"Ett riktigt rovdjur"

Polisen Jakob Jonsson tittar in i ett skrev. Vi sitter framför datorskärmarna på polisstationen i Gävle och kartlägger hur många sexannonser som ligger ute på nätet just nu, en solig dag några veckor före sommarsemestern. Det är ett tiotal och de flesta prostituerade håller till på det stora och centrala Järnvägshotellet. På ena sidan i rummet sitter poliserna Jakob Jonsson och Hasse Norlén och skriver varsin minneslapp – och samlar kraft.

Om några minuter ska de göra något som de aldrig tidigare gjort, nämligen ringa sina första torsksamtal.

– Det är bra att ni är nervösa. Kvinnorna är vana vid att sexköparna är nervösa så ni kommer bara låta trovärdiga, säger Simon Häggström, kriminalinspektör människohandelsgruppen vid nationella operativa avdelningen i Stockholm som är här för att under en insatsvecka utbilda hur polisen arbetar mot prostitution.

Mittemot sitter kollegerna Sofia Rådman, områdespolis, och Emma
Hamrén, ingripandepolis i Hudiksvall.

– Det är så otroligt främmande att ringa och boka ett samlag, liksom. Vi är glada att vi slipper! säger Sofia.

Använd ditt eget förnamn, då minskar risken att snubbla på orden. Gå in i en roll, ungefär som när du spanar. Och var beredd på att hänga med i svängarna – du vet aldrig vart telefonsamtalet tar vägen. Det är några av råden som de manliga poliserna får. När de erbjuds att gå iväg och ringa i varsitt tyst rum, ser de lättade ut.

"Vad kostar en halvtimme?" "Adress?" "Nils", står det i tre punkter på den lapp som Jakob tar med sig. I sista stund valde han att skaffa sig ett annat namn.

Efter några minuter kommer Hasse tillbaka, högröd i ansiktet.

– Jag hörde mig själv fråga "Are your boobs real?" Jag begriper inte varför jag sa så!

Men bakom den på ytan skämtsamma stämningen ligger en allvarlig grund.
Syftet med att ringa upp de prostituerade är att på några få minuter sopa in så mycket information som möjligt, som i exakt i vilket hotellrum de är och hur länge de tänker stanna kvar i stan. Då kan poliserna lägga upp strategin för när, var och hur man ska slå till mot de sexköpare som väntas dyka upp.

– Kvinnorna har ju inte gjort något olagligt utan är nästan undantagslöst offer själva för organiserad människohandel, ofta i kombination med fattigdom,
psykisk ohälsa eller sexuella övergrepp, säger Simon Häggström.

Vid utsättningen på polishuset i Gävle några timmar tidigare gick han igenom för ett 30-tal poliser och representanter för socialtjänsten och åklagarkammaren hur den internationella människohandeln ser ut.
En människohandel som pågår i snart sagt varje mellanstor svensk stad idag.

– Många tänker Stockholm, Göteborg och Malmö när de hör ordet prostitution. Men de senaste åren har det här brottsområdet flyttat fram sina positioner avsevärt. Hur många har bra kunskap om det? frågade Simon Häggström retoriskt.

Ingen räckte upp handen.

Handel med människor är idag den tredje mest lukrativa brottstypen i världen, efter droger och illegal vapenhandel. Förklaringen är öppnare gränser, digitaliseringen och det faktum att man till skillnad från ett parti droger eller vapen kan sälja en kvinnas kropp flera gånger om. För ett människohandelsnätverk som har kontroll på 15-20 kvinnor i olika länder samtidigt blir det snabbt väldigt lukrativt. Ovanpå det har Europa inte ens någon gemensam lagstiftning mot prostitution och straffen är förhållandevis låga.

– Det kan till och med vara värt för en mäniskohandlare att sitta av några år
i fängelse, säger Simon Häggström.

De flesta kvinnor som prostituerar sig i Sverige kommer från Rumänien, Bulgarien och Nigeria. Så gott som samtliga nigerianskor kommer från en och samma delstat, nämligen Edo state, och vi får se en film som visar varför. Edo state är den fattigaste i Nigeria och invånarna är djupt präglade av en nigeriansk folktro kallad juju – eller voodoo.

"Juju för oss är vetenskap. Det är en absolut sanning som vi vuxit upp med sedan vi föddes", säger en kvinna i filmen.

Enligt juju lever vi i två världar, den synliga och den osynliga som består av goda och onda andar som kan sända både lycka och sjukdom och död över familjen. Det här utnyttjas för att tvinga iväg kvinnor till Europa för att prostituera sig och dra in pengar. Innan avfärd får de nämligen gå igenom en ritual som bland annat innebär att de aldrig får avslöja syftet med resan och aldrig prata med polis. Då är det inte så konstigt om de vägrar samarbeta när en svensk konstapel senare kommer med penna och anteckningsblock och ställer frågan "är du utsatt?"

