Sökte en, fann en annan

Hösten 2011 försvann regissören Daniel Lind Lagerlöf under inspelningen av en Camilla Läckberg-film. Han letade inspelningsplatser vid havet i Tjurpannans naturreservat i Bohuslän, när hans kolleger upptäckte att han var borta. En stor räddningsinsats inleddes för att hitta honom.

Två dygn senare var en kvinna som bodde i närheten ute och letade vid klipporna. Hon hittade en sko och vad som såg ut som en arm och ringde polisen. När hon hjälpte polisen att leta hittade de också en ryggkota och fler benbitar.

– Ibland är det svårt att avgöra om ben kommer från en säl eller från en människa, men här satt delar fast i en skjorta, säger Sten-Rune Timmersjö, vid tiden utredare på länskriminalpolisen och numera gruppchef vid grova brott, polisområde Fyrbodal.

Kroppsdelarna skickades till Rättsmedicinalverket där dna-prov visade att de inte kom från den försvunne regissören. Den upphittade kroppen hade varit en längre tid i vattnet och det gick inte att avgöra ålder eller kön på personen.

Sökandet efter regissören gav inga resultat och polisen avskrev ärendet som en olycka, han antogs ha halkat på klipporna och omkommit.

Nu behövde polisen få svar på vilken person de hade hittat, och om det kunde ligga ett brott bakom. Förutom dna hade polisen lyckats få fram fingeravtryck och de började gå igenom listor med försvunna personer i området. En rad anhöriga hörde av sig. Kunde det vara deras släkting som äntligen hittats?

– Det är många som försvunnit i havet, i fartygsolyckor och annat. Varje fynd brukar väcka hoppet hos drabbade familjer att få ett avslut, säger Sten-Rune Timmersjö.

Men inga sökningar i fingeravtrycksregister eller jämförelser mot dna gav träff. Sten-Rune Timmersjö och hans kolleger kontaktade en kunnig skjorthandlare för att se om det gick att spåra skjortans ursprung och var den hade sålts. Skjorthandlaren skulle just resa till Kina och föreslog att han kunde ta med en bit av skjortan och fråga tillverkare där. Kineserna såg att den var av billig kvalitet och troligen tillverkad i Indien eller Pakistan, men spåret ledde inte polisen vidare.

Efter en utökad rättsmedicinsk obduktion skrev rättsläkaren att skelettdelarna kom från en man. Utredarna bestämde sig för att vidga sökfältet och tog hjälp av polisens internationella enhet för att skicka förfrågningar till först de nordiska grannländerna, sedan ännu fler länder via Interpol, bland annat Polen, Ryssland och Tyskland. Ett efter ett kom svaren in, men inget av länderna hade fått träff i sina register. Förrän våren 2012, när Interpol i England meddelade att de hade en försvunnen person med matchande dna.

Polisen begärde ut dna-profilen från England för att dubbelkolla hos Rättsmedicinalverket att det var rätt person.

– Det var perfekt match. Den brittiska polisen kunde betrakta personen som funnen, säger Sten-Rune Timmersjö.

Den försvunne personen visade sig vara en 89-årig man, Francis Harold Hemsley, kallad John. Han misstänktes ha hoppat överbord från ett kryssningsfartyg mitt ute på Nordsjön ett halvår tidigare. Nu hade hans kvarlevor spolats upp vid klipporna i Sverige.

Den engelska polisen hade gjort en grundlig utredning för att utesluta brott kring hans försvinnande och de svenska utredarna fick ta del av en smått otrolig men tragisk historia.

Innan John Hemsley hoppade från båten hade han lämnat ett kuvert adresserat till kaptenen, med sitt pass, lite pengar och ett brev där han skrev att han tagit sitt liv och inte ville att man skulle leta efter honom. Han tackade kaptenen för en fin kryssning och bad om ursäkt för eventuellt extrajobb på grund av självmordet.

När brevet nådde kaptenen var John Hemsley redan försvunnen. Besättningen larmade polis och väl i hamn förhörde den engelska polisen både personal och passagerare innan de fick gå av båten. Senare förhörde de även släkt och vänner.

