"Alla undrar vad vi gör"

Christian är samordnare på underrättelseenheten i polisregion Öst. Bara några dagar innan Svensk Polis träffar honom har en händelse med en handgranat inträffat, troligen en uppgörelse mellan kriminella aktörer. Händelsen krävde omfattande polisinsatser, även från underrättelsetjänsten.

– I ett sådant läge måste vi snabbt gå igenom våra källor och se vad vi kan hitta, om till exempel inblandade fordon, personer och tillvägagångssätt. Det gäller att få fram underrättelseinformation som kan hjälpa den operativa personalen i den akuta situationen, säger Christian.

Uppgifterna i underrättelser kommer från en rad olika källor, till exempel
genom rutinmässig spaning, från samverkan med bland annat myndigheter och företag eller genom information från tipsare och informatörer. Och även från polisens egna system och allmänt tillgänglig information i tidningar eller på internet.

Underrättelser ska framför allt användas för att om möjligt kunna förutse vad som kommer hända härnäst. I det här fallet var det den operativa koordinatorn Michael som tog emot informationen och samordnade det operativa arbetet.

– Vi får en hint om vilka som kan ha begått dådet, vilka som har den förmågan och kan ha tillgång till vapen eller andra farliga föremål, säger Michael.

En annan av underrättelsesamordnarnas viktigaste uppgifter är att lämna förslag på åtgärder. De berättar vad de vet, vilka kopplingar som finns och vad de tror kan hända sedan. Den operativa personalen bestämmer sedan vad de har möjlighet att göra och vad de utifrån sin kunskap om läget tror är till störst nytta.

– Jag fick en lista med ett antal rekommenderade åtgärder. Jag valde ut två av dem. Vi måste vikta deras förslag mot befintlig resurs och övriga händelser. Ibland går vi på deras förslag och ibland får vi kompromissa, säger Michael.

Information som den operativa verksamheten får kan leda till nya ärenden, husrannsakningar och beslag. Uppgifter och underrättelser har betydelse för att förebygga, förhindra och upptäcka och utreda brott.

Vi sitter i polishusets kafeteria. Christian berättar för mig vad en underrättelsesamordnare gör och förklarar svårigheterna med att dela med sig av hemlig information. Just kafeterian är en viktig plats för att träffa kolleger från olika delar av verksamheten. Hit kommer förr eller senare alla som jobbar i polishuset.

Rollen som underrättelsesamordnare har tillkommit sedan polisen blev en myndighet. Nu finns en nationell gemensam underrättelsetjänst med sju regionala enheter och en nationell. I alla polisregioner finns en underrättelsechef och processansvaret ligger på Noa, polisens nationella operativa avdelning.

På en underrättelseenhet jobbar till exempel bearbetare, analytiker, hanterare och internetspanare. Alla lokalpolisområden ska ha minst en underrättelsesamordnare. Här är de två: Christian och hans kollega Peter.

– Vi ska ge en bild av hur den grova brottsligheten ser ut i lokalpolisområdet just nu. Underrättelsebilden är ett beslutsunderlag för ledning och styrning, säger Christian.

Underrättelser kan vara allt från information till operativ personal, stöd i pågående ärenden, underlag för operativa beslut och det som Christian beskriver ovan: underrättelsebaserade underlag inför strategiska beslut.

– Alla beslutsfattare är beroende av en lägesbild. Den är jätteviktig för att vi ska kunna agera utifrån vad som är viktigast just nu. Vi får en bättre precision i våra mål och effekt där vi önskar, säger operativa koordinatorn Michael.

Han tycker att de har ett väl fungerande arbetssätt där underrättelsesamordnarna presenterar lägesbilden på lokalpolisområdets ledningsgrupp varannan vecka.

Däremellan har de en fortlöpande dialog och fördjupande underrättelser ges till de som behöver. En viktig framgångsfaktor som de lyckats särskilt bra med, enligt Michael, är återkoppling.

– Vi har en operativ dagbok och kalender där medarbetare skriver ner vad de gjort åt underrättelserna. Utifrån det kan man sedan gå vidare med eventuellt nya underrättelser och nya åtgärder, säger Michael.

