Dödsorsak: förgiftning

Rösten i telefonen fick grannarna Magnus och Anna att rusa upp ur sängen. ”Han andas inte!”. Klockan var tio i elva på kvällen den 17 februari 2018 och de hade just lagt sig när Barbara, sambon till deras granne Ove, ringde efter hjälp. De sprang snabbt ner till grannhuset i det lantliga Furusund i Norrtälje och ringde 112.

På sängen låg Ove blek och kall, men larmcentralen stöttade dem via telefon att göra hjärt- och lungräddning ända tills ambulanshelikoptern landade i hästhagen utanför, en kvart senare.

Magnus reagerade på att sambon Barbara var så likgiltig och att hon upprepade att det inte var någon idé med återupplivningsförsöken. Magnus hade varit nere hos dem tidigare på kvällen när Barbara ringt och behövt hjälp att bära Ove till sängen. De hade suttit och ätit middag men Ove, som hade vissa problem med alkohol, hade blivit så full att han hade däckat, sa Barbara. När de skulle lyfta upp honom i sängen bajsade han på sig.

Barbara sa att de skulle låta det vara och ville att Magnus skulle gå. Senare sa hon att hon hade satt sig för att kolla på en film och inte tittat till Ove mer. När Magnus och Anna kom ner vid elvatiden låg Ove fortfarande i sin avföring. Ambulanssjukvårdarna kunde inget mer göra, och vid två på natten kom en jourläkare och förklarade honom död. Polis var inte på plats och kontaktades heller inte av läkaren.

Läkaren frågade om obduktion och enligt Anna sa Barbara nej. Då påminde Anna om att Oves barn kanske ville ha det. Kroppen fördes till Danderyds sjukhus.

Barnen fattade misstankar

De vuxna barnen, en dotter och två söner, anade tidigt att något inte stämde. De hade inte haft så bra kontakt med pappan de senaste åren. Kontakten hade blivit sämre efter att han träffat Barbara för ett år sedan. De misstänkte att hon utnyttjade honom ekonomiskt och direkt efter Oves död hände saker som gjorde att framför allt dottern Lotta blev misstänksam mot Barbara. Hade hon någonting att göra med Oves död?

Lotta kontaktade sjukvården och ville att Oves kropp skulle skickas på rätts-
medicinsk obduktion. Hon berättade även om pappans alkoholmissbruk. Patologen på sjukhuset tog hennes uppgifter på allvar, och skrev en remiss till polisen så att en obduktion kunde bli av.

Beslutet om obduktion var en i raden av lyckliga omständigheter, när polisen ett halvår senare började sin utredning om mord. Då var Ove sedan länge begravd och kremerad. Hade obduktionen inte gjorts, hade inga prover med lårblod funnits sparade att göra nya tester på. 

Efter den första obduktionen bedömde dock rättsläkaren dödsfallet som naturligt. Det gick visserligen inte att avgöra dödsorsak, men sammantaget kunde tidigare hjärtproblem och alkoholmissbruk spela in, skrev rättsläkaren i rapporten.

Berättade olika versioner

Dotterns misstankar mot Barbara berodde delvis på att saker plötsligt försvunnit från huset, allt från armbandsur, ringar, oljemålningar och träningsredskap, liksom smycken från guldsmedsbutiken som pappan drev i centrala Stockholm.

Barbara berättade också en helt annan version om vad som hänt under dagen än vad grannen Magnus gjorde. Barbara påstod att Ove varit full hela dagen, medan Magnus hade träffat honom halv tre på eftermiddagen i nyktert tillstånd. Först vid besöket klockan sju märkte Magnus att Ove var påverkad, och förvånades över hur snabbt det gått. Obduktionen motbevisade också att Ove varit särskilt berusad, han hade bara låga halter alkohol i blodet. Barbara sa att Ove klagat på huvudvärk innan han däckat, men hon ringde inte efter ambulans.

