JavaScript är inte påslaget i din webbläsare. Vi rekommenderar att javacsript är aktiverat i webbläsaren, för bästa användning av webbplatsen.
Sök på polisen.se

Hur bevaras dna på bästa sätt?

Dykare från sjöpolisen plockar upp knivar för forskning. +2

  • Dykare från sjöpolisen plockar upp knivar för forskning.
    Dykare från sjöpolisen i polisregion Stockholm hämtar upp knivar som legat på botten i en vecka. Nu ska de analyseras av forensiker. Bild: Minna Ridderstolpe
  • Knivar och mobiletelefoner försvaras i luft eller vatten.
    Knivar förvarade i förpackningar med luft (till vänster). Knivar förvarade i vatten (mitten). Mobiltelefoner förvarade i luft (till höger). Bild: Minna Ridderstolpe
  • Fingeravtryck på mobiltelefon
    Inringat syns ett fingeravtryck som satts på mobilen. Efter en vecka på botten av en sjö ska nu avtrycket analyseras. Bild: Minna Ridderstolpe
Bild /3

Det pågår ett samarbete mellan Uppsala universitet och polisen. Målet är att hitta den bästa metoden för att bevara dna på bevismaterial som legat i vatten.

Två dykare från sjöpolisen i Stockholm lägger ner föremål på botten av Mälaren. Det är knivar, mobiltelefoner och plastbitar med silver- och packtejp. Alla bär dna-spår. 

Platsen är särskilt utvald, för att minimera risken att någon plockar upp sakerna. Det som ska undersökas är hur dna-spåren påverkas över tid
i olika miljöer.

– Det finns inga tidigare studier kring det, säger Anastasia Haratourian som studerar forensisk vetenskap på masternivå vid Uppsala universitet. Projektet är hennes examensarbete.

Huvudmålet med projektet är att utveckla en ny metod för hanteringen av bevismaterial som legat i vatten, en metod som förhoppningsvis kan införas i sjöpolisens rutinarbete.

Föremålen kommer ligga olika lång tid i vattnet. Några av dem ska plockas upp efter två dygn, några efter en vecka, och andra efter antingen tre eller sex veckor.

Sedan kommer de förvaras på olika sätt. Några får ligga kvar i vatten, andra ska förvaras i luft, några i kvävgas och några ska frysas ned. Allt för att hitta den optimala miljön.

– Resultatet kan underlätta arbetet för NFC, på så sätt att föremålen kan förvaras över längre tid utan att dna-spårens kvalitet påverkas, säger
Anastasia Haratourian.

En av dykarna som jobbar med projektet är Ricard Sievertz. Han och hans kolleger inom sjöpolisen har länge pratat om behovet av den kunskap som man inom projektet håller på att ta fram. Han ser fram emot resultatet – framför allt svaren på frågorna om tidsaspekten.

– Säg att en kniv har försvunnit i vattnet. Måste vi dit och leta direkt? Eller kan vi vänta? Sådana frågor kan projektet ge svar på, säger han. 

Fler och fler frågeställningar dyker upp under arbetets gång. Ricard Sievertz hoppas att de ska kunna undersökas i framtida projekt.

– I det här arbetet lägger vi föremålen i Mälaren. Men hur skulle de påverkas i havsvatten? Eller i bräckt vatten? Kanske skulle resultatet bli annorlunda, säger han.

Projektet påbörjades i januari och resultaten väntas vara klara i maj.   

Projektet sker i samverkan mellan Uppsala universitet och polisens forensiska sektionen i region Stockholm och sjöpolisen i Stockholm.

Till toppen