Ögon från skyn

Uas-förare står på ett tak och kör drönare +4

  • Uas-förare står på ett tak och kör drönare
    På ett tak hjälper flyoperatören Maria polisen under en insats mot grov brottslighet. Bild: Minna Ridderstolpe
  • Man klättrar upp för en stege på ett tak
    Utrustningen ryms i några väskor, men de är tunga och måste upp på taket. Örjan lyckas klättra med en hand. Bild: Minna Ridderstolpe
  • Inzoomad handkontroll
    Med kameran kan polisen zooma in på trafikkontrollerna. Bild: Minna Ridderstolpe
  • Drönare mot stockholmssiluett.
    Polisen använder främst två olika sorters UAS, den mer avancerade är utrustad med värmekamera. Bild: Minna Ridderstolpe
  • Tre män tittar på en skärm till en drönare
    Under 2019 har många nya flygoperatörer utbildats. Bild: Minna Ridderstolpe
Bild /5

Smidigare, billigare och tystare än helikopter. På ett år har polisens drönare, UAS, tiodubblats i antal. I Stockholm jobbar en handfull poliser heltid med polisens nya verktyg.

Vinden fläktar kring den meterstora maskinen ”Polis 053” när de fyra propellrarna börjar snurra. Sedan stiger den rakt upp och blir en prick mot himlen, 200 meter över marken, på bara några sekunder. Motorns surrande går knappt att höra.

Vi står på taket till en gammal fabrik nära Alby i Botkyrka kommun. Maria och Örjan från Stockholmspolisens regionala UAS-grupp, har klättrat upp med tunga väskor fyllda med extra batterier och sändarutrustning. Ikväll hjälper de
lokalpolisområde Botkyrka i en trafikinsats mot grov brottslighet, i syfte att hitta vapen och narkotika. Med flygmaskinens kamera får de en bra översikt och kan följa vad som händer på marken på sin skärm. Uppdraget är att upptäcka avvikande beteenden i trafiken.

– Vi kan se bilar som försöker vända eller smita, men också varna patrullerna och skydda deras rygg, säger Maria.

UAS står för ”unmanned aerial system” och är vad de invigda inom polisen föredrar att kalla polisens nya verktyg – inte drönare. Det fick Maria påminna insatschefen om på utsättningen. Drönare används för andra, icke polisiära obemannade farkoster. Polisen ska kunna skilja på sina egna och andras farkoster när man kommunicerar i insatser.

UAS-Operatörerna jobbar normalt två och två, en är befälhavare och kör maskinen och en sköter radion, har koll på luftrummet och närskyddet på plats. Maskinen som de flyger med idag har en dagkamera med zoom och en värmekamera. Den kan flygas någon kilometer bort inom synhåll och vara uppe i ungefär en halvtimme.

Kyla och motvind slukar mer batterier och Maria håller koll på skärmen hur många procent som är kvar.

Hon kör farkosten närmare kontrollplatsen och zoomar in en vit skåpbil som patrullerna har stoppat. Poliserna syns som små miniatyrer när de går runt bilen. Efter en stund får bilföraren åka vidare.

Om operatörerna aktiverar inspelning på kameran eller länkar till polisens kameraplattform spelas bilderna in. Ser operatörerna något viktigt kan de ladda ner materialet i full upplösning och ge till förundersökningsledaren, resten sparas inte. Under en insats kan bilderna delas så att chefer med flera kan se samma sak på en egen skärm. Allt för att leda arbetet effektivt.

– Man får en otrolig överblick. Jag tänker ofta att fler borde se vad jag ser, säger Maria.

Jag frågar hur det känns att flyga UAS och Örjan säger att det påminner om att spela tv-spel. Maria liknar det hellre vid orientering.

– Du ska kunna hitta på en stor live-karta, säger hon.

Att operatörerna har valt ett tak som flygbas beror på att signalstyrkan blir bättre utan byggnader och träd i vägen, och att de kan jobba mer ostört. Men det är inget mål att vara hemliga. Inför planerade insatser måste polisen informera allmänheten om att polisen kommer använda UAS.

– Vi förklarar att vi använder det som ett verktyg att förhindra och utreda brott. Vi har inget intresse av att övervaka allmänheten i onödan, säger Maria.

Maria har jobbat som UAS-operatör sedan Stockholmspolisen startade ett projekt i januari 2018. Tidigare körde hon UAS på en utlandstjänst i östra Ukraina, där hon under två år övervakade och rapporterade om brott mot vapenvilan och mänskliga rättigheter. Nu är hon en av fem poliser som jobbar heltid som UAS-operatörer i region Stockholm, under ledning av en gruppchef. Hon är dessutom instruktör och utbildar nya kolleger från hela landet.

UAS-gruppen i Stockholm tillhör sektionen för kamerabevakning och analys. De jobbar både med planerade uppdrag och akuta ärenden.