– Ni måste ha den här bakgrundskunskapen för att förstå att nigerianskorna är en stor utmaning men absolut inte omöjliga. Annars kan man bli galen på dem när de nekar i sten, eller blir arga på er, säger Simon Häggström.

Klockan närmar sig 14.00, syret i rummet är slut för länge sen och det är dags att gå från ord till handling. Den vanligaste reaktionen Simon Häggström får från kolleger runt om i Sverige är att "vi visste inte att det fanns så mycket prostitution i vår stad!" Redan samma kväll skulle vi få ett kvitto på läget i Gävle.

Några kvarter från Järnvägshotellet sitter Jakob Jonsson i keps och munkjacka i framsätet på bilen. Han har lyckats boka en träff med en Evelyn, 22, och ska nu gå till hennes rum och knacka på, se att hon öppnar, och snabbt hitta på en förevändning att backa ur. Målet är ju bara att veta vilken dörr vi ska spana på. Jakob får beröm för att han var en naturbegåvning när han ringde och bokade träffen. Själv funderar han på om det är bra eller dåligt.

Runt hotellet har Jakob, eller sexköparen "Nils" som han nu ska spela, grupper av kolleger utposterade. Inne på hotellet finns några spanare som gömmer sig på en gemensam toalett i korridoren. Vid utgången finns en gripgrupp och i byggnaden mittemot hotellet har vi lyckats skaffa en holk, ett rum att spana från. Hela tiden cirkulerar Simon Häggström mellan grupperna för att coacha. Jakob plockar av sig lite utrustning inne i bilen, men inte pistolen, och tittar bort mot hotellet.

– Om jag var nervös när jag ringde, är det ingenting mot nu, säger han.

– Jag förstår. Själv hade jag ingen saliv kvar i munnen första gången. Känns det okej? säger Simon Häggström.

– Nej, säger Jakob och går iväg.

Medan vi väntar på honom kollar vi vår gemensamma chattgrupp i mobilen som minst sagt går varm. Alla inblandade följer varenda steg som kollegerna tar och nya saker händer hela tiden: "Hasse har också fått en dejt, med Sexy Milla!"

Efter en liten stund kommer Jakob tillbaka, sätter sig i bilen och gör high five.

– Det var som att hoppa bungy jump!

Nu vet vi att kvinnan håller till i rum nummer 19. När hon öppnade för Jakob hade han skyllt på att han glömt lägga på parkeringspengar på bilen och sprungit ner igen. Nu skickar han ett sms till kvinnan: "I'm so sorry. I'm too nervous. It's my first time." Svaret kommer direkt: "Don't worry. I was sure you not come back." Jakob skiner upp.

– Jag måste ha spelat rätt bra!

De som ingår i Gävleinsatsen är ingripandepoliser, områdespoliser, spanare och ingripandespanare som är vana vid att arbeta mot vapen och narkotika, men inget är som att jobba mot prostitution, säger de. Förövarna kan lika gärna vara en småbarnspappa som en vd på ett storföretag och varken liknar eller beter sig som vanliga kriminella. Dessutom kryper sex in under huden på ett helt annat sätt och är inte lika lätt att fjärma sig från.

– I går kväll pratade jag med min tjej om det här. Inte för att det behövdes utan för att jag bara ville få sagt det. När jag sedan förstod planen och att vi faktiskt skulle ringa torsksamtal och gå in i rollen som sexköpare, var det lite av en chock, säger August Fasching, ingripandepolis.

Bland sexköpsannonserna i Gävle finns det en som sticker ut. En ung, svensk gymnasietjej vill sälja sex hemma i soffan i familjens villa och August går in i rollen som "Jonte, 40" och börjar sms:a med henne från en särskild torsklur, en enkel mobiltelefon med kontantkort. De kommer överens om en tid och en plats samma eftermiddag, 3 000 kronor för ett samlag och vi styr dit. Det här är en så kallad personkontroll som inte går ut på att gripa en riktig sexköpare, utan att konfrontera tjejen, knyta ihop henne med Malin Andersson och Anna Runesson från socialtjänsten som åker med i bilen och förhoppningsvis få tjejen att tänka till. Då kommer ett sms från tjejen som får oss att kollektivt tappa hakan. Hon tänker ta emot "Jonte" trots att hennes mamma och lillasyster är på övervåningen i huset.

– Det här case:et är så ovanligt att vi måste tänka att det är ett bakhåll, ett rån, säger Simon Häggström.

