Nu formas lokalpolisen

Åre: Här jobbar alla redan inne - och ute

Ett vitt, puderlätt täcke vilar över Åre by. Fjället skiftar i brunt och vitt. Det är lugnet före stormen. Om några dagar är det Lucia, startskottet för högsäsongen när snökanonerna drar igång med full styrka. Då ska den lilla byn, där inte fler än 1 500 personer är skrivna, förvandlas till en sjudande semesterby med nästan 30 000 gästbäddar.

Eva Helin, närpolischef och blivande tillförordnad gruppchef, och Malin Hengärde, nuvarande biträdande chef, låser upp dörren till den lilla polisstationen i centrum.

– Här är det snart lördag efter löning alla dagar i veckan, säger Eva Helin, medan hon rotar efter kaffefilter i skåpen. För Åretrakten är speciell. Jämtländsk glesbygd – och party dygnet runt. En verklighet som kräver sin schemaläggning. I december, när Svensk Polis besöker Åre, jobbar tio poliser och en civilanställd i närpolisområde Väst, som täcker ett 19 mil långt och 12 mil brett område på gränsen mot Norge.

När den nya namnskylten kommer upp i januari är det grupp Åre som gäller, som också kommer omfatta Krokoms kommun och därmed även de fyra poliser som är stationerade där.

– Organisationen förändras, och chefsleden, säger Malin Hengärde, som inte längre kommer att vara biträdande chef när samtliga biträdestjänster försvinner. Men, konstaterar hon, det polisiära arbetet kommer fortgå på samma sätt när närpolisen nu blir lokalpolis.

– Här i Åre ligger vi redan i linje med vad som komma skall, säger Eva Helin.

Det är ingen tillfällighet. Tvärtom. Årepolisens svaghet – små resurser, få tjänster, långa avstånd – har också kommit att bli dess fördel.

Vintrarna för fyra och fem år sedan kommer arbetsgruppen sent att glömma. Som alltid festades det hårt, alkoholen flödade, drogerna florerade i landets mest krogtäta by. Vid ett tillfälle uppgick antalet anmälda brott på det lilla torget till 16 stycken, på bara två timmar. Men med max två patruller i tjänst samtidigt, i hela området, gjorde en rattfylla två timmar bort eller en skoterolycka på fjället det omöjligt att punktmarkera torget.

– Så fort vi var tvungna att lämna eskalerade det direkt, säger Malin Hengärde.

Vad skulle de göra? Ökade resurser var inte möjligt, det visste Eva Helin.

– Vi behövde helt enkelt hjälp, för polisen kan inte göra allt, säger hon och tillägger:

– Prestigelöshet är a och o.

Hon tog kontakt med kommunen, krögarna och nattklubbsägarna i byn. Förklarade läget, att polisen inte ensam mäktade med situationen och att också de faktiskt hade ett ansvar för vad som hände utanför krogarna. Lösningen blev att göra torget till ett paragraf 3-område, så att anställda ordningsvakter fick befogenhet att bevaka torget för att skapa trygghet. Notan delade företagarföreningen Destinationsbolaget, enskilda krögare och kommunen på.

– Visst var det några som först gnällde över att de skulle betala polisens jobb, men det tog inte lång tid innan de insåg hur mycket de själva vann på det, säger Eva Helin.

Samarbetet stannade inte där. Också krogpersonal och snöröjare, ofta ute just de där kritiska vargtimmarna, engagerades. Taxiförarna förseddes med enkla vittneslappar där de kunde skriva ned vad de såg, och kyrkan ställde upp genom att finnas ute på torget nattetid.

– Sedan tidigare hade vi också täta kontakter med klubbarnas ordningsvakter, som formligen bubblade ur sig information som vi hade nytta av. För det är ju det som händer när man gör människor delaktiga, de ger tillbaka, säger Eva Helin.

Resultatet lät inte vänta på sig – anmälningarna om brott ökade. Men det var just det som var vägen till framgång.

– Vi hade fula siffror i statistiken den vintern. Men jag tänkte hela tiden, ge det två år så har det vänt. Det gäller att ha is i magen, brottsförebyggande arbete måste få sin tid.

Det tog ett år. Då hade brotten halverats. Och alltsedan dess har kurvan fortsatt nedåt.