Det kan handla om att övervaka fotbollsmatcher eller demonstrationer, leta försvunna personer eller dokumentera brottplatser. Operatörerna håller till i samma lokaler som den regionala insatsstyrkan, piketen, och samarbetar ofta med dem i spaningsärenden och vid tillslag.

Gruppen har ungefär två till fyra skarpa uppdrag i veckan. Ofta tar de själva initiativ när de hör om ett lämpligt jobb på polisradion.

– Ju mer vi syns desto fler uppdrag får vi, fler upptäcker nyttan. Vi vill att ännu fler ska använda oss, säger Maria.

Nyttan med UAS kan sammanfattas med tre ord: före, under och efter. Före är till exempel att polisen kan kartlägga ett område inför ett tillslag, kontrollera ett misstänkt föremål innan bombskyddet åker dit eller flyga över ett utsatt område för att se om polis och räddningstjänst riskerar att råka ut för stenkastning.

Nyttan under en händelse är till exempel att polisen kan få en direktsänd lägesbild och snabbt kan fatta nya beslut om situationen ändrar sig.

Efter en händelse har polisen ett mer rättssäkert bevismaterial och möjlighet att i efterhand dokumentera olika brottsplatser.

Med UAS kan polisen upptäcka saker, men lika viktigt är att kunna avfärda och ge lugnande besked. Maria berättar om ett larm där någon sett en person hålla ett barn på taket av en hög byggnad. Innan polisen hade fått tillgång till fastigheten kunde man flyga dit en UAS och konstatera att det inte fanns någon på taket.

UAS kan också fungera brottsförebyggande. Vid en insats i Södertälje i våras informerade polisen om att de hade flygfarkoster på plats, vilket ledde till att studenttågen blev lugnare än vanligt.

Några som ändå eldade bengaler kunde stoppas på bar gärning.

Örjan är UAS-gruppens nyaste medarbetare och har jobbat i två månader. Han kom från en tjänst som stationsbefäl i Södertälje och trivs med att jobba ute igen. Att det bokstavligt talat handlar om ute vittnar hans dubbla jackor och varma byxor om.

– Man får klä sig ordentligt. Det blir kallt att stå åtta timmar på ett blåsigt tak
i minusgrader, säger han. 

Dagen innan jobbade Örjan kvällspass på ett tak i Stockholms innerstad för att bevaka ett statsbesök med ministrar från de nordiska länderna. Han och en kollega bevakade kortegevägen och ingången till lokalerna där mötet och middagen hölls. Maria satt som koordinator i en ledningsbuss på marken och följde bilderna live på en läsplatta tillsammans med cheferna.

På taket i Alby har Maria landat farkosten ”Polis 053” för att byta batterier. I radion hör Örjan att en bil setts byta fil vid avfarten för att komma undan kontrollerna och åkt mot en stormarknad.

Vanligtvis har gruppen två maskiner för att kunna köra växelvis och vara i luften hela tiden, men idag har de bara med sig en. När de väl kommer upp igen ser Maria inget som sticker ut på stormarknadens parkering eller vägarna runt om kring. Att hitta en bil efter färg eller modell är svårt på långt håll. Däremot går det lätt att urskilja en bil som till exempel kör ovanligt snabbt eller sicksackar.

– Hade vi varit uppe när vi hörde det hade vi bara kunnat rikta om kameran, säger Örjan.

En funktion som de än så länge inte använt är den högtalare som finns på maskinen. Den kan både spela upp inspelade meddelanden eller sända direkt. Vid till exempel en räddningsinsats skulle polisen kunna spela upp att hjälp är på väg.

När det börjar skymma ändras planen för insatsen. Trafikkontrollerna ska flytta till en annan plats, och för att vara tillräckligt nära behöver UAS-operatörerna hitta ett nytt ställe. Maria och Örjan packar ihop väskorna, rullar ihop elkabeln och langar ner allt till bilens generösa bagageutrymme. Där finns ett extra bilbatteri för att ladda utrustningen när de är på språng.

De hinner inte reka fram något nytt tak, men hittar en liten parkering i ett radhusområde. Här står de mer exponerat och det dröjer inte länge förrän en mamma med två barn nyfiket stannar till och undrar vad som händer.

– Vi flyger drönare, svarar Örjan och använder det bannlysta ordet. Men eftersom det är vad många kallar det, så får det passera.

Längre bort hörs några högljutt brummande mopeder. På radion frågar en patrull om UAS-operatörerna kan se var mopedgänget tagit vägen. Maria får syn på dem i ett grustag och förmedlar det på radion, men ser samtidigt att en motorcykelpolis från insatsen rullar fram bredvid moppekillarna. Det visar sig vara lugnt trots lite buskörning.

