"Polisen är kommunikation"

Strax efter 05.00 den 18 mars gör Unni Jerndal dagens första nyhetskoll i sin mobil. Två skjutna i Göteborg, åtta skadade. Hennes första tanke är ”har de resurser så det räcker?” Sedan messar hon Malin Sahlström, polisens kommunikationschef i region Väst. Svaret är kort och koncist: ”Läget är under kontroll”. En intensiv dag på kommunikationsavdelningen har börjat.

Tidigare hade varje polismyndighet sin egen kommunikationsavdelning men sedan årsskiftet är det en enda med totalt 200 medarbetare över hela landet. Dagen innan det uppmärksammade dubbelmordet i Göteborg hade hela avdelningen träffats i Stockholm för att lära känna varandra och dra upp vägen framåt.

Och att få alla att arbeta som ett team är den största utmaningen just nu för Unni Jerndal, ny chef för kommunikationsavdelningen.

– Vi har ett mycket omfattande uppdrag. Jag är imponerad av hur stabilt medarbetarna levererat redan från start i den nya organisationen, säger hon.

Mångfacetterad verksamhet

Stora händelser när journalisterna ringer oavbrutet är den mest synliga delen av avdelningens arbete men här sker så mycket mer. På kommunikationsavdelningen arbetar man med allt från att göra inlägg på polisens Facebooksida till att skriva informationssidor och nyheter på Intrapolis och polisens hemsida, till att göra tidningen som du nu läser.

Dessutom drar man upp långsiktiga planer som exempelvis ett paket kring polisens arbete med brottslighet som hotar grundläggande fri- och rättigheter, samt stöttar chefer runt om i landet i deras kommunikation. För att bara nämna några av alla uppgifter.

Polissverige tänds upp

För att hålla samman allt startar varje morgon med ett telefonmöte med representanter för varje funktion och de lokala kommunikationscheferna. Under några korta, effektiva minuter gås allt av nationellt intresse igenom, till exempel skjutningarna i Göteborg. Polissverige tänds upp.

Dagen stäms av med både akuta frågor och planerade som har hämtats ur den så kallade dagboken, en slags gemensam kalender. Blir det en presskonferens i Göteborg? Hur går det med informationspaketet om våld i nära relationer? Vilken succé det senaste Facebookinlägget med poliserna som hjälpte en gammal man blev! Deltagarna tar hjälp av varandra när någon stöter på ett problem som någon annan hanterat förut. Sedan löper dagen på med stora och små frågor.

Proaktivt och reaktivt

Kommunikationsavdelningen jobbar både proaktivt, innan något har hänt, och reaktivt, när det redan har bränt till, och det gäller att snabbt kunna ställa om från det ena läget till det andra. Ytterst handlar det om att styra och samordna kommunikationen så att den sipprar ner till varje enskild polisanställd och uppfyller de tre ledorden öppen, tillgänglig och saklig.

Rollen som verksamhetens hjälpmotor i förändringsarbetet i nya myndigheten blev tydlig efter påsk. Då började bland annat artiklar på Intrapolis, chefsstöd och annan kommunikation som beskriver genomförandet att rulla ut i myndigheten.

– Allt polisen gör är kommunikation. Jag har besökt stadsdelen Ronna i Södertälje och fått höra om polisens arbete med att skapa dialog med medborgarna. Det och alla andra möten med människor, från passexpeditionen till när poliser kommer med dödsbud, allt det är kommunikation och det är polisens medarbetare skickliga på, säger Unni Jerndal.

Samtidigt finns särskilda kommunikatörer. En hel avdelning. Hur går det ihop?

– Moderna organisationer kräver ett informationsflöde och dialog internt för att å ena sidan skapa delaktighet och visa vägen framåt. Å andra sidan externt för att bygga förtroende och förankring för verksamheten i samhället, säger hon.

För polisen är extern kommunikation nästan alltid en balansgång mellan polisens uppgift att utreda brott, och mediernas uppgift att rapportera. Samma dag som Svensk Polis träffar Unni Jerndal har journalisten Johan Croneman skrivit en kritisk krönika i Dagens Nyheter om polisens talespersoner ”som påstår att inget kan sägas”.

– Det kommer alltid finnas ett motsatsförhållande mellan polisens arbete och mediernas. Givetvis har vi ett ansvar att serva medierna men också för att bygga förståelse för att det finns begränsningar, inte minst med tanke på rättssäkerheten, säger Unni Jerndal och tillägger att polisen har påbörjat ett arbete med att bjuda in nationella och lokala mediehus för att etablera dialog.

Om polisanställda är så skickliga på att kommunicera, varför behövs det särskilda presskommunikatörer?

– Presskommunikatörerna talar för myndigheten, med journalister. Det kräver kunskap om hur medierna fungerar och är funktioner som finns för att verksamheten ska ha tid att sköta sitt uppdrag. Exempelvis vakthavande befäl behöver i första hand leda det operativa arbetet. I kommunikatörernas uppdrag ligger att förmedla fakta och att sätta händelser i sitt sammanhang i polisens komplexa uppdrag, säger Unni Jerndal.

I fönstret på hennes rum står en Barack Obama-docka som ett minne från när hon bevakade presidentvalet i USA 2008. Som före detta journalist är Unni Jerndal van vid hetluften men tycker att arbetet på polisen slår det mesta.

– Intensiteten! Det är ett enormt tryck. En bra dag går jag till jobbet och har bara en handfull större problem som måste lösas som kan röra allt från bemanning till strategiska frågor och möten som ska skapas. Sedan kommer det fler löpande under dagen.

Hur många telefonsamtal, mejl och sms får du under en dag?

– Oouch! Jag vet faktiskt inte. Men en intensiv dag blir det väl omkring 20 sms. Plus allt det andra.

Men det som överraskat henne mest efter 100 dagar på nya jobbet är inte tempot, utan värmen.

– Polismyndigheten är inte den där tuffa organisationen, som man skulle kunna tro. Utan det finns en diskussion kring känslor, omhändertagande och mänsklighet som jag inte har upplevt på någon annan arbetsplats. Det är spännande, tycker jag.