– Vår utredning var klar när vi fick fram hans identitet, men genom den engelska utredningen fick vi också en bild av mannens liv och en förklaring till varför han hamnade där, säger Sten-Rune Timmersjö.

John Hemsley hade ingen egen familj. Han hade levt ett äventyrligt liv, rest världen runt, bestigit berg och stridit under andra världskriget med nepalesiska ghurkasoldater. Han hade gripits som misstänkt spion i Sovjet och bott i bland annat Sri Lanka. De senaste åren hade han bott på ett äldreboende, men tyckte inte om tanken på att bli gammal och helt beroende av andra. Istället för att låta skattepengar slösas på honom ville han avsluta sitt liv, skrev han i de avskedsbrev som han hade förberett till olika personer.

De svenska utredarna hade kontakt med en kvinnlig kusin till John Hemsley om att transportera kroppen hem till England, men hon sa att om han hade valt att dö till havs ville han säkert vila där han hamnade. Kvarlevorna kremerades och begravdes såsmåningom i Grebbestad.

I somras sändes Sveriges radio dokumentären ”Saknad till havs” där journalisten Alexander Gagliano bakspårade historien och intervjuade personer som kände John Hemsley. Hans nyfikenhet väcktes redan 2012 när han läste en TT-notis om att polisen hittat en annan kropp och lyckats identifiera den. Efter att ha pratat med den numera pensionerade utredaren Thord Halvarsson kunde han inte släppa historien. Var engelsmannen det svarta fåret i släkten eftersom ingen ville ha kvarlevorna tillbaka?

I den engelska utredningen fanns mängder av berättelser om John Hemsleys liv, både hans egna brev och texter och vad vänner berättat. Alexander Gagliano hittade även en tv-serie där John Hemsley och några vänner på ålderdomshemmet får lära känna en grupp ungdomar. Det hade John Hemsley glatt sig åt och skrev i breven till vännerna att skattepengarna borde gå till den unga generationen istället.

I efterhand har Alexander Gagliano förundrats över hur många personer som arbetade med de upphittade benresterna. Han räknade till uppåt 60 personer, med poliser från olika delar av landet, forensiker, rättsläkare och skjortexperter.

– En persons val vid en specifik tidpunkt gjorde att så många involverades.

Han fascinerades också av hur slumpen spelat in.

– Att precis när man letade efter regissören så gjorde vindar och strömmar att en annan kropp spolades i land, och en boende gick förbi precis då och upptäckte det, säger Alexander Gagliano.

Det är inte ovanligt att polisen får ta hand om skelett eller rester av en människa som hittas vid stränderna. I våras fick en person som fiskade i havsbandet upp en underkäke som visade sig vara från 1600-talet, troligen ur en koleragrav. Under sensommaren hittades en person utanför Orust som försvann i våras.

Men fallet med den 89-årige äventyraren har fastnat i minnet hos
Sten-Rune Timmersjö. 

– Det var ovanligt eftersom vi sökte en person och hittade en annan, och för att historien kring honom var så speciell.

Sten-Rune Timmersjö lärde sig mycket genom fallet, han hade direktkontakt med brittiska utredare och lärde sig hitta rätt kanaler för samarbete med andra länder. På den tiden gick det mesta genom polisens internationella SPOC, single point of contact. Numera finns internationella operativa handläggare, IOH, i regionerna.

– De hjälper till när ett ärende involverar fler länder och är ett jättevärdefullt stöd, inte bara vid försvunna personer, säger Sten-Rune Timmersjö.

I sitt avskedsbrev bad John Hemsley polisen att inte leta efter honom, men den brittiska polisen lade stora resurser på att utreda försvinnandet. Det tycker Sten-Rune Timmersjö var helt rätt.

– Det är alltid bra att utreda så långt det går. Svensk polis får ibland kritik för att göra för dåliga dödsfallsutredningar, men den engelska polisen verkade ha lite bättre resurser. Tack vare den gedigna utredningen kunde de utesluta brott, att någon skulle ha slängt honom över bord.