Fler ögon som vakar

Knytnävsslagen viner. Flera män turas om att slå på en man som till slut tappar balansen.

Det är en ljummen sommardag och torghandeln med frukt och grönsaker pågår för fullt på Möllevångstorget i Malmö. Men det är inget som hindrar männen från att fortsätta slå och sparka på mannen som nu ligger ner precis vid fontänen på torget.

Vad de inte vet är att en polis har sett hela händelseförloppet via en övervakningskamera utrustad med optisk zoom som gör det enklare att identifiera gärningsmännen. Polisen har skickat en patrull till platsen, som avbryter misshandeln och griper männen.

Det här är inte första gången övervakningskameror har hjälpt polisen att avstyra ett pågående brott.

2012 sattes några av de första kamerorna med hög kvalitet upp på allmän plats på Stortorget i Malmö. Målet var att jobba förebyggande med den stundtals stökiga krogmiljön.

Mats Karlsson är biträdande polisområdeschef i Malmö och berättar att operatörerna som tittar på filmerna i realtid har blivit experter på att tyda vissa signaler och att de direkt känner av när situationer börjar spåra ur. Då kan de skicka dit fotpatrullerande personal i området för att förhindra brott.

– Det kan handla om män som bröstar upp sig, en tjej som håller på att svimma av berusning, eller någon som blir avvisad från krogen men som kommer tillbaka och står och viftar med armarna. Alla är situationer som förr eller senare riskerar att urarta och där det finns anledning för polisen att vara på plats i ett tidigt skede.

Kamerorna har också bidragit till att utredningsarbetet har underlättats. Ett exempel är de tre kameror som sommaren 2015 monterades i det utsatta området

Seved, kring Sevedsplan, och som gav effekt efter bara några veckor.

– Det handlade om ett misshandelsfall där killarna bytte tröjor med varandra medan de utförde misshandeln, just för att det skulle bli svårt att se vem som hade gjort vad. Här spelade kamerorna en avgörande roll för att få dem fällda.

Skånepolisen var tidigt ute med att använda övervakningskameror på allmän plats, men de har jobbat i motvind – liksom poliser i övriga landet. Att få tillstånd att sätta upp säkerhetskameror på gator och torg är nämligen inte gjort i en handvändning. Det innefattar ofta krångliga tillståndsansökningar som först ska godkännas av länsstyrelsen, vilket kan innebära långa handläggningstider och beslut som senare också kan överklagas.

Joakim Söderström är nationell projektledare för kameraövervakning på polisens nationella operativa avdelning, Noa. Han menar att byråkratin sätter käppar i hjulen för polisen att sätta upp kameror i tid.

Kameror som hade kunnat förhindra brott, eller underlättat utredningsarbetet.

– Ibland låter lokalpoliser bli att söka kameratillstånd trots att det finns ett behov, för att ansökningsprocessen är så tids- och resurskrävande och för att det är vanligt med avslag, säger han.

Det har funnits en skepsis mot övervakningskameror från politiskt håll i Sverige. Kritiska röster har höjts och hävdat att kamerorna inte har haft tillräcklig effekt mot våldsbrott och att de hotar den personliga integriteten.

Men frågan har ofta varit felställd anser Andes Hall, utvecklingschef vid Noa.

– Många gånger har man tittat på vad kameror har för effekt i ett preventivt och avskräckande syfte och där kan man se att de har större effekt på egendomsbrott än våldsbrott. Men man måste se det ur ett helhetsperspektiv. Kamerorna ger oss bland annat möjligheter att reagera snabbare, operativt styra våra resurser bättre och de ger dessutom ett bättre stöd till vårt underrättelsearbet.

Anders Hall tror dock att svenskarna har varit positiva till övervakningskameror längre än våra lagstiftare och jurister.

– Att politikerna nu pratar mer om övervakningskameror kan hänga samman med att vi idag har ett annat förhållande till kameror då i princip alla går omkring med en. Samtidigt har stora händelser som dådet på Drottninggatan gjort att frågan hamnat i ett nytt ljus.

Opinionen har svängt snabbt och även resulterat i att en ny kamerabevakningslag väntas träda i kraft i maj i år. Går lagförslaget igenom blir det enklare att exempelvis bedriva kamerabevakning från drönare utan att behöva upplysa om bevakningen.

Men ett av de största hindren för att sätta upp kameror kvarstår: tillståndsplikten. Det här går i otakt med tiden vi lever i, enligt Joakim Söderström på Noa.

– Idag är det svårare för polisen att få kameratillstånd än för en butiksägare. Det reflekterar inte den utveckling vi ser i samhället. Polisen borde själv få fatta beslut om att kameraövervaka brottsutsatta platser.

Dessutom ska polisen, enligt det nya förslaget, fortsättningsvis ansöka om tillstånd hos datainspektionen istället för hos länsstyrelsen, då bedömningarna tidigare skilt sig kraftigt åt från län till län. Men det här ser Anders Hall som problematiskt.

– Datainspektionen har integritetsintresset, medan vi har det brottsbekämpande intresset och så låter man ena parten stå för den "objektiva" bedömningen. Det säger sig självt att det kan innebära en intressekonflikt.

Redan nu har regeringen dock tillsatt en ny utredning med utgångspunkten att tillståndsplikten för kameraövervakning i brottsbekämpande syfte ska slopas. Och nu när svensk polis får utökade möjligheter med kameraövervakning finns det också möjlighet att satsa på den senaste tekniken, säger Anders Hall.

– I en storstad som London har de lång och bred erfarenhet av övervakning men de sitter inte sällan fast med system som har 20 år på nacken. I Sverige har vi en annan spetsförmåga på de fåtal platser vi har, vi behöver bara betydligt fler kameror.

Än så länge finns relativt få poliskameror uppsatta i Sverige. Omkring 150 övervakningskameror finns på brottsutsatta platser i främst Stockholm, Göteborg och Malmö, vilket går att jämföra med runt 22 000 kameror bara i Stockholms lokaltrafik. Men antalet poliskameror kommer att stiga avsevärt de närmsta åren, tror Anders Hall.

– Behovet av övervakningskameror är stort och antalet kameror kommer att växa, om bara tillvägagångssättet blir enklare, säger han.

Kameraövervakningen behöver också bli effektivare och smartare. Därför storsatsar polisen på ett gemensamt och enhetligt övervakningssystem som ska finnas på plats innan året är slut. Med hjälp av det nya systemet kommer polisen snabbt kunna läsa av stora mängder bild- och videomaterial på en och samma plattform, oavsett om det kommer från exempelvis en fast monterad kamera i gatumiljö, en fordons- eller kroppsmonterad kamera eller en kamera monterad på drönare eller helikoptrar.

Det nya systemet ska bland annat känna igen ansikten och larma vid skottlossning, vilket är uppgifter som potentiellt skulle kunna avstyra terrordåd och attacker mot blåljuspersonal.

– Exempelvis jobbar vi idag med uppskattningar av hur många som befinner sig i en folkmassa, vilket är ett mycket trubbigare verktyg än en dator som gör en automatisk beräkning av antalet personer på en plats, säger Joakim Söderström.

Finns det en risk att vi har för hög tilltro till vad kamerorna faktiskt kan bidra med?

– Det finns såklart ingen universallösning, det här är ett verktyg av flera, säger Joakim Söderström. Men diskussionen om att polisen inte skulle ha nytta av kameror är en död diskussion, anser han.

– Vi ser varje dag att vi har nytta av dem. Människoliv kan sparas, vi kan lagföra fler, brott kan klaras upp fortare och otrygga platser kan på sikt bli tryggare.