Stockholmsnatt

Klockan är 00.22 när Ylva Björn parkerar polisbussen utanför den smältdegel som kallas Medis, Medborgarplatsen på Södermalm. Hennes kollega Anna Hult Lindkvist sätter sig på huk för att lugna en förtvivlad kille som gråtande lutar sig mot väggen. Han är arg, ledsen och frustrerad över att hans flickvän ska giftas bort med en annan.

Samtidigt pratar Ylva Björn med vakterna som säger att de var tvungna att boja mannen eftersom han gjorde motstånd när de skulle avhysa honom. Nu ska han få sova ruset av sig hos Södermalmspolisen. Kommunikationen mellan de två kollegerna är ordlös. Var och en vet exakt vad den ska göra.

Tjugo minuter senare leds den olycklige, tidigare ostraffade 24-åringen in i arresten där de åtta cellerna snart kommer att vara fullbelagda.

Medborgarplatsen brukar kallas en av Sveriges farligaste platser. Det är ett område där olika intressen krockar. I Björns trädgård injicerar narkomaner heroin, alldeles intill ett dagis och en skola. Ovanför tronar moskén, i närheten ligger socialkontoret och några kvarter bort Systembolaget. Här finns mängder av krogar och flera olika beroendeenheter. Dessutom är Medis en knutpunkt för både tunnelbana och bussar.

– Allt detta sammantaget ställer krav på att polisen ofta är på plats, säger Ylva Björn.

Hon och kollegan Anna Hult Lindkvist ingår i ingripandegruppen, IG, och den här snöiga fredagsnatten i slutet av januari ska de arbeta ända till morgonkvisten. Efter avrapporteringen tar de sikte på Götgatsbacken där krogarna snart ska stänga, en kritisk tidpunkt då människor lätt hamnar i bråk.

Men vi backar tillbaka några timmar, till 20.30 då arbetspasset startar med utsättning. Direkt efteråt kör Ylva Björn och Anna Hult Lindkvist en tur längs krogtäta Södermalm innan det är dags för ordningsvaktsutsättningen. Varje fredag träffas polis och vakter på ett hotell i området för att prata igenom hur det var föregående helg och vad de kan förvänta sig denna natt. Kommer det att bli lugnt eller stökigt?

Mötet är slut ungefär samtidigt som klockan i Katarina kyrka slår elva slag och Ylva Björn rattar med van hand polisbussen ned för Götgatsbacken i riktning mot Medborgarplatsen, Folkungagatan och Skanstull. Hon stannar till vid varje krog för att växla några ord med de som arbetar där. Överallt möts vi av glada ordningsvakter som ropar "tjenare Ylva".

Hennes hjärta klappar lite extra för Medis, bland annat för att hon var med om att starta poliskontoret inne i Söderhallarna och såg till att en polisbuss permanentades på Medborgarplatsen, eller "Lilla Plattan" som den också kallas, som en blinkning till mer kända Sergels torg i Stockholms city.

Att Ylva Björn hållit på ett tag förstår man när hon berättar om kostymklädda män i 30-årsåldern som kommer fram och tackar för att hon räddat deras liv.

– Jag känner ju oftast inte igen dem, men när de börjar berätta så ser jag framför mig den där lilla vilsna pojken som man lyckades fånga upp innan han hamnade i kriminalitet eller drogmissbruk.

Hon berättar om projekt "Fisknätet" som hon var med om att starta under tiden som närpolis i Högalid. Polis, kurator, präst, skolpersonal och fältassistenter arbetade aktivt för att identifiera ungdomar på glid och informera deras föräldrar.

– Att träffa dessa ungdomar i vuxen ålder och få höra att det gått bra för dem i livet, mot alla odds, är verkligen det bästa kvitto man kan få på att det arbete man gör verkligen är värt något.

Plötsligt rasslar det till i polisradion – en berusad man har belagts med handfängsel efter att ha antastat kvinnliga gäster inne på en krog. Det tar andra kolleger hand om. Vår färd fortsätter mot Folkungagatan där svarttaxibilarna står på rad utanför McDonalds. Anna Hult Lindkvist vevar ner rutan och upplyser om att de står i taxizonen, vilket de så klart vet om men struntar i.

Detta är tredje nattpasset i rad för Ylva Björn, som till skillnad från sin kollega älskar att jobba natt.

Vi närmar oss Mariatorget och krogarna runt omkring. Värmen i bussen verkar inte fungera som den ska och Ylva Björn svär över den immiga vindrutan. Klockan är 01.25 när vi stannar till vid en krog på Folkungagatan.

– Det är bra att vi visar upp oss även inne på krogarna, det har en lugnande inverkan, säger Ylva Björn.

Det har bara gått några veckor sedan terrordådet mot satirtidningen Charlie Hebdo i Paris. Strax ovanför "Medis" ligger Södermalms moské, mitt i polisernas bevakningsom-råde. Ylva Björn tycker sig märka en ökad främlingsfientlighet.

– Om en svensk blir bestulen på sin plånbok eller mobil på krogen får vi ofta höra att de är övertygade om att en invandrare snott deras prylar, säger Ylva Björn och skakar på huvudet så att hennes långa, mörka fläta far hit och dit.

Nu styrs bussen mot Skanstull och krogen under bron, där kön ringlar lång när vi stannar utanför entrén.

De båda poliserna kryssar sig vant fram genom det böljande folkhavet. Den dunkla belysningen gör att det i princip är omöjligt att upptäcka om där försiggår någon olaglig verksamhet, som narkotikalangning.

– Vi märker att ungdomar hellre berusar sig på marijuana än alkohol, vilket är en oroande trend eftersom hasch är inkörsporten till starkare droger, säger Anna Hult Lindkvist.

Inte långt från gamla Skanstullsbron, på Ringvägen, ligger en annan krog där det ofta uppstår bråk.

Vi parkerar utanför entrén. Knappt har poliserna stigit ur bussen förrän en synbart irriterad kille kommer fram och förklarar att vakten vägrat släppa in honom och tjejkompisen med motiveringen att tjejen är för berusad.

Poliserna säger åt honom att gå, vilket gör honom ännu argare. Det blir enkel resa till arresten även för denne överförfriskade man.

– Så här brukar det se ut en vanlig fredagskväll, säger Ylva Björn när vi backar ut från garaget och sätter kurs mot Medborgarplatsen där det drar ihop sig till stängning.

Senare på natten måste de lämna Södermalm och stötta polisen i City. Först genom att ta hand om en alkoholförgiftad medvetslös kille på Vasagatan. Och sedan, strax innan de ska gå av sitt pass klockan 06, blir de kallade till ett bråk utanför en jazzklubb.

Det är bara några månader kvar till pension för Ylva Björn, som hade hunnit fylla 40 när hon kom in på Polishögskolan. Hon är en av få poliser som har yttre tjänst ända fram till pensionen. Ylva Björn tycker att mycket har blivit bättre under hennes kvartssekel som polis. Hon minns fortfarande med fasa den första tiden då kollegerna i turlaget gjorde allt för att mobba ut henne så att hon skulle tröttna och sluta självmant. Det var inte lätt att bli accepterad som 40-årig tvåbarnsmamma.

– Det fanns en del rötägg, men tack och lov tillhör de en svunnen tid. Idag är det en helt annan attityd. Istället för att stjälpa så hjälper alla varandra.