Dessutom var Oves mobil försvunnen. Barbara sa att Ove hade tappat den när han körde motorcykel i snön, men motorcykeln var sönder visste Magnus.

Efter pappans död stämde barnen och några andra släktingar träff med Barbara i pappans guldsmedsbutik för att få nycklar och reda ut vissa frågor. Då tyckte de att hon betedde sig konstigt.

Samma dag som begravningen i början av mars fick Lotta ut samtalslistor från pappans mobil och fick veta att någon ringt från telefonen till Kuba, Barbaras hemland. Tidpunkten för samtalet var efter att telefonen enligt Barbara skulle ha försvunnit. Lotta berättade om det för polisens dödsfallshandläggare. Men dödsfallshandläggaren minns inte att något nämndes om att Barbara kunde ligga bakom Oves död, utan rådde syskonen att polisanmäla stölderna. 

Det gjorde de någon vecka senare och lämnade in en lång lista på saknade föremål.

Försäkringsbolag hörde av sig

I maj var Lotta på semester i Grekland när en handläggare från försäkringsbolaget If ringde. Försäkringsbolaget hade fått in en begäran om ersättning från Barbara för en förlorad ring och nu ville handläggaren kontrollera det bifogade värderingsbeviset på 132 000 kronor. Värderings-
beviset kom från pappans guldsmedsbutik och innehöll några stavfel. Försäkringen var även relativt nytecknad vilket hade väckt misstankar. Handläggaren ringde dottern Lotta som var representant för dödsboet.

Lotta berättade vad som hänt och handläggaren, som tidigare varit polis, fick dåliga vibbar. Hon hjälpte Lotta att tolka den första obduktionsrapporten och efter att ha diskuterat med kolleger rådde hon Lotta att begära nya tester av pappans blod. Kunde det handla om förgiftning?

Nya tester efter gift i blodet

Vid en vanlig obduktion testas blodet bara mot vissa standardämnen, men med en så kallad utökad screening går det att leta efter andra substanser, till exempel olika gifter. Prover av lårblod sparas i Linköping i ett år, så än var det inte för sent. Det som krävdes var en formell polisanmälan om mord, och när dottern Lotta lämnade in den i början av juli var bollen i rullning.

Det var samma rättsläkare som ansvarade för de nya testerna. När provresultaten kom ringde hon polisen direkt.

I Oves blod fanns dödliga halter av cyanid. Han hade med största sannolikhet dött av förgiftning.

Många oklara omständigheter

När grova brott-utredarna Kenneth Eriksson och Daniel Josefsson i polis-
område Stockholm nord kom tillbaka från sommarsemestern fick de ärendet på sitt bord. De startade en kartläggning och åkte runt och förhörde inblandade. Av taktiska skäl berättade de inte direkt för de anhöriga om de preliminära provsvaren.

Redan när de gick från det första förhöret med dottern kände båda att det fanns många märkliga omständigheter. 

– Alla saker som försvunnit, att Barbara hittat på att Ove var full, att hon ringt Kuba och låtit honom ligga i sin avföring utan att titta till honom. Det var konstigt inte minst med tanke på att hon jobbade inom vården, säger Daniel Josefsson.

När Lotta anmälde mordet i juli upplevde hon att polisen inte var så tillmötesgående och tog emot hennes polisanmälan motvilligt. Nu var hon lättad att polisen tog tag i ärendet och hon bidrog med en tidslinje och eget material hon samlat in.

Samtal på mobilen inspelade

En till av utredningens lyckliga slumper var att grannen Magnus hade en app på sin mobil som spelade in samtal. Den använde han normalt i sitt jobb som hantverkare. Tack vare den fick polisen tillgång till ett samtal mellan Magnus och Ove vid fyratiden på morddagen. Det var viktigt för att fastställda tidpunkter och Oves sinnesstämning. Han lät varken nedstämd eller berusad.

