Polisens egen advokat

Den är ingen advokat i bokstavlig mening, istället fungerar den nationella rättsavdelningen mer som en juridisk rådgivare. Det kan till exempel vara en polis som vill upprätta ett register och har frågor om det, eller en journalist som vill ha ut handlingar i en förundersökning som måste sekretessprövas. Ofta svåra avvägningar där det behövs ett bollplank med stenkoll på lagboken. Samma dag som Svensk Polis besöker rättsavdelningen rapporterar medierna att elva romer har stämt Polismyndigheten vid Stockholms tingsrätt och begärt skadestånd. Det är Justitiekanslern, JK, som företräder Polismyndigheten i domstolen och rättsavdelningens uppgift är bland annat att ha kontakt med JK och ge skriftliga svar på frågor som de vill ha svar på.

Och det är just detta, att få jobba med aktuella samhällsfrågor, som fängslar Gunilla Svahn Lindström. Hon är ny som chef för rättsavdelningen men har ett långt förflutet inom rättsväsendet och var bland annat med och införde en avgift på oinspelade kassettband för snart 20 år sedan, som jurist åt dåvarande kulturminister Marita Ulvskog. Ett hett diskussionsämne då men helt dött idag.

– Juridiken är bred och innehåller så många intressanta frågeställningar, stora och små, som ligger nära det som händer i samhället. Man befinner sig mitt i det som stod i tidningen imorse, säger hon.

Ett annat viktigt uppdrag för rättsavdelningen är att fatta olika beslut, till exempel bevilja demonstrationstillstånd, vapenlicenser och att omhänderta djur. Ärenden som sedan får en direkt effekt på många polisers vardag och som hittills har hanterats olika runt om i landet. Men det ska det bli ändring på.

– Till exempel varierar handläggningstiden för vapenlicens från några veckor till flera månader. Besluten kan även spreta eftersom lagen inte säger exakt hur man ska göra utan ger utrymme för olika tolkningar.

Därför är ett prioriterat område att skapa enhetlighet så att vi jobbar på samma sätt över hela landet, säger Gunilla Svahn Lindström.

Polismyndigheten är också remissinstans för många statliga utredningar, vilket innebär att man blir inbjuden att lämna synpunkter när exempelvis en ny lag ska tas fram.

– Vi får jättemånga förfrågningar både kring saker som rör oss, och som inte rör oss. De flesta remisser passerar våra ögon, säger Gunilla Svahn Lindström.

En ny uppgift som sedan årsskiftet förts in under rättsavdelningens vingar är registraturen som bland annat tar emot post, stämplar dokumenten och ger dem ett diarienummer. Att det nu är samlat på ett ställe i organisationen till skillnad från förut då det var utspritt, minskar risken för kritik.

– Registraturen är ett väldigt viktigt nav i en myndighet där det kan vara lätt att bli kritiserad av Justitieombudsmannen, JO, om det arbetet inte sköts. Det kan till exempel vara allmänna handlingar som ska lämnas ut skyndsamt men som drar ut på tiden, säger Gunilla Svahn Lindström.

Inom rättsavdelningen hanteras också 750 000 registerutdrag varje år. Avdelningen ser till att flera av polisens register, som exempelvis misstankeregistret och belastningsregistret, underhålls.

Ovanpå allt detta är rättsavdelningen en tratt. I den hälls vartenda dokument som skrivs av polisanställda över hela Sverige vilket kan vara alla upptänkliga handlingar, från polisanmälningar till olika protokoll. I Stockholm samlas de, registreras och läggs i ett gigantiskt arkiv som ska finnas om någon behöver gå tillbaka och titta vad som gjordes, till exempel forskare. Med jämna mellanrum bantas arkivet genom att dokumenthögar fraktas till Riksarkivets underjordiska lokaler och rättsavdelningen arbetar febrilt med att beta av den så kallade arkivskuld som ska vara betald senast i slutet av nästa år. Den bestod från början av 60 000 hyllmeter från de gamla polismyndigheternas arkiv som inte hade kommit iväg.

– Att beta av arkivskulden och gå över till ett digitalt arkiv där alla handlingar scannas istället för att sättas in i pärmar är en stor del av vårt arbete nu, säger Gunilla Svahn Lindström.

Som jurist har hon varit med och fattat många svåra beslut genom åren, beslut där det mer handlar om svåra avvägningar än exakta svar ur en lagbok. För två år sedan var hon som ordförande i Presstödsnämnden med om att säga ja till att ge tidningen Nationell idag presstöd, ett beslut som väckte stor debatt för och emot.

– Presstödsnämnden får inte ta hänsyn till innehållet i en tidning och de som fattar beslut måste gå in i den yrkesrollen. Annars kan man inte ha det uppdraget, säger Gunilla Svahn Lindström.

På samma sätt måste rollerna hållas isär när det till exempel gäller frågan om att säga ja till nazistiska demonstrationer.

– Nazister har lika stor rätt som alla andra att demonstrera. Bara om det är nödvändigt med hänsyn till ordning och säkerhet får Polismyndigheten säga nej. Det är en jättesvår hantering.

Men Gunilla Svahn Lindström håller inte med nidbilden att poliser pekar med hela handen medan jurister är veliga, "å ena sidan, å andra sidan".

– Det där resonemanget känner jag igen från andra ställen, innan jag kom hit till Polismyndigheten. Men det är ju så att om någon frågar oss om råd måste vi ge vår bedömning. Ibland är det oprövad mark, en helt ny fråga som vi ska ta ställning till, och då blir det en balansgång, säger hon.

Som chef vill Gunilla Svahn Lindström jobba för att rättsavdelningen ska bli mer synlig och framför allt, komma ännu närmare poliserna genom att vara tillgänglig. Svara snabbt på frågor och hjälpa till, för allas bästa.

– Ibland kommer rättsavdelningen in sent när olika projekt sätts igång eller i andra sammanhang där vår kompetens behövs. Då blir vi inte en tillgång, utan en stoppkloss när vi säger att "det här kan ni ju inte göra". Det vill jag ändra på.