Vi krypkör fram bland de välskötta villorna och släpper av August Fasching en liten bit från huset där han börjar gå med ansiktet lite bortvänt för att inte visa att han i själva verket bara är 26. Ytterdörren är redan öppen och när han ringer på och sträcker ut handen som en hälsning, kommer tjejen och försöker ge honom en kram så att August tar ett par steg tillbaka. Han visar sin polisbricka och tillsammans går de in i hennes flickrum med fördragna gardiner och tända doftljus. På skrivbordet ligger en hårborste, smycken, skoluppgifter och ett foto från när hon var barn. Tjejen ser förlägen ut. Några minuter senare kommer vi efter och civiliklädda poliser och socialtjänsten fyller snart hennes lilla rum. Det visar sig att tjejen blivit tipsad av en kompis om det som kallas sugardating, en slags ny form av prostitution med flärdfull förpackning som säljs in till unga, svenska tjejer och killar men som är samma gamla sexhandel.

– Jag surfade på nätet om att det var stor skillnad mot prostitution och tyckte det var spännande och tänkte liksom inte på det så, säger tjejen.

Nu sitter hon på sin säng i jeans och vit top och känner sig dum. Poliserna försöker få henne att tänka på sin framtid och frågar vad hon drömmer om att göra.

– Jag vill bli jurist.

Fortfarande har ingen på övervåningen reagerat så August Fasching går upp och presenterar sig och hämtar ner mamma till vardagsrummet. Mamman tittar förvånat på alla främmande personer som plötsligt befinner sig i hennes hem och frågar vad som hänt. När hon får veta, kan hon knappt ta in det. Hon varken gråter eller blir arg, utan vandrar med blicken på oss som sitter i soffan och börjar nästan prata med sig själv.

– Min dotter... Hon som är så skötsam, hon som är så duktig. Hon som alltid sitter i sitt rum och pluggar.

Juridiskt skulle mamman kunna bli misstänkt för koppleriverksamhet om det hade rört sig om ett riktigt sexköp, eftersom det skulle ske i hennes hus, något hon upplyses om. Men det är uppenbart för alla att hon inget visste – och att hennes liv efter det här troligen aldrig mer kommer bli detsamma.

När poliserna lämnar huset sitter Malin Andersson och Anna Runesson från socialtjänsten kvar. Nu är det de som ska försöka hjälpa familjen.

Utanför Järnvägshotellets port står poliserna Erika Berglund och Anna Regnell redo. De ingår i gripgruppen och är beredda att ta de sexköpare som spanargruppen inne på hotellet får korn på. Ägarna till hotellet är nu informerade och har upplåtit ett av hotellrummen åt oss att stå och kika ut genom. Enda villkoret är att vi inte rör något i rummet för om några timmar ska det hyras ut. Bakom en papperstunn dörr tränger vi ihop oss och försöker att inte ens andas. Det vibrerar konstant i mobilen när meddelandena från vår chattgrupp forsar in.

"Torsk."

"Rum 19."

"Han vände i dörren."

"Ok. Vi hanterar det."

"Utgång!"

Utgång betyder att en misstänkt är på väg att lämna hotellet och gripgruppen gör sig beredda. När en proper man med snabba steg går ut från hotellet, smyger Erika och Ingela upp vid hans sida och tar tag i varsin arm och för honom diskret runt hörnet.

– Du är misstänkt för försök till köp av sexuell tjänst, säger Erika.

– Jag vet mina rättigheter! säger han och börjar mästra poliserna.

Men när han beordras ta fram sitt körkort klarar han nästan inte av det. Händerna skakar.

Medan Erika Berglund och Ingela Isaksson förhör honom, går Simon Häggström igenom mannens mobiltelefon.

– Ett riktigt rovdjur, säger han eftertänksamt efter en liten stund.

Det visar sig att mannen har messat frenetiskt till den ena kvinnan efter den andra och så grovt att de till slut inte vill träffa honom längre utan vädjar att han ska sluta. Men mannen bara fortsatte.

I mobilen finns också mycket grova bilder och filmer, bland annat en hemmavideo som visar när någon för in ett stort föremål i analen på en klart plågad kvinna. På Järnvägshotellet hade han tänkt köpa sex av en nigerianska men trots att hon förklarade via sms att hon bara accepterar kondom, hade han börjat bråka med henne inne på rummet och sedan stormat ut.

"FAKE SERVICE!!!" löd det sista sms:et han skickade till henne, sekunderna innan han greps.

Nu står han med sammanbitna käkar och försöker förklara varför han har en stor flaska babyolja i kavajfickan och 2 000 kronor i kontanter i byxfickan. Syftet med att träffa kvinnan var bara att dejta, säger han. Babyoljan har han för att då och då smörja in sina torra händer och det är en gammal vana att gå runt med kontanter.