– Samtalet spelades senare upp under rättegången så att alla fick höra, säger Kenneth Eriksson.

En svårighet för utredarna var att de var sena i starten. Det hade gått ett halvår sedan det misstänkta brottet, det hade inte gjorts en brottsplatsundersökning, det gick inte att få ut telefonlistor och det saknades teknisk bevisning. Både huset i Furusund och guldsmedsbutiken i stan var sålda till nya ägare.

Polisen jobbade enligt uteslutningsmetoden. Var det en olycka, ett självmord, var sambon Barbara eller någon annan skyldig?

– Vi hade inga klara bevis så det gällde att hitta omständigheter, säger Kenneth Eriksson.

Hittade smycken och mejl

Uppgifterna som utredarna fick fram i förhör ledde till beslut om att anhålla Barbara. Den 2 oktober gjorde polisen husrannsakan på fyra adresser samtidigt och grep henne i en lägenhet. Där bodde hon med en ny man, som hon hade gift sig med. Polisen hittade en mängd smycken och saker som anmälts stulna.

I hennes mobil och dator hittade polisen annat intressant material. Barbara hade gjort sökningar relaterade till giftmord och cyanid. Hon hade alla Oves lösenord och kontonummer antecknade. En raderad anteckning i mobilen hade rubriken ”Muerte de Ove”, Oves död. I ett mejl till sin halvsyster klockan fyra på morgonen skrev hon att Ove dött för exakt åtta timmar sedan. Det tydde på att Ove dött mellan klockan 19 och 20, betydligt tidigare än när Barbara ringde efter grannarna.

I mejlet skrev hon också att ”drycken tog hans liv” och att systern kunde förvänta sig pengar inom kort. Barbara nekade till alla anklagelser och släpptes på fri fot igen.

Giftburkar i butiken

När Oves barn fick veta att han dött av förgiftning berättade de om burkar med cyanid som funnits i guldsmedsbutiken. Guldsmeder använder substansen till bland annat förgyllning. Några av burkarna var gamla och hade troligen funnits där ända sedan deras farfar drev butiken. En burk var märkt med en dödskalle vilket skrämde dem när de var små.

När butiken såldes hade en av pappans kollegor i branschen tagit hand om burkarna. Polisen kunde spåra burkarna, men det gick inte att få fram några fingeravtryck eller dna. Barbara hade dessutom jobbat en del i Oves butik och kunnat lämna avtryck då.

Spåret att Oves död var en olycka kunde polisen avfärda. Han använde visserligen cyanid i sitt arbete, men giftet kunde inte lagras i kroppen genom kontakt med huden. Han brukade heller aldrig ta med sig några jobb till huset i Furusund. För en så hög koncentration som Ove hade i kroppen var det troliga att han fått i sig giftet via mat eller dryck. Det snabba sjukdoms- förloppet tydde på att det kunde ha hänt vid middagstid.

Självmord kunde också uteslutas efter förhör med släkt och vänner. Ove drack visserligen mycket ibland, men visade aldrig tecken på depression. Hans ekonomi var inte heller särskilt god men det hade varit konstant över en längre tid. Han såg fram emot att ta emot ett av barnbarnen som inte varit hos honom på länge en kommande helg, och han hade bemödat sig att ringa och reklamera en blomleverans som inte kommit fram ordentligt på alla hjärtans dag.

Inte heller hittade utredarna något som tydde på en annan misstänkt gärningsperson än Barbara. Grannen Magnus, till exempel, hade en god relation med Ove, de hjälpte varandra och brukade umgås och ta ett glas ihop. Han såg Ove som en slags extrapappa.

Häktades för andra gången

Efter hand byggdes misstanken mot Barbara upp ännu mer. Utredarna upptäckte hela tiden nya saker. Hon hade skrivit ett testamente om att ärva den nya mannen, vilket gjorde utredarna osäkra på hur länge de vågade vänta med att gripa henne. I oktober anhölls hon igen och blev kvar som häktad. Då hade hon raderat mängder av poster i sin webbhistorik.

