Simon Häggström om ...

Polisen Simon Häggström sitter i ett mötesrum, med en whiteboardtavla i bakgrunden. Han har en mörk luvtröja och keps på huvudet.

Simon Häggström arbetar på prostitutionsgruppen i Stockholm. "Jag hävdar att män som köper sex inte tänker på någon annan än sig själva och allt handlar om att tillfredsställa sina egna sexuella begär.” Bild: Lars Hedelin

Simon Häggström från prostitutionsgruppen i Stockholm svarar på frågor om bland annat varför sexköparna alltid är män och om hur sexhandeln förändrats över tid.

Varför han skrev sin bok. 

”Prostitution framställs svartvitt, för eller emot. Jag vill ta kål på myter och visa hur verkligheten faktiskt ser ut. Om inte vi som arbetar med detta berättar, vem ska göra det då? Den här debatten får aldrig tystna.”

Varför det är viktigt att arbeta mot prostitution.

”Det handlar inte ”bara om sex”, utan sexhandeln är intimt kopplad till såväl människohandel som grov organiserad brottslighet. Vi försöker slå ut efterfrågan och på så sätt strypa inflödet av pengar till människohandlarna.”

Vilka som säljer sex …

”Hur kan man sjunka så lågt?”, frågar folk. Då svarar jag: "Vad hade du själv varit beredd att göra om du hade svältande barn?" Som svensk är det svårt att förstå hur bra vi har det. När det gäller de svenska kvinnorna säger de att det är ett fritt val och att de mår bra, som ren överlevnadsinstinkt. Men när man skrapar på ytan visar det sig nästan alltid att de varit utsatta för övergrepp, våld eller andra trauman. Det största missförståndet av alla är att de här kvinnorna skulle älska sex.”

… och vilka som köper.

”Många tror att sexköparen är för ful, för ensam eller handikappad och att det är synd om honom. Men det är inte de förklaringarna vi får. Den vanligaste sexköparen är en gift man. Jag hävdar att män som köper sex inte tänker på någon annan än sig själva och allt handlar om att tillfredsställa sina egna sexuella begär.”

Om att sexköparna alltid är män.

”Det händer att vi möter unga killar som säljer sex och dem försöker vi hjälpa på samma sätt som kvinnorna. Men under de 17 år som den svenska sexköpslagen funnits har vi aldrig tagit en kvinnlig sexköpare. Detta provocerar många, men prostitution är först och främst ett mansproblem.

Hur sexhandeln förändrats över tid.

”Förr var sexköparen en man i 50-årsåldern, men nu griper vi allt yngre köpare. Även säljarna är yngre, särskilt de från andra länder. Ensamkommande flyktingbarn och HBTQ-personer är andra växande riskgrupper för att hamna i prostitution.”

Hur poliser ser på prostitutionsgruppen.

”När vi startade 2009 fanns det på sina håll ett visst motstånd från främst äldre kolleger. Den nya generationen poliser däremot har vuxit upp med lagen och förstår. I takt med att kunskapen om prostitution ökat känner vi ett utbrett stöd i kåren.”

Den svenska sexköpslagen från 1999.

”Lagen är vårt absolut viktigaste verktyg. Det är ingen morallag, utan ett sätt att stävja modern slavhandel. Vi griper omkring 200 sexköpare varje år. Det är droppe i havet men lagen har en stark preventiv effekt. Jag har föreläst i såväl Holland som i Tyskland och måste ändå säga att vi har det bra i Sverige. Den svenska polisen är ett flaggskepp som håller efter branschen och bidrar till attitydförändring. I våras klubbade Frankrike en liknande sexköpslag. Så sent som 2009 mötte jag en hög, fransk polischef. ”Vi kommer aldrig någonsin förbjuda män från att köpa sex i vårt underbara land Frankrike, där värnar vi om individens frihet och inte såna här dumheter som ni håller på med i Sverige”, sa polischefen. Efteråt föreslog han mig att följa med på bordell.

Varför han inte vill kallas hjälte.

”Hjältestämpeln provocerar mig. Varje dag kastas vi mellan att göra vårt jobb och att tampas med dåligt samvete över att inte kunna göra mer. De riktiga hjältarna är de vi möter som dag och natt utnyttjas under mardrömsliknande förhållanden – men ändå står på benen.” 

Läs även: Prostitutionsgruppen i Stockholm