Hämndlystna unga män

Mikael Rying är kriminolog vid polisens nationella operativa avdelning, Noa. Han har studerat alla fall av mord och misshandel med dödlig utgång sedan början av 90-talet och kan konstatera att det ser ljusare ut – om det inte vore för det som kallas dödligt våld i kriminella miljöer.

Gängkriminalitet är ett ord han själv undviker, det är för spretigt. Den kriminella kartan har nämligen ritats om rejält de senaste 20 åren. Antalet kriminella grupperingar har ökat kraftigt samtidigt som det tillkommit nya kategorier.

– Förr hade vi mer renodlade gäng, som Hells Angels och Bandidos. De har klubbhus, emblem, stadgar och regler för bad standing, om man lämnar som ovän. Idag ser vi mer löst sammansatta grupperingar, säger Mikael Rying.

Det är också en av förklaringarna till att fler blir skjutna. Lojaliteterna är lösare, vilket kan leda till hämnd när någon lämnar eller byter sida.

Under ytan är grupperna ofta inte så homogena och lojalitetsbundna som de vill framställa sig. Tvärtom förekommer hot och våld inom grupperna, som kan styras med våld. Interna straff kan utdelas i form av exempelvis skjutningar och misshandel.

Gemensamt för alla grupper är att de har ett högt skrämselkapital.
Under 00-talet började de beväpna sig på ett annat sätt än tidigare eftersom de upplever att klimatet i den kriminella miljön har hårdnat. Man måste beväpna sig för att kunna försvara sig mot andra kriminella. Inom vissa grupper är skjutvapen också en viktig statusmarkör. Det som i medierna beskrivs som gängkrig om marknadsandelar, är i själva verket ofta enskilda konflikter som uppstått efter kränkningar och oförrätter.

Idag finns det i huvudsak fyra typer av grupper och konstellationer enligt Brå:

1. Självdefinierade

Lyfter själva fram sin grupptillhörighet i form av namn, attribut och medlemskap, till exempel mc-gäng. Rekryteringsprocessen är lång, ibland flera år. Enskilda medlemmar kan ha sin egen agenda, dra nytta av grupptillhörigheten och dess skrämselkapital och göra egna kriminella affärer.

2. Externdefinierade

Beskriver inte själva sin tillhörighet utan tilldelas namn av polisen eller medierna. Här finns förorts- och stadsdelsbaserade grupper, exempelvis Hagsätranätverket utanför Stockholm. Hit räknas också vissa familje- och släktbaserade nätverk.

Rekryteringen är inte formaliserad utan sker gradvis när vissa personer glider in i kriminalitet eftersom de bor i området och befinner sig i en miljö med kriminella personer där äldre är förebilder för yngre.

Många av de ungdomar och barn som är i riskzonen för att dras in i kriminalitet har inte klarat av skolan och ser inte någon annan framtid än en kriminell karriär.

Status och respekt är viktigt – man är lättkränkt.

3. Projektbaserade

Sätts ihop för att bedriva en vinstdrivande kriminell verksamhet, exempelvis narkotikasmuggling, storskaliga stölder eller omfattande bedrägerier. Består av en eller flera projektledare samt flera medarbetare, ofta med specifikt tilldelade arbetsuppgifter. Medarbetarna rekryteras utifrån kompetens, pålitlighet, rykte och förmåga.

4. Icke-namngivna

Samlingsnamn för olika typer av relationsbaserade nätverk som saknar namn. De har många gånger en lösare kontur än självdefinierade grupper, även om det kan finnas starka lojalitetsband. Här finns vissa stadsdels- och förortsbaserade grupper som baseras på att de bor i samma bostadsområde, samt vissa familje- och släktbaserade nätverk.

Åren 1990-1994 fick fyra personer i snitt per år sätta livet till i gängkonflikter. I fjol var siffran 28. Under de senaste tio åren har det skett en fördubbling. Samtidigt har uppklaringen i dessa miljöer sjunkit, från 80 procent till 32.

– Tidigt 90-tal handlade det nästan inte om några gäng utan mer om enstaka kriminella personer som man kunde hitta skjutna i ett garage. Det är långt ifrån hur det ser ut idag, säger Mikael Rying.

Förr visste polisen ganska väl vilka som sköt, som till exempel den lokala knarklangaren. Idag kan det vara ett gäng på 20 personer som var inblandade – men vem sköt? Dessutom finns en tystnadskultur som innebär att man inte pratar med polis och inte vittnar.

– Tidigare pratade man med polis för att rädda sig själv. Det gör man inte idag, säger Mikael Rying.

En annan skillnad är att nästan allt dödligt våld förr skedde inomhus,
70 procent, och gärningsmannen fanns kvar på platsen när polisen kom. Dagens gängkriminella agerar inte så. De skjuter utomhus, ofta på avstånd, och försvinner direkt efteråt vilket gör att det finns färre tekniska spår.
De här lösa grupperingarna, som är lättare för de kriminella att dra ihop, är ett fenomen sedan ungefär tio år tillbaka. Men oavsett hur gängen ser ut, är drivkraften densamma.

– Pengar. Allt handlar om pengar. De vill kunna stajla med fina bilar och
klockor, men lever i områden där det inte finns. Många tänker inte ens att de har någon chans i det vanliga samhället, utan ser bara en karriär framför sig. Den kriminella, säger Johan Gustafsson, verksamhetsutvecklare vid Noa.
Den utlösande faktorn vid attentat är ofta bagatellartade.

– Det kan vara rena struntsaker, svartsjuka eller att någon tittat på fel sätt. De är oerhört lättkränkta, säger Mikael Rying.

De flesta som lever i gråzonen slutar med det i åldern 18-25 år och skaffar sig ett vanligt liv. Dessa personer gör inte det, utan fortsätter att glida in i grövre kriminalitet och onda spiraler.

– Det kan vara någons lillebror som fått stryk, man hämnas med kniv, sedan löper det på. Plötsligt står man där med automatvapen, säger Mikael Rying.

Utanförskapet har växt under lång tid i vissa förorter, bland annat i de av polisen 53 utpekade områdena, och det finns ingen polisiär quick fix. Men just nu pågår ett arbete inom polisen, ett regeringsuppdrag, som går ut på att vässa arbetsmetoderna. Det handlar bland annat om att fånga upp det goda arbetet i organisationen, att i ökad utsträckning använda vapensökshundar i prioriterade områden, att bakspåra vapen för att komma åt de som smugglar och handlar med vapen, och att utreda om den amerikanska strategin, gang violence intervention, kan vara något för svensk polis.

Polisen har även börjat använda FLO (family liasion officer) som är en kontaktperson för offrets anhöriga.

Utöver arbetsmetoderna har en modell för nationell registrering av skjutningar med en enhetlig definition tagits fram, något som saknats tidigare.

Dessutom leder Noa ett arbete mot illegala vapen och explosiva varor som ska vara klart 1 mars nästa år. Där ingår även till synes små insatser, som till exempel bättre avrapportering.

– Många poliser blir upprörda över att misstänkta släpps på fri fot efter förhör, trots att personen tagits på bar gärning med vapen. Men det går att förhindra om man får med alla omständigheter vid avrapporteringen, säger Johan Gustafsson.

Läs även relaterade artiklar:

Kl. 15.53. Mordförsök i Malmö

Under attack