Utredningen visade att tre tidigare pojkvänner hade anmält henne för stöld av kontanter och värdesaker och för att ha lurat dem på pengar, men alla ärenden var nedlagda. Några av de stulna värdesakerna hittades senare gömda i den nya mannens lägenhet, bland annat ett par ljusstakar värda 250 000 kronor.

Det framkom också att Barbara och Ove hade bråkat en del, att han misstänkte att hon var otrogen och att hon ljugit om olika händelser, senast om en lokal som Ove lånat henne pengar för att köpa. Hon sa att hon höll på att sälja den för att få in pengar, vilket inte stämde.

– Till slut fick vi lov att sluta vända på alla stenar och hoppas på att det vi fått fram skulle räcka i rätten, säger Daniel Josefsson.

Nekade till brott

Utredarna kunde inte avgöra motiv för mordet, om det varit ekonomiskt eller på grund av relationen. De kunde heller inte bevisa hur Ove hade fått i sig giftet, och Oves mobil hittades aldrig. Barbara hävdade hela tiden att hon inte gjort något fel och sa att allt berodde på språkförbistringar, eftersom svenska inte var hennes modersmål. Det enda hon medgav var att hon tagit Oves förlovningsring.

– Den hittades i hennes handväska åtta månader senare, vilket vi tyckte var udda, säger Daniel Josefsson.

I april 2019 var utredningen klar och åklagare Madeleine Pettersson väckte åtal för mord och grov stöld. Hon yrkade på livstids fängelse.

– Det är ett indiciemål men det är många omständigheter som pekar på henne, sa hon i intervjuer.

Det ansåg även rätten. I maj dömdes Barbara till 16 års fängelse av Norrtälje tingsrätt. I domen går rätten på utredarnas linje att både självmord och olyckshändelse är uteslutet, och att det är orimligt att någon annan än sambon skulle ha begått brottet. Barbara är den enda som var på plats vid händelsen och hon hade tillgång till Oves butik och den cyanid han förvarade där, även om det inte gick att bevisa att giftet kom från just de burkarna.

Rätten skriver också att Barbara lämnat motstridiga uppgifter, både om Oves
berusning och vilken tid han avlidit. Enligt rätten tyder mycket på att hon vetat att Ove legat död i flera timmar innan hon kallade på hjälp.

I augusti skärpte hovrätten domen till 18 års fängelse på grund av flera försvårande omständigheter. Ove dödades i sitt eget hem, av en närstående och befann sig i en skyddslös ställning utan möjlighet att påkalla hjälp.

Utredare fick jobba fredat

Från och med dagen när Barbara häktades fick Kenneth Eriksson och Daniel Josefsson jobba fredat med ärendet, vilket de menar var avgörande:

– Vi fick chansen att göra ett bra jobb och gjorde allt vi kunde. Det känns bra att det ledde till en fällande dom.

Avgörande var också dottern Lottas envishet och ansträngningar för att faktiskt få till en utredning. Men Kenneth Eriksson och Daniel Josefsson är inte säkra på att polisen kunnat göra mer i det initiala skedet.

– Dödsfallshandläggarna hanterar hundratals ärenden varje år och kan inte starta en mordutredning varje gång en släkting misstänker något, säger Kenneth Eriksson.

– Men när vi fick fram all information i det här fallet var det så mycket som inte stämde, det var mer än bara osämja om arvegods, säger Daniel Josefsson.

Ärendet har väckt en diskussion på rättsmedicinområdet om vilka ämnen som borde vara standard att undersöka vid en vanlig obduktion.

– Förgiftning är ovanligt men det finns säkert ett mörkertal med fall som aldrig upptäcks. En bredare screening skulle kanske avslöja fler, säger Daniel Josefsson.  

Fotnot: Lotta, Magnus och Anna är fingerade namn.