Förebygger extremism

"Vill ni ha en expert på våldsbejakande extremism får ni leta efter någon annan".

Det sa Daniel Norlander när ledningen för justitiedepartementet bjöd in honom till ett första samtal om det uppdrag han nu har.

– Jag ville på en gång understryka att jag inte är någon expert på området, utan att den expertisen finns hos Säpo och Försvarshögskolan.

Men de ville ha honom. Sedan i november förra året är Daniel Norlander huvudsekreterare i den kommitté som under ledning av Mona Sahlin, tidigare statsråd och partiledare för socialdemokraterna, ska samordna Sveriges arbete mot våldsbejakande extremism. Att förbättra samverkan mellan myndigheter, kommuner och organisationer är huvuduppdraget.

Framför allt ska lokal samverkan för att förebygga att unga rekryteras till våldsbejakande grupper bli bättre. Säpo och polisen ska inte vara ensamma om att förebygga extremistiskt våld.

– Jag hoppas att vi om något år kan konstatera att vi – det vill säga samhället – lyckades förhindra unga killar och tjejer från att resa till Syrien för att ansluta sig till Islamiska staten, det är min drivkraft, säger Daniel Norlander.

Efter terrordåden i Köpenhamn har mycket fokus hamnat just på den våldsbejakande islamistiska extremistmiljön, men den nationella samordnaren har också regeringens uppdrag att förebygga våld från höger- och vänstergrupper. Stöd till anhöriga och strategier för avhopparverksamhet ska tas fram enligt de nya direktiv som kom från regeringen i mars i år.

Som verktyg för lärare, socialarbetare och andra som ska arbeta förebyggande mot våldsbejakande extremism finns Samtalskompassen, ett metodstöd- och utbildningsmaterial på webben. När det lanserades fick den nationella samordnaren kritik från flera håll. Utbildningsmaterialet ansågs bland annat felaktigt peka ut vissa grupper som våldsbejakande.

– I och med att vi jobbar med våldet i centrum finns det flera olika grupper som kan kritisera oss. Debatten på Facebook och Twitter har stundtals varit intensiv. Men det öppna samtalet och dialogen är viktig för oss, säger Daniel Norlander.

Innan han klev på ett chefsjobb inom polisen, jobbade han som områdespolis i Göteborgs nord-östra stadsdelar. Det är från möten med medborgarna i Hjällbo och Angered som han byggt grunden till den kompetens som nu behövs – att arbeta kontaktskapande och bygga bärkraftiga relationer.

– Jag tycker det är roligt att vara ute och träffa mycket människor och att påverka, driva saker framåt, säger han.

Arbetet med att förebygga och motverka grogrunder för våldsbejakande politisk extremism måste ske på både lokal och nationell nivå. Kunskapen i svenska kommuner för att förbygga våldsbejakande extremism är låg och för att stärka och stödja lokal samverkan, besöker Mona Sahlin och Daniel Norlander minst 100 kommuner i år. I varje kommun vill man att det ska finnas en kontaktperson som ska vara länken till kommunerna och arbeta med förbyggande åtgärder och information. Hittills har 260 av Sveriges 290 kommuner utsett en sådan.

– Vi vill att kommunerna ska ta ett tydligare ansvar för de här frågorna, säger Daniel Norlander.

För några dagar sedan stöttade han Halmstads kommun med att arrangera en heldagskonferens om våldsbejakande extremism, i andra kommuner har samordnarens roll varit mer rådgivande för att få igång det preventiva arbetet.

– Det finns redan mycket kunskap och det viktiga är att vi börjar omsätta den kunskapen i handling, att vi börjar göra istället för att prata.

Men det är inte bara kommunerna som behöver ta större ansvar, även de religiösa samfunden behöver synas mer i debatten. Mona Sahlin och Daniel Norlander besöker därför gärna olika religiösa samfund.

– De muslimska församlingarna har ett viktigt uppdrag i den offentliga debatten, att resonera om att det inte är religionen islam som uppmanar folk att åka ned och strida för IS.

Polisens arbete mot våldsbejakande extremism bör fokuseras mot utbildning, menar Daniel Norlander. På Polishögskolan finns redan idag kurser som utbildar instruktörer i att upptäcka och förebygga våldsbejakande radikalisering på lokal nivå. Säkerhetspolisen bedriver också kortare utbildningar för poliser i de här frågorna.

– Polisen har redan ett fungerande utbildningssystem, men vad som krävs är att instruktörerna får rätt förutsättningar och utrymme att utbilda vidare. Här måste polisen snäppa upp sig lite och det måste göras nu, det går inte att vänta tills det kommer nya utbildningstillfällen.

Hur kan en enskild polis jobba med frågorna i vardagen?

– Vi ska inte krångla till det för mycket. Jag har stor tilltro till att poliser kan jobba med den här frågan på samma sätt som man till exempel jobbar med någon som är på väg in i narkotikamissbruk. Det handlar om att upptäcka tidiga tecken och då veta vart man ska vända sig med informationen.

En ung person som har problem av något slag har i de flesta fall en rad personer runt omkring sig som har kompetensen att upptäcka tidiga tecken på radikalisering. Socialtjänst, skola, polis och föreningsmänniskor ska ges rätt verktyg att se dessa varningssignaler. Och när de väl ringer, ska man veta vart man ska vända sig med problemet.

– Det måste finnas funktioner ute på fältet som den enskilde polisen kan vända sig till, en person som har extra kunskaper kring våldsbejakande radikalisering, säger Daniel Norlander.

Terrorattackerna i Paris och nu senast i Köpenhamn har gjort frågorna om politisk extremism brännheta. För bara tre år sedan, när Daniel Norlander slutade som områdespolis, pratade man inte alls om våldsbejakande radikalisering.

– Nej, faktiskt inte. Vi hade då några personer i Göteborg som misstänktes ha samröre med Al Shabab, men när vi var ute på gatan och träffade ungdomar tittade vi inte på detta. Men det borde vi ha gjort.

Hittills har minst 130 personer rest från Sverige till Irak och Syrien för att delta eller träna i strider med Islamiska Staten, IS, men mörkertalet tros vara stort. Enligt Säpos bedömningar kan hoten om attentat dels komma från personer som återvänder från sådana resor och som har kunskaper om våldsutövande, dels från personer som befinner sig i Sverige och agerar på uppmaningar till attentat som förmedlats internationellt.

Är vi för sena med att ha insett problemen?

– Ja det är vi, det är väl kanske så mycket i samhället fungerar. Vi ser problemet långt där borta och inser inte hur stort det är förrän det kommer närmre. Min uppgift är nu att föra över den kunskap som finns hos de kommuner och polisområden som redan påbörjat ett förebyggande arbete till de som står i startgroparna.