"Tack för käftsmällen"

Den 28 april 2008 skulle Sanna Bråding intervjua en världsartist för radiokanalen P3 på hotell Rival i Stockholm. Hon var hemma och fixade sig när det knackade på dörren. Hon förstod direkt att det var polisen, i flera månader hade hon haft på känn att något skulle hända. ”Det är nu det händer”, tänkte hon och försökte väcka liv i sin dåvarande pojkvän som låg och sov. ”Det är lugnt, du nojar bara”, sade han och somnade om.

Det knackade igen. ”Det är polisen, vi vet att ni är där!” När Sanna öppnade stod fem poliser utanför. Det enda Sanna tänkte på var den där intervjun hon skulle göra och försökte övertala poliserna att följa med henne. Sedan kunde de gripa henne. ”Jag kommer inte prata med er annars!”

Det blev ingen intervju och på väg till polishuset på Kungsholmen sjönk insikten in: Nu hade hennes livsstil gått ut över någon annan, över jobbet. Nu var det inte hennes eget problem längre.

Polisen hade sedan en tid tillbaka haft span på henne och filmat när hon köpte droger av en känd langare. I tingsrätten dömdes hon till tre månaders fängelse och skyddstillsyn för narkotikabrott och ringa narkotikabrott. I hovrätten ändrades det till en månads fängelse och skyddstillsyn med föreskrifter om vård.

När hon fördes till arresten den där dagen, kände hon sig för första gången i livet helt lugn. Nu var hon på botten. Nu kunde hon inte sjunka längre. Det måste vara nu det vänder. Det enda Sanna bad personalen om, var penna och papper. Sedan satt hon och skrev och skrev och skrev.

Den kvinnliga polisen som höll förhören kände igen Sanna och sade: ”Jag fattar inte varför du har gjort det här. Du har ju förstört ditt liv, hela din karriär!” Sanna blev tyst, stannade upp och svarade: ”Jag tror det var precis det här jag behövde.”

Förra våren skrev Sanna själv om händelsen på Instagram:

”Idag är det 10 år sedan som mitt liv tog en kraftig vändning. Det där totala bottenläget som jag så länge hade väntat på. Idag för 10 år sedan knackade fem poliser på min dörr, gjorde razzia i min lägenhet och grep mig, spillran av mig, för narkotikabrott. Min räddning.”

För Sanna blev det en möjlighet att stanna upp och ta tag i saker. Hon, som hade flytt från sig själv i nästan 20 år.

– Jag ser på det som hände med en otrolig tacksamhet, som också handlar om att jag hade kraften att vända det. Alla har sitt mörker men någon gång måste man ta tag i sitt liv. Det som hände är inget jag skäms över, det är därför jag säger att jag bär mina ärr som medaljer, säger hon.

Sittandes i polishuset insåg hon att hon hade en lång och mycket jobbig resa framför sig, dessutom i offentligheten. Det tog inte lång tid innan gripandet nådde löpsedlarna: ”Sanna Bråding greps för kokain”. Det är en av anledningarna till att hon inte enbart är tacksam gentemot polisen. I artiklarna beskrevs delar av förhöret.

– Någon måste ha läckt. Jag frågade om jag inte ens kunde lita på dem!

2016 gav Sanna ut boken ”För mycket av allt” som handlar om hennes resa och hur hon vände sina erfarenheter. Förhoppningen är att gjuta mod i andra: det behöver inte vara hopplöst, hur mörkt det än ser ut. 

– Det är därför jag pratar om det här. Att det ska finnas en större mening. Om jag vill gå i bräschen för att vi ska våga visa våra sårbarheter, så måste jag göra på det här sättet. Min historia skiljer sig inte från andras.

Sanna menar att folk har så lätt att döma, men att det alltid finns ett varför. En anledning till att människor hamnar där de hamnar. För hennes del började det när hon var 11 år med en rad olika flyktbeteenden som ätstörningar, missbruk och relationer där hon blev medberoende.

Hon själv hade ingen negativ syn på poliser då, men rörde sig i kretsar där polisen var något dåligt.

– De åsikterna fanns hela tiden runt mig, även om jag inte delade dem. Min
situation handlade inte om att jag ville leva det kriminella livet, utan för att försöka hantera mitt mående och mitt liv.

Efter gripandet märkte hon hur många vände henne ryggen, och att det finns ”fina” och ”fula” flyktbeteenden. Det var helt okej i omgivningens ögon att svälta sig, men inte att ta droger. Många vände henne ryggen, men Sanna är noga med att påpeka att hon inte är bitter.

– Det är bara du själv som kan göra det bra, med hjälp av människor omkring dig så klart. Jag jobbar fortfarande hårt med mig själv och det är extremt tufft. Det är å andra sidan det som ger den största utdelningen. Jag fick ju mitt liv tillbaka.

Hennes Instagraminlägg avslutas så här:

”Idag firar jag denna dag, dagen som för alltid förändrade mitt liv. Tack för käftsmällen. Tack för uppvaknandet. Tack för kraften att ta mig igenom dessa 10 år av inbördeskrig på insidan. Tack för all belöning på vägen. Tack Livet!!!”