Därför äter gängmord resurser

Många inblandade och en utbredd tystnadskultur. Att utreda våldsbrott i gängmiljöer slukar extra mycket tid och personal.

Magnus Gustafsson är sektionschef på grova brott i polisområde Stockholm nord. Där finns flera utsatta områden och de senaste åren har utredningarna av skjutningar i kriminella miljöer hopat sig.

– Polisen lägger mycket kraft på alla spaningsmord, men att utreda just gängmord äter resurser, säger han.

Det beror på flera orsaker, menar Magnus Gustafsson. Framför allt används ofta övervåld. Gärningsmännen kan skjuta massor av skott eller använda granater och det tar tid att få struktur på brottsplatsen och på vad som har hänt.

Motivet är också ofta diffust. Personerna har många fiender och det är ofta många personer inblandade. Det finns medhjälpare i flera led som har haft olika uppdrag i planering och utförande av mordet.

– Det gör det svårare för polisen, samtidigt som det är en svaghet för gängen eftersom fler kan läcka. Vi jobbar för att hitta den svagaste länken och har lyckats klara upp flera ärenden på det viset.

Den utbredda tystnadskulturen gör också att polisen har svårt att få både anhöriga och vittnen att medverka. Ingen vill blanda sig i med risk för att bli hotad eller råka ut för repressalier.

– Vi lägger mycket kraft på att skapa trygghet för målsägare och vittnen. Det är tufft att vittna och det måste hålla hela vägen. Det är nog det mest resurskrävande för oss, säger Magnus Gustafsson.

Polisområdets utredare försöker ta hjälp av andra grova brotts-avdelningar i regionen, men får ofta plocka in kolleger från lokalpolisområdet. Då får mängdbrott och annat prioriteras ner.

– Det är en svår ekvation, men är en prioritering som måste göras. Mord är högst i straffskalan, säger han.

Ofta har man flera PUG-organisationer, mordgrupper, igång samtidigt. Hur många som ingår i gruppen varierar efter utredningsläget.

– Vi bedömer löpande vilka medarbetare som behövs just då och anpassar gruppens storlek, fyller på eller drar ner på personal.

Under 2017 bedrev polisområde Stockholm nord och hela regionen ett framgångsrikt utredningsarbete med gängrelaterade mord och skjutningar.
I några fall åtalades inblandade för grova vapenbrott och annat kopplat till ett mordärende utan att polisen än så länge kunnat binda en huvudgärningsman.

I andra fall, som Ivanmordet och dubbelmordet i Hallonbergen, nådde man till fällande dom.

– Det har varit en mix av noggrannhet, uthållighet, struktur, duktiga medarbetare och bra samarbete, säger Magnus Gustafsson.

FAKTA ”Max” – en satsning mot gängskjutningar

I december 2017 inledde polisen i region Stockholm den särskilda händelsen "Max" mot grova våldsbrott i gängmiljöer. Målet är att antalet skjutvapen ska minska, handgranaterna ska bort helt, våldskurvan ska brytas, skjutningarna ska upphöra och tryggheten ska öka.

Genom satsningen vill polisen i Stockholm skapa en gemensam och samlad lägesbild i regionen och förbättra samordning, koordinering och prioritering av regionens resurser kring gängskjutningar. Den särskilda händelsen pågår fram till årsskiftet.

Läs också:

Grafik: Så många jobbar efter en skjutning (pdf, 3 MB)

Så löstes morden i Hallonbergen