Polis och allmänhet i samma båt

Thomas Andersson samtalar med tre uniformerade poliskollegor på båtbryggan.

Thomas Andersson tillsammans med tre poliskollegor. Bild: Lars Hedelin

När septembermörkret faller börjar högsäsongen. På ena sidan: organiserade ligor som länsar västkusten på båtmotorer. På andra sidan: polisen och allmänhetens vakande ögon.

Poliserna trodde inte sina ögon. Framför dem stegade en jätte med 47 i skor fram och bollade med båtmotorerna som om de inte vägde någonting. Stora, tunga 60-hästars som det borde krävas minst två personer för att rubba.

Det var Andrzej, som han för tillfället kallar sig, en man som med falska identiteter åker ut och in i Sverige på sina stöldturnéer. Sveriges kanske värsta seriebrottsling greps och dömdes redan 2010 och filmen vi tittar på är från en rekonstruktion där han visar hur han gör. Nu är han här igen, och en självklar måltavla i nattens stora insats mot båtmotortjuvar på västkusten. Men insats Archimedes är inte bara blåljus och jakt på gärningsmän, utan minst lika mycket kontakten med båtägare och hamnvakter som vakar där ute i natten.

– Det stjäls för 160–170 miljoner kronor årligen och stölderna har ökat jättemycket. Polisen klarar det inte själva, allmänheten klarar det inte själva, vi måste hjälpas åt, säger Thomas Andersson, polis.

Han är regional samordnare för Båtsamverkan Västra Götaland, en slags marin grannsamverkan där polisen och de boende från Strömstad i norr till Varberg i söder med gemensamma krafter försöker störa tjuvarna. Projektet startade 2013 och antalet båtklubbar som ansluter sig ökar hela tiden, idag är de 120 stycken.

En av Thomas Anderssons viktigaste uppgifter är att rekrytera fler båtklubbar, bygga nätverk och resa runt i hamnarna för att utbilda båtägarna om allt från att förankra båten på rätt sätt, till att skaffa ordentlig belysning och andra brottsförebyggande åtgärder som att utrusta motorn med en spårsändare.

– Vi ser hur stölderna minskar bland de klubbar som är med i samverkan, och ökar i andra hamnar, säger Thomas Andersson.

Med ojämna mellanrum görs insatser tillsammans med den ordinarie ingripandeverksamheten, spanare och ibland även trafikpolisen och sjöpolisen. I natt är det poliser från Lysekil, Stenungsund och Uddevalla som är ute – i förhoppningen om att gripa Andrzej.

– Hejsan hejsan! Vill ni ha kaffe?

Dörren till den lilla vaktkuren som tillhör Munkedals båtklubb slås upp och ut strömmar ljuset och musiken från radion. Thomas Andersson och de uniformerade poliserna Malin Sjöström och Calle Hjalmarsson hälsar igenkännande och kliver in. Här träffar vi båtägaren Peo Simonsson som nyligen blev av med en motor.

– Över 50 000 kronor kostade det mig, försäkringsbolagen är stenhårda, säger han.

Samma morgon, precis när vakterna hade åkt hem, stals två motorer från hamnen. Tillvägagångssättet var fräckt: båten var fastlåst i en y-bom, så gärningsmannen skruvade helt enkelt loss bommen, lade upp den på båten och drog in aktern mot stranden. Sedan monterades motorn av. Och det är så ligorna jobbar, målmedvetet och specialiserat på sina respektive områden. Först skickas brytarna fram som forcerar kättingar och lås. Sedan kommer lastarna som flyttar stöldgodset till gömmor i skogen, för att senare hämtas av lastbilar som åker ut ur Sverige.

Båtmotorstölderna ingår i en större brottslighet kallad mvk, mobil vinningskriminalitet, och nyligen offentliggjorde polisen en kartläggning av 1.500 personer som tillhör nätverk som även sysslar med bostadsinbrott, stölder av lyxbilar och dyra bildelar. Ofta rena beställningsjobb.

– När vi hakat på dessa personer som kommer in i Sverige ser vi hur de direkt åker till marinor och rekognoserar. De olika kriminella nätverken går in i varandra och vi har en ganska bra uppfattning om dem, säger Anders Burén, kommissarie på nationella operativa avdelningen.