– Öppenhet och delaktighet är nyckeln till framgång. Om folk bara får veta läget och varför vi prioriterar som vi gör, ökar tilliten och på så sätt även viljan att samarbeta.

Att medborgarlöften nu ska ingå i den lokala styrningen ser Eva Helin som en naturlig fortsättning på det arbete de redan gör. Skillnaden blir att det framöver ska finnas en tjänst som kommunpolis, att arbetet blir mer strukturerat och att det ska utmynna i ett tydligt löfte som, säger hon, "ingen kommer undan".

– Självklart ska vi våga lova saker. Gör vi egentligen inte det redan i dag? Och skulle vi ändå inte nå det vi lovar får vi förklara varför.

Hjärtat i den nya organisationen ligger i det lokala polisarbetet. För de båda cheferna i Åre är det redan en självklarhet. Detsamma gäller målet att minst hälften av poliserna ska jobba i yttre tjänst. I Åre jobbar alla redan ute – och inne, eftersom de själva gör sina utredningar. Och sett till hela polisområde Jämtland Härjedalen, är det inte alltför långt till 50-procentsmålet, konstaterar den tillförordnade lokalpolisom-rådeschefen Håkan Modin. –

– Redan nu har vi färre chefsled här än på andra håll. I glesbygden behöver du också kunna jobba mer självständigt och ha de befogenheter som då krävs, säger han.

Anders Håkansson är polisassistent i Åre. Han konstaterar att han själv, liksom samtliga av hans kolleger, har egna ansvarsområden.

– Att vi alla tar eget ansvar och själva bestämmer hur vi bäst jobbar inom vårt område är nog en stor del i det engagemang som vi alla känner här, säger han.

Som polis ute i bygden är du också ofta per automatik nära medborgarna. Du blir igenkänd, vare sig du är i tjänst, handlar middagsmat eller hämtar barn i skolan. Är det stökigt på torget berör det också dig, dina barn eller dina vänner.

– Vi bor ju i trakten, har ett personligt engagemang, och är alla beroende av att saker fungerar, säger Malin Hengärde.

Eva Helin kallar sig själv och sina medarbetare lite skämtsamt för blandpoliser. De är både involverade i det mesta och gör lite av varje. De åker på blåljus ena stunden och till återvinningen med kontorets sopor den andra. De gör brottsutredningar men hanterar också en sopsäck full av hittegods i veckan.

– När nu polisen ska effektiviseras verkar det som att mallen har satts i storstaden. För hur fasen renodlar man det polisiära uppdraget här ute? Vi måste ju själva rodda med precis allt.

Önskan hade varit fler civila tjänster än den enda de har i dag, säger hon. För att frilägga tid, inte minst till ännu mer brottsförebyggande arbete. Fredrik Nylén, närpolis i Åre, konstaterar också att gruppens täckningsområde vidgas rejält när Krokom nu ska ingå, vilket kommer kräva än fler timmar bakom ratten.

– Att vi ska täcka två kommuner beror säkert på det här med att en grupp ska ha bärighet, kunna stå på egna ben. Men hur det ska lösas praktiskt och tidsmässigt vet vi inte ännu, säger han.

Det har blivit eftermiddag. Eva Helin och Malin Hengärde sitter i ett konferensrum med utsikt över både Åreskutan och den julljustindrande byn i dalen. De har möte med representanter för traktens näringsliv, företrädare för kommunen och en och annan bybo för att diskutera gemensamma frågor.

Eva Helin konstaterar att det är lätt att samverka i Åre.

– Det finns ett väldigt driv i den här byn. Men även om det inte var så, vet jag att hela den nya inriktningen vi nu tar är rätt. Det gäller bara att vi är ödmjuka och vågar ge det tid.

Södermalm: Fler måste ut i yttre tjänst

Det är fredag förmiddag i december och inte många dagar kvar innan närpolisområde Södermalm blir lokalpolisområde Södermalm. Men på polisstationen pågår arbetet som vanligt. Med en skillnad: de ständiga diskussionerna om vad som komma skall.

– Alla vill såklart ha svar på sina frågor, ofta på detaljnivå, hur förändringarna påverkar just dem, säger Peter Ågren, enhetschef och tillförordnad lokalpolischef.