En vanlig missuppfattning som operatörerna möter bland kolleger är att det inte går att använda UAS i mörker. Men det går utmärkt med de varianter som har värmekamera, även om sikten är bättre med dagkameran. En annan missuppfattning är att det tar lång tid att få upp en UAS.

– Vi måste visserligen åka bil för att komma på plats, men väl framme går det snabbt. Här var vi i luften på bara några minuter, säger Örjan.

Kvällens trafikinsats har börjat splittras. Ett antal medarbetare har åkt på akuta husrannsakningar. Polisen har tagit flera mindre beslag narkotika och stoppat olovliga körningar, men inte hittat några skarpa vapen.

På fikarasten på polisstationen berättar spanaren Per att han passat på att provflyga lokalpolisområdets egen UAS vid en av trafikkontrollerna. Botkyrka är ett av tre särskilt utsatta områden som fått särskilda medel ur en EU-fond för att finansiera en UAS-farkost, och den kom för en månad sedan. Tre medarbetare från lokalpolisområdet har gått utbildning till operatör. Fredrik Ågren på ingripandeverksamheten är en av dem.

– Vi jobbar på olika sätt mot brottsligheten i området, sätter upp kameror och annat. UAS är ännu ett verktyg, till exempel vid trafikinsatser och vid eftersök av försvunna personer. Kolleger kan också använda det för att spana, på marken blir vi snabbt igenkända, säger han.

Maria och Örjan får direktiv att de gör bäst nytta genom att vara beredda i Vårby gård, där det nyligen varit våldsamt. De åker till en höjd och ställer sig standby den stund som är kvar på passet.

Platsen är inom den kontrollerade luftzonen runt Bromma flygplats, men polisen har fått undantag att flyga här tidigare. Då kan vakthavande befäl ta
beslut ifall de behöver gå upp. Operatörerna har mycket regler och säkerhetsaspekter att ta hänsyn till. Till exempel är de noga med var de placerar farkosten i luften, gärna över ett tak eller grönytor för att minska risken för skador på tredje man.

Intresse för teknik är en förutsättning i jobbet. Om apparater eller sändningsutrustning krånglar måste operatörerna fixa det. Arbetet innebär också mycket samarbete med andra, både kolleger inom polisen och andra delar av samhället: allt från myndigheter och kommuner till väktare, för att bli insläppta på otillgängliga platser.

– Det gäller att vara en problemlösare och ha simultankapacitet, säger Maria.

På ett fält vid polisens övningsområde Sörentorp i Stockholm står en handfull blivande operatörer och testflyger. Det är medarbetare från olika regioner och verksamheter, den här gången områdespolis, sjöpolis och verksamhetsskydd, som vill börja använda UAS i sitt arbete. Utbildningen är sex dagar lång, teori blandat med praktik. Under 2019 har polisen storsatsat på att utbilda fler. I början av året fanns ett tiotal operatörer i hela landet och nu finns flera hundra.

Rickard Henningsson är processledare för UAS på nationella operativa avdelningen, Noa. Genom fönstret på sitt arbetsrum har han utsikt över aktiviteten på fältet.

– Vi har ökat polisens luftburna förmåga drastiskt på kort tid. Det har varit ett hårt och målmedvetet arbete, säger han.

Idag har polisen bara nio helikoptrar och resursbrist kan göra att det inte går att få en lägesbild från luften.

– UAS:erna är ett bra komplement. De ska finnas tillgängliga i hela Sverige och ge en snabb, enkel och effektiv översikt, säger Rickard Henningsson.

Till skillnad mot en helikopter går det inte att transportera folk eller gods med UAS. De kan inte heller flyga över lika stora avstånd. Men maskinerna är relativt billiga att köpa in, de drar inte till sig lika mycket uppmärksamhet som en helikopter och kan gå på lägre höjd.

Under utbildningen läggs stor vikt vid säkerhet. Operatörerna ska känna till regelverken som styr luftrummet och flyga med omdöme och färdighet.

– Våra UAS samsas med många andra i luften, säger han.

Rickard Henningsson har under året arbetat med att införa den organisation som krävs för att få flygtillstånd från Transportstyrelsen, bland annat UAS-samordnare i varje region. UAS finns också på Noa, NFC och flera av de nationella avdelningarna.

– Nu har vi spridit grundförmågan i hela landet. Framåt får regioner och avdelningar själva avgöra om de vill öka sin kapacitet med fler operatörer och farkoster, säger Rickard Henningsson.

Flera regioner planerar att dela upp sin UAS-förmåga på två ben, dels specialister som flyger mest i planerade insatser och dels medarbetare som har UAS som sidouppdrag och kan flyga vid mer akuta ärenden.

– Rätt använda ger UAS polisen bättre lägesbilder, en säkrare arbetsmiljö för blåljuspersonalen på marken och mer rättssäkert underlag för brottsutredningar. Man får stor effekt för en liten peng, säger Rickard Henningsson.

Till toppen