– Glöm inte att fotografera både hans ansikte och i helkropp och visa kvinnan. Ta bild på annonsen, den ska in i förundersökningen. Dokumentera pinkoden till hans mobil. Skriv pm om hans senaste sms-konversation, säger Simon Häggström till sina kolleger.

Ingela Isaksson nickar.

Efter förhöret går Malin Andersson fram till mannen och erbjuder honom en pratstund och vi ser dem gå iväg. Tanken är, åter igen, att försöka få honom ett tänka till men efteråt skakar Malin på huvudet. Nu återstår bara att hoppas på att den bevisning som ändå finns ska räcka för fällande dom.

Vi går tillbaka till hotellet som vid det här laget mer känns som en bordell. I rum nummer 19 finns två rumänskor, i rum nummer 20 en ryska, i rum 21 ytterligare en rumänska och i 22:an den nigerianska kvinnan som vi nu ska prata med. Hon som råkade ut för mannen med babyolja. När vi knackar på börjar Silvia, som hon kallar sig, gråta och vrida sina händer.

– Du är i Sverige nu. Vi är den svenska polisen, vi kommer inte att skada dig, säger Ingela Isaksson.

Rummet är litet och dunkelt men på skrivbordet skymtar ett paket våtservetter och en flaska massageolja. Bredvid står en tom filmjölksskål med en sked.

Silvia berättar att hennes mamma är död och att hon är ensamstående med två tvillingpojkar.

– Jag vill bara vara en bra person. En bra mamma. Men vi är slavar. Jag kan inte åka tillbaka till Afrika, säger hon.

Silvia bekräftar att den gripne mannen skulle köpa sex men att han blev aggressiv när hon krävde att få använda kondom. Därmed har vi fått det vi behövde, men Simon Häggström sitter kvar länge och pratar med henne.

– Du kan be och be och be till Gud men du själv måste ta chansen när den kommer. Det finns sätt att få ett bättre liv. Tro mig, jag har mött hundratals nigerianska kvinnor.

– Ja. Jag kan städa, jag kan ta hand om äldre, säger Silvia med huvudet sänkt.

Efteråt konstaterar vi att hon pratade ovanligt mycket med oss, för att vara från Nigeria.

Det som förvånar Gävlepoliserna mest under veckans gång är att prostitutionen i stan är så pass utbredd.

– Jag har verkligen inte tänkt i de banorna om Gävle. Det var en aha-upplevelse att se alla sexannonser och sedan åka ut och jobba vid hotellen som man annars åker förbi varenda dag. Jag har fått upp ögonen för en helt annan typ av brottslighet som jag varken har tänkt på eller haft kunskap om, säger August Fasching.

Han reagerar över hur sexköparna reagerar.

– När vi griper dem pratar de bara om hur synd det är om dem själva.

Känslan man får är att sexköparna ser tjejerna som objekt som de kan betala för och sedan göra vad de vill med. Det är en mardröm att tänka sig in i vad de prostituerade blir utsatta för.

Som till exempel Ivanka, en kvinna som August Fasching stöter på några dagar senare under insatsen. Hon hade levt ett liv i prostitution i tio år och rymt från sin människohandlare tre gånger och beskrev sitt liv som ett helvete. Klockan 03.00 på natten i Gävle förändrades hennes liv när August, hans kolleger och socialsekreteraren Malin stövlade in hos henne under insatsen. Mötet med henne slutade med att Ivanka slussades vidare till den ideella hjälporganisationen Talita och ingår idag i ett program för att få hjälp.

"Det är för att hitta sådana som henne som vi gör det här", står det i vår chattgrupp som när veckan är slut snart fylls av varma avskedshälsningar mellan alla som ingått i insatsen.

"Det har varit grymt kul och lärorikt. Ni är grymt duktiga och inspirerande! Ta med er det", skriver Sofia.

"Jag vill också instämma i lovsången och tacka alla så otroligt mycket för dessa givande och lärorika arbetspass! Hoppas vi får chansen att jobba ihop någon mer gång i framtiden", skriver Hasse Norlén.

Förhoppningen är just det, att arbetet mot prostitutionen lokalt runt om i Sverige ska fortsätta. August Fasching är en av dem som önskar det.

– Jag pratar mycket om det med mina kolleger som inte var med under insatsen men som är jätteintresserade. Nu när vi fått kunskapen ska vi försöka planera in insatser när vi har tid och möjlighet. Simon har satt bollen i rullning och gett oss en möjlighet att bygga på. Det skulle jag verkligen vilja.