Men där är de inte ännu. I januari och några månader framöver läggs allt krut på att få den nya strukturen att fungera. Se till att det löpande arbetet flyter på och inget hamnar mellan stolarna. Först därefter, menar Peter Ågren, är det dags att på allvar göra verkstad av riktlinjerna för den nya lokala, medborgarnära polisen. Och då finns det framförallt en avgörande nöt att knäcka: målet att hälften av poliserna ska jobba i yttre tjänst. I dag gör bara ungefär var tredje medarbetare det.

– Det här är en känslig fråga. Får vi inga nya tjänster måste kanske några på sikt flyttas ut. Men bara för att du tar på uniformen måste det inte nödvändigtvis betyda att du ska ut i vanlig treskiftstjänst.

Det säger Johan Heed, kommissarie och än så länge närpolischef. Vilka som i så fall ska lämna skrivbordet vet varken han eller någon annan i dagsläget. Men frågan ligger och gnager hos flera medarbetare, konstaterar han. En av dem är Anders Sällström, inspektör och yttre befäl.

– Tanken är god, fler behövs ute. Men om man tänker att kolleger som suttit inne i 15 år ska ut, har man nog inte tänkt färdigt. Visst, en del klarar det säkert, men för den ringrostige och osäkre är det verkligen inte bra.

Men Johan Heed försäkrar att man inte kommer att ge medarbetare uppgifter de inte klarar av.

– Alla som byter arbetsuppgifter får de förutsättningar de behöver, till exempel anpassad utbildning och uppfräschning.

Före årsskiftet ingick cirka hundra poliser i Södermalms utredningsresurs. I den nya organisationen blir bara drygt hälften kvar, de som ska syssla med mängd- och vardagsbrott. Den andra hälften kommer att ligga under region Stockholm.

– Det gäller att vi lyckas effektivisera utredningsflödet om vi ska klara det här, säger Peter Ågren.

Grundtanken, att satsa på en medborgarnära polis, är bra, menar både Peter Ågren och Johan Heed. Liksom att mer kraft ska läggas på förebyggande insatser. Men som storstadspolis är det inte okomplicerat. De tar ett exempel: i trygghetsmätningar anger stockholmarna tiggande EU-migranter, nedskräpning och klotter som tre stora bekymmer.

– Är det då det vi ska ta tag i, när vi har tung, organiserad brottslighet här i vårt område? Brottslighet och otrygghet är ju inte nödvändigtvis samma sak, säger Peter Ågren.

För att klara både och – ha ett lokalt brottsförebyggande fokus och samtidigt hantera såväl storstadskriminaliteten som de tusentals allmänna sammankomster som årligen sker i Stockholm – är det prioritering som gäller, menar Johan Heed. Och öppenhet. Att förklara för allmänheten vad de gör, vad de inte kan göra, och varför.

– Vi har varit dåliga på det, vilket säkert är en anledning till att det finns folk som tror att vi inget gör, säger han.

En annan förutsättning är ett mer utvecklat samarbete med både kommunen och andra externa aktörer, menar han. I samverkan kan arbetet effektiviseras och små problem lösas innan de blir stora. Men det handlar också om att tänka i nya banor, såsom de gjorde i den senaste satsningen på att stoppa ficktjuvar. I stället för att lägga arbetstid på att vara ute och försöka fånga tjuvar på bar gärning, engagerades en kommunikatör som tog fram en informationskampanj riktad till södermalmsborna.

– Att se till att brotten inte kan begås alls är såklart det allra mest effektiva, säger Peter Ågren.

Södermalmspolisen är sedan länge aktiv på sociala medier och arrange-rar regelbundna, öppna träffar med medborgarna: afterwork, gatu- och frukostmöten. Som lokalpolis ska man öka tillgängligheten än mer.

– Det bästa är att se till att vi kommer ut till medborgarna och inte tvärtom, säger Johan Heed.

Därför stängs de små poliskontoren i stan. Istället har nya folkabussar beställts, som ska fungera som mobila poliskontor.

Att polisen oftare får chans – och tid – att komma ut och prata med lokalbefolkningen är viktigt. Det menar Magnus Nilsson, inspektör och stationsbefäl.

– Som det är nu springer de bara mellan blåljusen. Belastningen på dem som jobbar ute är extrem, säger han. Peter Ågren nickar.

– Ja, det gäller att vi lyckas koka en bra soppa på de förutsättningar som nu ges.