Spelar i samma lag

– Backa!

– Kör då!

– Jaaa!

Mål, rätt i krysset. Morgonen är grå och iskall, men i Malmö FF:s kombihall är temperaturen hög. Klass 7a från Oxievångsskolan har sett fram emot det första riktiga träningspasset på plats vid Swedbank stadion, Erdem Isovsski så mycket att han gav sig på en nick som fick en bit av hans tandställning att lossna.

– Det är så störigt, jag vill ju vara med där ute, säger han på hoppiga ben från kanten.

Klasskompisarna far över planen i likadana himmelsblå matchtröjor som sina lärare och tränare: MFF-ikonerna och tillika brandmännen Tommy Hansson och Anders Olsson och supporterpolisen Gorgin Shoai från lokalpolisområde Söder. På ryggarna står textat "#ovtillsammans", "ov" för Oxievångsskolan.

– Kom igen nu, sista målet vinner! hojtar Gorgin Shoai.

När lokalpolisområde Söder presenterade sina medborgarlöften för 2017, med ett tjugotal åtaganden från polisens sida, var kommunpolisen Zoran Markovic extra glad för att "Tillsammans" var ett av dem. Idén föddes redan för ett och ett halvt år sedan när han började diskutera möjligheterna till ett nära samarbete med Oxievångsskolans rektor.

Sedan tidigare har alla skolorna i lokalpolisområde Söder en områdespolis som besöker dem en gång i veckan, äter lunch i matsalen och pratar runt med eleverna under rasten.

– Det är så viktigt att vi kommer in i vardagliga situationer och möter ungdomar i neutrala sammanhang. Att vi poliser blir en del av helheten och inte bara är några som dyker upp i uniform när något har hänt, säger Zoran Markovic.

Med "Tillsammans" ville han gå ett steg längre i samarbetet med skolan, och dessutom få med sig kommunen, räddningstjänsten och, inte minst, MFF på tåget. Fotbollsklubben är viktig för många unga malmöiter och betyder mycket för samhörigheten i en stad som både är starkt segregerad och våldsutsatt.

– Att bygga relationer och samarbeta är nyckeln till att skapa en tryggare stad. Det är bara tillsammans vi kan göra skillnad på riktigt, säger han.

Sedan slutet av förra året har han nu lektion med 45 elever i årskurs 7 på skolans hälso- och idrottsinriktade linje, en förmiddag i veckan tillsammans med två supporterpoliser, två brandmän och tränare i MFF:s ungdomsakademi.

Lektionen sker i samverkan med elevernas ordinarie lärare i idrott och hemkunskap. De deltar alla under den schemalagda tiden på drygt en timme, men turas om att planera lektionerna. Förutom idrott – och då inte bara fotboll – ingår mer teoretiska lektioner om kost, hälsa och värdegrundsfrågor.

– Egentligen är det inte idrotten i sig som är det viktiga, utan själva processen som sker när vi umgås. Banden som skapas, som jag är övertygad om att vi kommer ha nytta av framöver, säger Zoran Markovic.

Denna tisdag, då MFF står för regin, växlar de båda sjuorna mellan fotboll i kombihallen och klassrumslektion inne på stadion. I ett rum med panoramautsikt över den lite vintersolkiga gräsplanen är det Staffan Tapper, känd Malmö- och Champions League-legendar, som har gett 7b dagens uppgift: att skriva brev till favoritfotbollsspelaren.

– Vi ska berätta om oss själva, på engelska, och be dem skicka sin autograf, säger 13-åriga Isabella Vaissi som har valt Hedvig Lindahl i Chelsea.

Mohammed Amin El-Harrab, som skriver till franske spelaren Antoine Griezmann, klappar sig själv på bröstet med ett glatt leende och säger att de känner sig extra speciella som får ha lektioner med gamla fotbollsspelare och poliser.

– Jag trodde att de skulle vara strängare. Särskilt poliserna, de är ju faktiskt poliser, säger han.

