De fick fast bedragare
Ett till synes okomplicerat ärende växte till en stor härva när Enköpingspolisen fick en av Sveriges största bedragare på halsen. Utredarna blev av flera skäl passionerat engagerade i fallet.
I början av oktober 2016 fick utredaren Philip Hansson vid Enköpingspolisen ett bedrägeriärende på sitt bord. En äldre kvinna bosatt utanför Heby hade varit inne i samhället och handlat mat. Tio minuter efter att hon kom hem hade en man knackat på och uppgivit att han kom från Ica-butiken.
Han sa att det var problem med hennes bankkort och att han ville försäkra sig om att kvinnan hade fått betala rätt belopp. Kvinnan vägrade ge honom bankkortet, men mannen lyckades stjäla det och senare tog han ut 20 000 kronor från en uttagsautomat.
– När vi hittade bilder på mannen från butikens övervakningskamera och skickade till underrättelseavdelningen kände de igen honom direkt, säger Philip Hansson.
Det visade sig vara en av Sveriges största bedragare, en 70-årig man som främst brukar rikta in sig på äldre kvinnor.
Han hade nyligen släppts ut ur fängelse. Snart började liknande ärenden rapporteras in över hela landet och under ett par månader jobbade Philip Hansson och kollegan Mats Redefalk närmast heltid med ärendet. Det blev ett tätt samarbete med underrättelseavdelningen och de hade även viss kontakt med nationella Circagruppen.
– Telefonerna gick varma och varje dag gjorde vi sökningar för att hitta ärenden som kunde höra till vår utredning, säger han.
För att få överblick skapade han ett stort excelark där han förde in alla brott. Tillvägagångssätten var desamma så gott som varje gång. Inte sällan försåg offren den förtroendeingivande mannen med såväl kort som kod och skämdes efteråt.
När Philip Hansson påbörjade en tioveckorskurs i januari tog veteranen Pecke Abrahamsson över samordningsrollen. Han berättar hur de med hjälp av anmälningarna kunde följa 70-åringens resor.
– Han for fram och tillbaka genom Sverige. Vi fick in många övervakningsbilder på honom, men vi letade även efter bilder från fartkameror som skulle kunna binda honom till platserna där brotten begicks.
Pecke Abrahamsson menar att det viktigaste var att få så bra struktur på utredningsmaterialet som möjligt.
– Anmälningarna togs upp där brotten anmäldes, men sedan var det viktigt att vi fick det inrapporterat på ett enhetligt sätt så att vi kunde få en bra överblick.
I februari kunde mannen gripas i Uppsala efter att han försökt fly från en vanlig poliskontroll. Det blev Pecke Abrahamssons uppgift att hålla förhören med mannen.
Precis som offren hade berättat var han mycket vänlig.
– Under det första förhöret bad han att få låna pengar av mig. Nu är väl jag ganska luttrad, men jag kan förstå att folk tror på honom. Men jag tycker att förhören fungerade ganska bra.
Mannen erkände det mesta och kunde i somras dömas till fängelse i fyra år och fyra månader för ett fyrtiotal bedrägerier, bedrägeriförsök eller stölder. Enköpingsutredarna tycker att det var en rolig utredning polisiärt att jobba med.
– Samtidigt var det väldigt sorgligt med offren. Många var upprörda och mådde dåligt och ett par av dem hann avlida under utredningstiden. Men både det roliga och det ledsamma gjorde att vår passion för arbetet blev starkare, säger Pecke Abrahamsson.