När Thomas Andersson för två år sedan fick frågan om han ville leda Båtsamverkan Västra Götaland var han skeptisk. Då arbetade han som yttre befäl i Trollhättan med fötterna djupt i "den blå polisen", uppfattningen om att det bara är de operativa insatserna som räknas. Nu har han vänt helt.

– Jag gjorde en u-sväng. Det är ju precis sådant här förebyggande arbete vi också ska syssla med!

Han är uppvuxen på västkusten och känner allt och alla här. Mobilen är limmad i handen och det regnar in tips och iakttagelser. "Var det samma lastbil som stod på rastplatsen igår? Jättebra att du ringde, vi kör förbi där."
Vi passerar hamn efter hamn där båtmasterna står så tätt att de nästan täcker himlen – geografiskt avlägsna platser som varit ett dukat bord för tjuvarna.

– Tidigare fanns det en känsla här av att polisen inte gör någonting, så det spreds rykten och folk tog saken i egna händer. Nu är det borta, säger Thomas Andersson.

Han tycker inte det finns någon risk att allmänheten tycker att polisen skyfflar över jobbet på dem.

– Nej. Polisen kommer aldrig att vakta din motor, folk måste själva se till sina grejer. Vi hjälper dem att veta vad de ska titta efter och ser de ett stöldförsök ska de ringa oss.

Däremot gäller det att polisen kan svara upp mot alla de förväntningar som väcks när ett sådant här projekt drar igång, inte minst operativt. Lars Wahlin från polisen i Stenungsund är med i nattens insats och han tycker att det är viktigt att inte glömma bort den biten.

– Ibland har vi varit dåliga på det, särskilt när insatserna bedrivs i projektform.

Hans dröm är att skapa en permanent mvk-enhet som jobbar nationellt mot stölderna av kapitalvaror eftersom de kriminella nätverken hänger samman.

Båtsamverkan är inte bara brottsförebyggande utan har också blivit en social gemenskap. Båtklubbar som låg grannar men aldrig tidigare haft kontakt, eller bara haft småtjafs sinsemellan, har plötsligt börjat prata med varandra. En viktig del i detta är sociala medier.

Facebooksidan "Polisen Båtsamverkan Västra Götaland" uppdateras flitigt och här välkomnar Thomas Andersson nya båtklubbar, informerar, peppar, efterlyser tips och berättar vad som händer. Det gäller att hela tiden hålla alla inblandade varma så att engagemanget fortsätter växa.

Och där finns ingen gräns för hur påhittig man kan vara. När den årliga bondens dag arrangerades i Ljungskile, passade Thomas Andersson på att åka dit i sin polisbil och blev ett udda – och uppmärksammat – inslag mitt bland alla grönsaker och rotfrukter. Någon hade tagit dit en kamel vilket genast födde en idé i Thomas Anderssons huvud: Tänk om man skulle ta en huv till en båtmotor och sätta på en av pucklarna! Sagt och gjort. Snart satt både han själv och motorhuven på den förvånade kamelen.

– Det gick hem! Samtidigt är det jätteviktigt att allt vi gör har ett syfte, nämligen att nå ut med det brottsförebyggande budskapet, säger Thomas Andersson.

Han har även besökt alla tre företag som tillverkar lås till båtmotorer och visat att deras lösningar inte räcker. Brottslingarna har avancerade verktyg och ligger steget före. Det landade i att åtminstone en av tillverkarna nu tagit fram ett lås som håller emot längre.

– Det kräver också mer ljus för att bryta upp och verktyg som låter mycket. Sammantaget ökar det chansen att vi upptäcker vad som är på gång, säger Thomas Andersson.

Han tror till och med att båtsamverkan kan påverka försäkringsbolagen att sänka sina premier.

Hur gick det då med seriebrottslingen som kallar sig Andrzej? Den här natten höll han sig lugn och gjorde inget väsen av sig. Ett gott betyg – och kanske ett kvitto på vad alla tusentals vakande ögon betyder.

  • Startades av kommissarie Anders Petersson som en särskild satsning för att minska antalet stölder som gäller fritidsbåtar. Startade våren 2013 och leds av polisinspektör Thomas Andersson.
  • Innefattar fem polisområden på västkusten med en kontaktman i varje.
  • Är en kombination av traditionellt polisarbete, sociala medier, och samverkan med civilsamhället.
  • Resultat Lysekils kommun: 2012 var det 80 anmälda stölder av båtmotorer, 2013 sjönk det till 38, och 2014 var det 12.