Oxie ligger en motorväg och ett par åkrar bort från Malmö. Det är på samma gång ett eget litet samhälle och en förort till Malmö. Oxie centrum har länge haft problem med stök och skadegörelse och ungdomsgäng som drar omkring utan något att göra om kvällarna.

På högstadiet Oxievång samlas samtliga nyblivna tonåringar från de tre socioekonomiskt skilda delarna av samhället. Men skolan tillhör inte någon av de skolor i södra och östra Malmö som har stora problem. Ändå – eller just därför – är det eleverna här som får ta del av "Tillsammans".

Zoran Markovic ger två anledningar: Det redan upparbetade samarbetet med skolan och fördelen i att prova en helt ny satsning i en skola där förutsättningarna är goda.

– Vi gör olika saker på olika ställen, säger han och ser ut att vänta på följdfrågan:

Är det rätt prioritering? Det ansträngda läget i Malmö är väl känt, med en uppåtgående våldsspiral och fjorton mord de senaste tolv månaderna, varav minst hälften med tydlig gängprägel. En stad med en befolkning som vittnar om otrygghet och rädsla och poliser som kämpar hårt för att jobba sig ur den tuffa situationen.

– Det akuta läget i Malmö, med utredningarna i fokus, är prio ett och vi hjälper varandra över områdena för att rida ut stormen. Men vi ska också jobba förebyggande och komma nära medborgarna. Mina kolleger i Rosengård vet att vi måste göra både och, parallellt, säger Zoran Markovic.

Insatsen är dessutom inte särskilt omfattande personalmässigt, menar han. Två poliser en timme i veckan.

– Ändå når vi många. Eleverna, och i förlängningen deras vänner och familjer.

Tisdagen veckan därpå rullar supporterpolisen Gorgin Shoai in på skolgården i Oxie igen. Medan kollegerna från Räddningstjänsten har idrott med ena sjuan ska han själv ha den första teorilektionen med den andra. Han är taggad.

– Att lära känna ungdomarna när de är så här unga är avgörande. De är framtiden, det är de som kommer att vara ute på gatorna snart. Många av dem lär också komma att följa MFF, gissar han.

– Då har vi redan knutit kontakt. Och det är alltid svårare att dölja vem man är eller göra något dumt mot någon man känner.

När eleverna släntrar in i klassrummet är det Gorgin Shoai som hälsar välkomna. Samma kille som de svettades ikapp med i kombihallen veckan innan, nu i uniform och utrustning.

Gorgin har bestämt sig för att ägna timmen åt det grundläggande: polisens roll i samhället, utvalda lagar, regler och konsekvenser. De tjugo 13-åringarna lyssnar intensivt.

– Har du sett någon död? 16-åringen på Rosengård, såg du hans kropp? undrar en kille.

– Ja, jag såg honom. Och det var jobbigt, svarar Gorgin Shoai.

Skyddsväst, batong och handfängsel vandrar runt mellan bänkarna. En kille vill bli plåtad i västen, en annan kedjar fast sig själv i bordsbenet. Nyfikenheten övergår i fniss.

När det ringer ut för rast samlas en klunga killar runt Gorgin Shoai.

– Det var fett att se vad du har på dig. Det är inte alla som vågar jobba med något där de kan dö på jobbet, säger Amir Nouhi.

Nikolai Jørgensen nickar:

– Det är spännande att lära känna en polis. Man lär sig att snacka med er och inte vara rädd för poliser.

Längre bort i korridoren har rektorn Jenny Nyberg sitt arbetsrum. Hon berättar att satsningen ska utökas till hösten. Sjuorna fortsätter som åttor, samtidigt som två nya sjuor kommer till. ´

– Fler skolor och kommuner borde ta efter. Det här är en långsiktig satsning som nu ingår i vår ordinarie verksamhet och budget. Men det är en kostnad som jag är övertygad om att vi har igen hundrafalt, säger hon.

Det täta samarbetet med polisen som började redan för två år sedan med de täta skolbesöken, har gett tydlig effekt, menar Jenny Nyberg.

– Tidigare var det rätt infekterat mellan polisen och ungdomarna. Nu kanske de träffar samma person på torget på kvällen som de spelade fotboll med i skolan.