Både Christian och Peter är poliser i grunden och har jobbat i den verksamhet som de nu servar med information. Det tycker både de själva och Michael är till stor nytta.

– De vet hur de ska strukturera informationen, vad alla behöver veta och vad bara vissa behöver, så att informationen blir hanterbar utifrån uppgiften, säger Michael.

I dag har Christian avsatt tid för intervjun men hans telefon ger hela tiden ifrån sig ljud. Det kommer sms och telefonsamtal i en jämn ström. Vissa får vänta, vissa måste han svara på. Hans kollega och rumskamrat Peter sitter någon annan stans idag för att inte störa oss. Men till och från tittar han in i rummet för att hämta eller lämna något. Medan Christian är upptagen i ett samtal frågar jag Peter vad som är roligast med jobbet som underrättelsesamordnare.

– Det minutoperativa. Att få vara med och lägga pusslet. Att hitta den
sista avgörande biten som gör att vi ser hela bilden, säger Peter.

Christians tillfredsställelse i jobbet är när hans insatser ger resultat.

– När vi gör gripanden och beslag, då känns det bra att vi har varit med och bidragit, säger han.

En underrättelsesamordnare, liksom alla som arbetar inom underrättelseverksamheten, tar del av en hel del skyddsvärd information.

– Säkerheten är mycket viktig för oss. Det innebär att vi inte pratar detaljer om vad vi gör, hur vi gör eller vilka vi är. Det är för att vi ska kunna fortsätta lösa våra uppgifter på ett bra sätt, säger Christian och fortsätter:

– Vi är inte hemliga poliser utan snarare polisanställda som arbetar på en sektion där man hanterar en högre grad av skyddsvärd och känslig information. Till exempel är det vanligt att det bara är chefers namn som står på de olika rapporterna, inte analytikerns eller den som skrivit rapporten. Det är en säkerhetsåtgärd.

I ett annat lokalpolisområde i polisregion Öst är Johanna Bylund, gruppchef. Inför varje pass visar hon patrullerna den operativa inriktningen och övrig aktuell information som underrättelsesamordnare har sammanställt. Det är allt från efterlysta personer och de som ska tas in på förhör till fordon som setts i samband med brott. Det är bilder på brottsaktiva personer och information om var och när de har synts till, om de betraktas som farliga och bär vapen.

– Jag är nöjd med formen, där vi går igenom informationen gemensamt. Vad gäller innehållet i informationen så finns det mer att önska. Ibland saknas det uppgifter, mest om vad som händer här och nu. Framför allt när det gäller skjutningar. Det är allvarliga och svåra situationer där poliser ofta är i en utsatt position, säger Johanna Bylund.

– Då vill vi veta vad vi ska vara beredda på, säger Johanna.
Ibland hör man poliser som tycker att underrättelseverksamheten är ett svart hål, att man inte får någon återkoppling på vad som händer och att det inte är någon idé att rapportera. Christian förstår att det kan kännas så men menar att polisernas ansträngningar visst gör nytta.

– Underrättelseuppslag från poliserna där ute är väldigt viktiga för oss, även om det inte alltid är så lätt för oss att dela med oss av hemlig information, säger han.

Det är många avvägningar att göra och inte alltid så lätt att veta vem som har rätt att ta del av vilken information. Eller vad som är taktiskt riktigt i olika situationer.

– Det finns en sårbarhet i att viss information sprids i för stor krets. Det kan handla om allt ifrån att skydda arbetsmetoder till att informationen används på ett sätt som hindrar oss från att lösa uppgiften enligt plan. Den yttersta anledningen kan vara rikets säkerhet, säger Christian.

Därför måste de ange villkor för informationen innan de lämnar ut den, så att mottagaren vet hur han eller hon ska läsa informationen, vilka andra som får ta del av den och hur den får användas.

– Vi kan peka åt ett håll sedan får den operativa verksamheten jobba upp sina egna misstankar och hitta egna ingångar i vad som eventuellt är brottsligt, säger Christian.

Efter mitt besök hos Christian och Peter ska de iväg till grannstaden för att träffa en annan myndighet och diskutera ett aktuellt gemensamt ärende och planera operativa insatser. Dit får inte jag följa med.