyrket”.